Alexander Calder

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Alexander Calder 1947.
Foto: Carl Van Vechten
De fyra elementen av Calder vid Moderna Museet i Stockholm år 2005.
Foto: Holger Ellgaard
Le Halebardier (1971), Sprengel Museum, Hannover, Tyskland
Fil:Hakone Calder.jpg
Järnskulptur vid Hakone Open Air Museum i Japan

Alexander Calder, född 22 juli 1898, död 11 november 1976, amerikansk skulptör och konstnär, även känd som Sandy Calder. Han är mest känd för sina mobiler. Förutom mobiler och stabila skulpturer har han gjort målningar, litografier, tapeter och designat mattor.

Innehåll

Biografi

Alexander föddes i Lawnton, Pennsylvania i en skulpturfamilj. Hans far Alexander Stirling Calder och hans farfar Alexander Milne Calder hade samma namn och var skulptörer. Hans mor Nanette Lederer Calder var målare.

Trots att hans föräldrar försökte uppmundra barnens kreativitet, avrådde de dem från att bli konstnärer då de visste att yrket var osäkert och innebar en svår ekonomisk karriär. Calder utbildades sig därför från början till ingenjör på Stevens Institute of Technology där han tog examen 1919. De kommande åren hade han olika ingenjörsjobb, bland annat som assistent till en hydraulikingenjör och som ingenjör på en Kanadensiskt skogshuggarläger. Han trivdes dock inte rollen som ingenjör och tog därför 1922 jobb som eldare i pannrummet på passagerarfartyget H. F. Alexander. När skeppet seglade från San Francisco till New York vaknade han en morgon och såg en soluppgång med månnedgång. Detta under i univserum gjorde mycket stark intryck på honom och fick honom in på vägen till att bli en konstnär.

Efter att ha bestämt sig för att bli konstnär flyttade Calder till New York och gick med i Art Students League. Som student blev Calder fascinerad över cirkusen och gjorde ett antal teckningsstudier på cirkustemat och skulpterade ett antal trådmodeller av cirkusdjur och cirkusartister.

Efter att ha tagit examen flyttade Calder till Paris och fortsatte sina studier. Han tog sin trådmodellscirkus med sig och gav improviserade shower som återgav uppträdandena på en riktig cirkus. Snart blev hans Cirque Calder populärt bland Parisiska avant-garde och Calder började ta inträdesavgift för folk som ville se hans två timmar långa cirkusshow som han kunde packa i en portfölj.

1928 hade Calder sitt första soloframträdande vid Weyhe Gallery i New York. Under de kommande 10-talet år reste han åtskilliga gånger över Atlanten för att framträda både i Europa och Amerika.

På en transatlantisk ångare träffade han sin fru Louisa James. De gifte sig 1931.

Under sin tid i Paris, träffade Calder och blev vän med många avant-gardeartister, bland andra Joan Miró, Jean Arp och Marcel Duchamp. Ett besök på Piet Mondrians konststudio 1930 chockade honom till att ta sig an den abstrakta konsten.

Vid slutet av 1931 hade han snabbt gått över till mer avancerade skulpturer som fick sin rörelse från luftströmmarna i rummet och de riktiga "mobilerna" var födda. Vid ungefär samma tid experimenterade Calder med självstödjande, statiska abstrakta skulpturer, kallade "stabiles" av Arp för att skilja dem från mobilerna.

Calder och Louisa återvände till Amerika 1933 och slog sig ned på en gård de köpt i Roxbury i Connecticut. Här uppfostrade de sina barn (först dottern Sandra född 1935, andra dottern Mary född 1939). Calder fortsatte att uppträda med Cirque Calder, men träffade även Martha Graham för vilken han designade scenbakgrunder till hennes baletter med Erik Satie.

Under andra världskriget, försökte Calder bli marinsoldat, men blev inte antagen. Istället fortsatte han skulptera, men brist på metall fick honom att börja producera konstverk i trä. Efter kriget hade Calder flera stora retrospektiv utställningar, bland annat en på Museum of Modern Art i New York 1943.

1950-talet, koncentrerade Calder sig alltmer på att försöka skapa monumentala skulpturer. Några som kan nämnas är .125 för JFK Airport 1957 och La Spirale för UNESCO i Paris 1958. Calder's största skulptur El Sol Rojo, är 20,5 meter hög och gjordes för Olympiska spelen i Mexico City.

1966 publicerade han sin självbiografi med bilder som han skrivit med hjälp av sin svärson Jean Davidson.

Calder dog 11 november 1976, kort efter öppnandet av en annan stor retrospektiv show på Whitney Museum of American Art i New York

Reporter: Hur vet du när det är dags att sluta [jobba]?
Calder: När det är dags för kvällsmat
- Från en TV-intervju

Verk

En lista över hans verk finns på Calderstiftelsens webbplats, se [1]

I Sverige

Verk nämnda i artiklar på Svenska Wikipedia

Litteratur

Externa länkar

Personliga verktyg