Alexander den store

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Alexander den Store)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
För andra betydelser, se Alexander den store (olika betydelser).
Alexander den store i Slaget vid Issos

Alexander den store eller Alexander III (grekiska: Αλέξανδρος ο Μέγας eller Μέγας Aλέξανδρος), född 20 juli 356 f.Kr. i Pella, död 10 juni 323 f.Kr. i Babylon, var kung av Makedonien från år 336 f.Kr. till sin död. Han är en av världshistoriens främsta fältherrar och erövrade bland annat Persien och Egypten. Erövringarna gav upphov till den så kallade hellenismen, under vilken den grekiska högkulturen spred sig ända till Indien.

Alexanders far Filip II underkuvade/förenade de flesta grekiska stadsstaterna. Efter Filips död ärvde han en regional stormakt och en av dåtidens bäst tränade arméer. Med sin armé besegrade Alexander storkungen Dareios III och erövrade det mäktiga Perserriket. Under sina krigståg grundade han ett flertal städer, av vilka den mest kända är Alexandria i Egypten. (Han grundade även flera andra städer med namnet Alexandria eller liknande namn). I dessa städer bosatte sig greker. Alexander införlivade även trupper från andra folkslag i sin armé och uppmuntrade äktenskap mellan sina män och perserna.

Han avled den 10 juni år 323 f.Kr. efter tolv dagars feber och frossa. Den exakta dödsorsaken tvistas det om. Man har fört fram hypoteser om malaria, tyfoidfeber, förgiftning, lungsäcksinflammation och leverskador efter alkoholmissbruk (samma kväll som han insjuknade tömde Alexander en sexlitersbägare till Herakles ära).[1]

Innehåll

Biografi

Uppväxt

Alexander lyssnar på Aristoteles.

Alexander var son till Filip II av Makedonien och Olympias som var dotter till kungen av Epeiros. Senare hävdade dock Alexander att hans riktiga far var guden Zeus. Från år 343 f.Kr. var den kände filosofen Aristoteles Alexanders lärare. Alexanders far Filip hade kallat honom till Makedonien för att undervisa Alexander. Aristoteles lärde den unge prinsen bland annat retorik och litteratur. Homeros' Iliaden var ett av Alexanders favoritverk. En känd historia som utspelade sig under Alexanders barndom var hur han fick sin berömda häst, Bukefalos, som följde honom ända bort till floden Indus.

Redan som ung fick Alexander stifta bekantskap med hur det makedonska riket sköttes. Historikern Plutarkos berättar i sin biografi över Alexander att när Filip var och krigade i Trakien år 340 f.Kr. så lämnade han Alexander som regent i Makedonien. Under den här tiden tog Alexander bland annat emot ett persiskt sändebud. År 338 f.Kr. ledde Alexander den högra flanken i sin fars armé under slaget vid Chaironeia. Under Alexanders ledning var en av de mest slagkraftiga enheterna i den makedonska armén de så kallade kamratkrigarna. Vid slaget besegrade Filips armé Atens och Thebes samlade trupper. Efter slaget tvingade Filip de grekiska stadsstaterna att gå med i det så kallade Korinthiska förbundet, som Filip själv skulle leda. Tydligt var att Filip avsåg att Alexander skulle bli hans efterträdare, även om han åtminstone hade ännu en son, Arrhidaios, med sin thessaliska fru Filinna. Kring den här tiden uppstod ett bråk mellan Filip och Alexanders mor Olympias, vilket slutade med att Olympias lämnade Filip och återvände till Epirus (Epeiros) där hennes bror Alexander I av Epirus då härskade. Även Alexanders förhållande till sin far blev något problematiskt efter detta och han gav sig också av till Epirus. Till slut skickade emellertid Filip efter sin son som återvände till Makedonien.

Alexander ärvde ett enat rike efter sin far, och erövrade sedan flera andra, däribland Persien fram till nordvästra Indien. Han grundade även staden Alexandria i Egypten och var gift med Roxana, med vilken han fick sonen Alexander IV.

Alexander blir kung

Byst av Alexander den store (British Museum)

Alexander var bara 20 år gammal när hans far Filip blev lönnmördad under en bröllopsfest i oktober 336 f.Kr.. Det har spekulerats ifall Alexander och hans mor Olympias var inblandade i mordet på något sätt. Direkt efter Filips bortgång lät Antipatros, en av Filips trogna officerare, armén utropa Alexander till kung. Alexander agerade snabbt för att befästa sin ställning som kung innan hans motståndare hann ingripa. Bland annat lät han direkt avrätta två personer för mordet på Filip.

Innan årets slut hade det thessaliska förbundet valt Alexander till dess nya ledare. Även det Korintiska förbundet accepterade snart Alexander som Filips efterträdare. Under våren 335 f.Kr. marscherade Alexander med en här till Trakien som hade revolterat efter Filips död. I samband med detta fälttåg gick Alexander över Donau, och underkuvade geterna som bodde på andra sidan. Efter detta marscherade han mot Illyrien och besegrade de illyriska stammarna i slaget vid Pelij. Medan Alexander var i Illyrien försökte den atenska talaren Demosthenes övertala de grekiska staterna i det korintiska förbundet att revoltera. Sporrade av ett rykte om att Alexander hade dött i Illyrien revolterade Thebe mot det makedonska väldet. Thebanerna som militärt var överlägset starkast av alla grekiska stadstater började belägra den garnison som Filip hade lämnat i deras stad. När Alexander fick höra om detta marscherade han snabbt söderut och började i sin tur belägra Thebe. Efter en kort belägring intogs staden och Alexander lät plundra, skövla och förstöra alla byggnader förutom tempel och poeten Pindaros hus. Sex tusen thebaner inklusive kvinnor och barn avrättades och resten såldes som slavar som varning till övriga grekiska städer.[2] Alexander var mer vänligt inställd till de andra grekiska städerna och de valde snabbt honom åter som sin ledare.

Fälttåg

Makedoniska väldet.
Huvudartikel: Alexander den stores fälttåg

336 f.Kr. uppsteg Alexander på tronen. Efter att ha befäst sin kontroll över Grekland, invaderade han Persien. Efter att ha korsat Bosporen besegrade han den persiske kungens satraper i Slaget vid Granikos i maj 334 f.Kr. Han erövrade bland annat Gordion, Frygiens huvudstad, där en stridsvagn var fastbunden med hopknutna rep. Enligt sägnen skulle herradömet över hela världen tillfalla den som kunde lösa upp knuten. Alexander lyckades inte lösa upp den gordiska knuten utan högg itu den med sitt svärd, det s.k. Alexanderhugget. En annan version gör gällande att han löste upp den utan svårighet.

I Slaget vid Issos 333 f.Kr. besegrade Alexander den persiske kungen Dareios III. Efter belägringen av staden Tyrus i Syrien 332 f.Kr. tågade han in i Egypten, och betvingade det flertusenåriga klassiska egyptiska faraoniska riket. Alexanders sista stora slag mot Dareios blev Slaget vid Gaugamela nära Babylon efter vilket han kontrollerade de persiska huvudstäderna Babylon, Susa, Persepolis och Ekbatana. Han fortsatte till Medien och Skytien, intog Herat och Samarkand och fortsatte sedan till Indien. Han invaderade Indien och besegrade kung Purushotthama eller Poros i Slaget vid Hydaspes, det sista av fyra stora slag. Efter att ha återvänt till Babylon dog han i plötslig feber i Nebukadnessar II:s palats, 32 år gammal. Efter Alexanders död delades hans rike upp i fyra stater av hans generaler; Seleukos I grundade Seleukiderriket av Mesopotamien och Iran, Egypten övertogs av Ptolemaios I Soter och Makedonien av Kassander. General Lysimachos fick Mindre Asien och Thrakien.

Död och arv

Enligt de antika källorna föregicks Alexanders död av en rad olycksbådande tecken. Under en rekognosceringstur med en eskader nedför floden Eufrat år 323 f.Kr. blåste Alexanders blåvita diadem ned i vattnet och fastnade på ett vassrör. En av de feniciska sjömännen simmade efter diademet och band det runt huvudet för att inte blöta ned det. Detta sågs som ett dåligt tecken och mannen straffades; exakt på vilket sätt är svårt att avgöra då källorna skiljer sig åt. Enligt vissa antika författare lät Alexander halshugga mannen, men enligt ögonvittnet Aristobulos blev han endast piskad.[3] Ett annat dåligt tecken inträffade när expeditionen återkom till Babylon. Efter att Alexander och hans närmaste vänner lämnat den kungliga tronen för att gå iväg och dricka vin gick en babylonisk fånge fram och tog på sig den kungliga manteln och diademet och satte sig på tronen. Under tortyren som följde efter att incidenten kommit till Alexanders kännedom hävdade mannen att han gjort det av ett rent infall. Han avrättades sedan. Det är emellertid tveksamt om dessa händelser verkligen inträffade eller är efterhandskonstruktioner.[4]

Den 29 maj 323 blev Alexander inbjuden till en efterfest till det större gästabudet som Nearchos hade anordnat tidigare. Efterfesten höll hus hos Medios från Larisa, och antalet gäster var runt tjugo. Det dracks mycket vin och Alexander kollapsade efter att ha tömt en sexlitersbägare till Herakles ära. Dagen därefter mådde han mycket dåligt och hade hög feber. Efter tolv dagars feber och frossa dog han 32 år, tio månader och tio dagar gammal, den 10 juni år 323 f.Kr. Man har fört fram flera olika hypoteser om den exakta dödsorsaken, däribland malaria, tyfoidfeber, förgiftning, lungsäcksinflammation och leverskador efter alkoholmissbruk. Det råder dock inte konsensus hos historikerna kring vad som verkligen tog livet av Alexander.

Alexanders erövringar spred det grekiska kulturella inflytandet över stora delar av Främre Orienten och utgjorde grunden för hellenismen. Alexandria i Egypten blev den mest berömda av alla de städer som Alexander grundade i de länder som han ockuperade.

Referenser

Noter

  1. ↑ Liljegren (2005), s. 228-229.
  2. ↑ Alexander av Plutarchos, The Internet Classic Archive
  3. ↑ Liljegren (2005), s. 227.
  4. ↑ Liljegren (2005), s. 228

Källor

Se även

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Alexander_den_store"
Personliga verktyg