Från Rilpedia

Alfred Anton Jensen, född 30 september 1859 i Hälsingtuna socken, Gävleborgs län, död 15 september 1921 i Wien, var en författare och slavist, känd som översättare från olika slaviska språk. Gift 1897 med Karin Jensen, även hon översättare.

Jensen blev student 1878, studerade vid Uppsala universitet från hösten 1879 och skrev in sig på Gästrike-Hälsinge nation, var 1884-87 anställd i redaktionen för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, vistades 1888-90 i Tyskland, Serbien och Bulgarien samt på 1890-talet längre tider i slaviska länder, därpå i Wien och flyttade 1901 till Stockholm som medlem av Svenska Akademiens Nobelinstitut.

Jensen fick tre gånger Letterstedtska översättningspriset, fick 1905 Svenska Akademiens kungliga pris och 1906 det av Sienkiewicz donerade anslaget för arbeten rörande Polen. År 1905 blev Jensen ledamot av litterära kommissionen av Vetenskapsakademien i Kraków, 1907 filosofie hedersdoktor vid Linnéjubileet i Uppsala och 1908 korresponderande medlem av Sydslaviska akademien i Agram samt var hedersledamot av de polska litteratursamfunden i Rapperswil och Posen. Den 15 maj 1907 blev Jensen av Gästrike-Hälsinge nation vald till hedersledamot.

Jensen var en framstående översättare till svenska av litteratur på slaviska språk på vers och prosa. Han har översatt Gogol, "Ryska bilder", Turgenjev, "Senilia" (1883), Pusjkin, "Eugen Onegin" (1889), Saltykov-Sjtjedrin, "Småstadslif" (1890), en serbisk hjältedikt i dramatisk form ("Bergkransen", 1890, belönt med Svenska akademiens andra pris), bynovellerna "Från Serbien och Montenegro" (1891), Mikulitj, "Mimotschka" (1892), Lermontov, "Demonen" och "Klostergossen" (1893), Mickiewicz, "Herr Tadeusz" (1898), Svatopluk Čech, "Dikter" (samma år), Aškerc, "Sloveniska ballader" (1901), Vojnivič, "Xanta" (1902), Andrejev, "Tanken" (1903), Zeyer, "Berättelser och sagor" (1904), den ryska novellsamlingen "Dödens tystnad" (1905) och lillryska eller ukrainska noveller av Mychajlo Kotsjubynskyj (1909 och 1918) samt samlingarna "Ur Böhmens moderna diktning" (från tjeckiskan, 1894), "Ur slavernas diktvärld" (1896) och "Polska skalder" (fyra band, 1899-1906).

Dessutom har han lämnat ett mycket stort antal litteraturhistoriska bidrag till tidskrifter och författat Kristo Botjov. En bulgarisk frihetsskald (1891), Ragusa. En sydslavisk literaturstudie (1894), det grundliga och välskrivna arbetet Slavia. Kulturbilder från Volga till Donau (1896; ny följd 1897), Ryska skaldeporträtt (1898), Habsburg (1899), Gundulićc und sein Osman (1900), Resebilder (1901), Jaroslav Vrchlicky (1904; tjeckisk översättning 1906), Svenska bilder i polska vitterheten (1904; polsk översättning 1907), Tsardömet vid skiljovägen (1905), Rysk kulturhistoria (tre band, 1908) och Mazepa (1909).

Han har dessutom författat ett stort antal artiklar rörande slavisk litteratur och historia till Nordisk familjeboks andra upplaga, samt diktsamlingarna På fjärran stig. Poetiska resebilder (1893), Nya dikter (1895) och Färdeminnen (1907). I sina dikter omsatte han sina reseintryck.

Jensens sista arbeten var Svenska minnen från Böhmen och Mähren(1910), Smärre bidrag till det trettioåriga krigets historia (samma år), Kors och halfmåne (1911), Rysk litteratur (1912), Slaverna och världskriget (1916), Från Balkan (1917), Från barbari till revolution (1918), Söderhamns historia (2 band, 1919-20), Slavisk kultur och litteratur under nittonde århundradet (1920), På Romanovs och Habsburgs ruiner (1921) och diktsamlingarna Gnistor från världsbranden (1917) och Stilla stunder (1920). Han var medutgivare av "Nationernas bibliotek" och översatte "Montenegros ärekrans" (två sydslaviska dikter, 1913).

Jensen begravdes på kyrkogården Inzersdorf vid Wien.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Jensen, Alfred Anton, 1904–1926 ^(Not).