Aerosmith
Från Rilpedia
| Aerosmith | ||
|---|---|---|
 Aerosmith live 2003
|
||
| Information | ||
| Bakgrund | Mall:Landsdata USA USA | |
| Genre(r) | Rock, hårdrock, bluesrock, heavy metal | |
| Aktiva år | 1970 - | |
| Skivbolag | Columbia, Geffen | |
| Inspirerad av | The Beatles Led Zeppelin The Rolling Stones Jimi Hendrix The Doors |
|
| Har inspirerat | Motley Crue Guns N' Roses Van Halen Bon Jovi Nirvana Metallica |
|
| Webbplats | aerosmith.com | |
| Medlemmar | ||
| Steven Tyler Joe Perry Brad Whitford Tom Hamilton Joey Kramer |
||
| Tidigare medlemmar | ||
| Ray Tabano Jimmy Crespo Rick Dufay |
||
Aerosmith är ett amerikanskt rockband.
Trots att de är kända som "the bad boys från Boston", kommer ingen av bandets medlemmar från staden. Steven Tallarico (Tyler), Joe Perry och Tom Hamilton möttes i Sunapee, New Hampshire i slutet på sextiotalet. Tyler var från Yonkers, New York, Perry från Hopedale, Massachusetts, och Hamilton från New London, New Hampshire. 1970 bestämde de sig för att bilda ett band tillsammans i Boston.
Bandet, som associeras med genrerna bluesrock, glamrock och hårdrock, vissa skulle till och med kalla dem för ett heavy metal-band, upplevde sin storhetstid under sjuttiotalets senare hälft, varefter medlemmarnas drogproblem splittrade gruppen. I slutet av åttiotalet gjorde de en bejublad comeback och levde en andra glansperiod i skiftet mellan åttio- och nittiotalet och har sedan dess fortsatt att ge ut populära skivor. Medan bandet på sjuttiotalet blev stora med bluesiga, hårda rocklåtar, har nittio- och tjuguhundratalet dominerats av pompösa powerballader. Bandet cirkulerar kring den karismatiske sångaren Steven Tyler och den välbyggda gitarristen Joe Perry. Exempel på hits är Dream On, Walk This Way, Sweet Emotion, Dude(Looks Like A Lady), Rag Doll, Angel, Janies got a Gun, Love in an Elevator, What it Takes, Cryin', Crazy, Amazing, Pink, I Don't Want To Miss A Thing, Jaded.
Innehåll |
Historia
Början
Den första uppsättningen av gruppen bestod av sångaren Steven Tyler (Steven Tallarico), Tom Hamilton på elbas, och Joe Perry (Anthony Joseph Perry) på gitarr. En andre gitarrist tillkom, Ray Tabano, men han blev snabbt ersatt av Brad Whitford. Snart fanns så även trummisen Joey Kramer i bandet, och Tyler som sysslat med trummorna kunde nu helt övergå till sång.
Tyler var redan vid den tiden något av en underground-rockikon och hade sjungit och spelat trummor för ett antal lokala band (The Vic Tallarico Orchestra, The Strangers som senare bytte namn till Chain Reaction, The Strangeurs, The Chain, Fox Chase och William Proud. Perry och Hamilton hade träfftats på en restaurang i Anchorhead där Perry arbetade som diskare och stött på Tyler på restaurangen. De var medvetna om hans redan långt hunna karriär och lyckades övertala honom om att grunda ett band. Hamilton ägde ett ställe i Boston, där de kunde öva. Tyler, som var en adekvat trummis, vägrade spela trummor och krävde att få koncentrera sig på frontmannens roll om han skulle vara med i bandet. Whitford var en utbildad och mycket tekniskt kunnig gitarrist som de facto spelade sologitarr i början, innan bandet insåg Perrys imagevärde och de båda bytte plats.
1970-talet: Storhetstiden I
Efter ett par år av livespelningar fick de ett skivkontrakt med Columbia Records, 1972, och gav ut debuten Aerosmith 1973 . Skivan var ett bluesigt projekt i Rolling Stones-anda och nästan alla låtar släpptes som singlar. Bandet fick en liten hit med klassikern Dream On, som senare skulle bli en av bandets mest älskade låtar, men det var först när den släpptes på nytt tre år senare. Skivan Get Your Wings från 1974 sålde relativt bra.
Det var med albumet Toys in the Attic som gruppen slog igenom 1975. Här fanns bl.a. hitarna Sweet Emotion, Walk This Way och nysläppet av Dream On, som blev en megahit världen över. Med skivan bevisade Aerosmith, som tidigare åsidosatts som en Rolling Stones-kopia att de hade en alldeles egen stil. Toys In The Attic blandade heavy metal, punk och glamrock på ett alldeles unikt sätt och verket kröntes med Tylers enastående röst. 1976 släppte de albumet Rocks som kom att bli ett av gruppens mest populära och sålde platina med en gång. Från skivan kan man plocka hits som Back In The Saddle och Last Child. De följande skivorna Draw the Line och Night in the Ruts blev inte lika stora succéer och i takt med den avtagande populariteten och bandets tilltagande drogproblem, lämnade Perry gruppen 1979. Han ersattes först av Richie Supa och senare... Jimmy Crespo.
1980-1986: Svackan
Strax efter att en Greatest Hits-skiva släppts 1980, lämnade Whitford också gruppen. Han ersattes av Rick Dufay och bandet gav ut ännu en skiva, Rock in a hard place 1982, som blev en relativt dålig kommersiell produkt. Under tiden genomgick Tyler stora drogproblem och kollapsade till och med på scenen år 1983. Efter påtryckningar av Perrys manager, återvände Perry och Whitford till gruppen 1984. De spelade in skivan Done With Mirrors, nu på Geffen Records, som sålde ganska bra, men gav inga hitsinglar. Under tiden genomgick Perry och Tyler rehabilitering och gruppens comeback signalerades av att de gjorde en ny version av Walk This Way tillsammans med hip hop-gruppen Run DMC som blev en stor internationell hit.
1990-: Storhetstiden II
1987 kom det efterlängtade albumet av det nya, drogfria, Aerosmith, Permanent Vacation, med hits som Dude (Looks Like A Lady), Rag Doll och Angel. Albumet katapulterade upp bandet i toppen igen och följdes av ännu en stark skiva, Pump, också den en succé. Den 21 februari 1990 i en ökänd scen som utspelade sig på Saturday Night Live i filmen Wayne's World där de spelade sina senaste hits "Janie's Got a Gun" och "Monkey On My Back". Den 18 september 1990 spelade bandet i MTVs Unplugged. Samma år blev bandet placerad på Hollywood Rock Walk. 1991 var bandet med i The Simpsons - avsnittet "Flaming Moe's och släppte en cd-box vid namn Pandora's Box. Trots omvälvningen i mainstreammusiken på 90-talet blev också nästa skiva, Get a Grip från 1993 en dunderplatta som innehöll hitballaderna Amazing, Cryin, Crazy och Living On The Edge. Videon till Cryin är minnesvärd, eftersom den innehöll aktrisen Alicia Silverstone som tack vare Aerosmith fick sitt skådisgenombrott. Under mitten av 90-talet kom ett par samlingsskivor och det räckte ända till 1997 innan nästa platta, Nine Lives släpptes. Skivan som lekte med orientaliska toner steg snabbt upp på skivlistorna, men föll ner lika snabbt igen. Plattan var ojämn, men räddades kommersiellt av balladen I Don't Want To Miss A Thing, som också hördes i storfilmen Armageddon, där Steven Tylers dotter Liv Tyler (senare i Lord of The Rings) spelade en av huvudrollerna. Under 2000-talet har Aerosmith släppt två skivor, Just Push Play och Honkin' on Bobo med medioker framgång.
2000
Bandet spelade på Super Bowl XXXV i januari 2001 där även popstjärnorna *NSYNC, Britney Spears, Mary J. Blige och Nelly deltog. Alla stjärnorna sjöng med i slutet när Aerosmith uppträdde med sin legendariska sång "Walk This Way".
I mars 2001 släppte bandet sitt trettonde album, Just Push Play. Albumet sålde snabbt platina, mycket på grund av singeln "Jaded" och framträdande med titelspåret i en reklamfilm för Dodge. De placerades på Rock and Roll Hall of Fame kort efter deras album släpptes, i slutet av mars 2001[1], efter att ha blivit nominerad år 2000 utan att kvala in.
Gruppen är fortfarande aktiv och har på senare år kommit med skivor som "Oh yeah", "Honkin' on bobo" och "Rockin' the joint". Under 2007 gjorde Aerosmith en efterlängtad europaturné och besökte även Sverige den 8 juni på Sweden Rock Festival. Under första hälften av 2008 släpper de sitt första studioalbum sedan 2004 och tv-spelet guitar hero har släppt en Aerosmithversion av sitt spel under slutet av juni.
Medlemmar
1970-1971
- Steven Tyler - sång, piano
- Joe Perry - gitarr, körsång
- Ray Tabano - gitarr
- Tom Hamilton - bas
- Joey Kramer - trummor
1971-1979
- Steven Tyler - sång
- Joe Perry - gitarr
- Brad Whitford - gitarr
- Tom Hamilton - bas
- Joey Kramer - trummor
1979
- Steven Tyler - sång
- Richie Supa - gitarr
- Brad Whitford - gitarr
- Tom Hamilton - bas
- Joey Kramer - trummor
1979-1980
- Steven Tyler - sång
- Jimmy Crespo - gitarr
- Brad Whitford - gitarr
- Tom Hamilton - bas
- Joey Kramer - trummor
1980 - 1984
- Steven Tyler - sång
- Riche Supa - gitarr
- Rick Dufay - gitarr
- Tom Hamilton - bas
- Joey Kramer - trummor
1984-1996
- Steven Tyler - sång
- Joe Perry - gitarr
- Brad Whitford - gitarr
- Tom Hamilton - bas
- Joey Kramer - trummor
- Thom Gimble - saxofon & keyboards
1996-
- Steven Tyler - sång
- Joe Perry - gitarr
- Brad Whitford - gitarr
- Tom Hamilton - bas
- Joey Kramer - trummor
Diskografi
Studioalbum
Livealbum
Samlingsalbum
Medverkan i spel
- Revolution X, format Arkadmaskin 1994, PC 1995, Nintendos SNES 1995, Sega Mega Drive 1995, Sega Saturn 1996 och Sony Playstation 1996. Till tonerna av Aerosmithlåtar röjer man loss på NON, New Order Nation, som fångat bandmedlemmarna och förbjudit allt kul, det vill säga tv, musik och tv-spel. Ledaren för NON är Mistress Helga (spelad av Kerri Hoskins, gammal playmate)
- Quest for Fame, format PC, 1995. Innehöll ett plektrum (V-Pick) som kopplades till skrivarporten. Plektrumet skulle dras mot något t.ex. ett rack i en typisk anslagsrörelse för att matcha "noten" (ett streck) som visades på skärmen. Allt medan man rockade tillsammans med Areosmith på den virtuella scenen. Inte lika snyggt som i Guitar Hero men fungerade.
Filmografi
- 1978 – Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band (medverkar som statister)
- 1993 – Waynes World 2 (Wayne och Garth ser Aerosmiths konsert samt har dem på sin egen konsert i slutet av filmen)
Musikinfluenser
Aerosmith har influerats av många musiker. De flesta av dem var musiker som mixade både rock och blues som t. ex;
Aerosmith har influerat många musiker. De flesta av dem är grupper som går i genrerna glam metal, grunge och alternative rock som t. ex;
Referenser
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Aerosmith
- Officiell webbplats
