Algebrans fundamentalsats
Från Rilpedia
Algebrans fundamentalsats kan uttryckas som:
Ett polynom av graden n > 0 med komplexa koefficienter har minst en komplex rot.
Ett annat sätt att uttrycka detta är: Varje algebraisk ekvation med komplexa koefficienter av graden n, där n är större än 1, har precis n komplexa nollställen, räknade med multiplicitet (det vill säga, några rötter kan vara lika). Detta kan tyckas vara ett betydligt starkare resultat, men kan i själva verket lätt visas vara ekvivalent med det första påståendet, genom användning av faktorsatsen.
Observera att det anges att koefficienterna är komplexa tal, men det innefattar även de reella talen, eftersom dessa är komplexa tal med en imaginärdel som är noll.
Innehåll |
Exempel
har alltid två rötter. Dessa är
Om uttrycket under rottecknet är
- större än noll, är rötterna olika och reella
- mindre än noll, är rötterna olika och icke-reella
- lika med noll, är rötterna lika och reella
Ett komplexanalytiskt bevis
Där . Nu ser vi att då .
Antag att P(z) saknar nollställen. Då är funktionen en hel analytisk funktion. Eftersom den har gränsvärdet 0 då absolutbeloppet av z går mot oändligheten är den begränsad i hela komplexa talplanet. Enligt Liouvilles sats är därför konstant. Men då är även P(z) konstant, vilket är en motsägelse då n > 0. Följaktligen har P(z) minst ett komplext nollställe.
Algebraiska bevis
Satsen kan också visas med mer algebraiska metoder. På grund av den topologiska naturen i konstruktionen av reella, och därmed komplexa, tal kan man emellertid inte helt undvika topologiska metoder. Man kan emellertid visa, med hjälp av bland annat galoisteori att en utvidning av grad 2 av en reellt sluten kropp är algebraiskt sluten. Därmed följer algebrans fundamentalsats om man kan visa att de reella talen är reellt slutna. Detta svarar mot att uddagradspolynom alltid har lösningar, någon som kan visas med hjälp av satsen om mellanliggande värden