Impala

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Aepycerotinae)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Impala
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
En impala i Etosha nationalpark, Namibia
En impala i Etosha nationalpark, Namibia
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia
Ordning: Partåiga hovdjur
Artiodactyla
Underordning: Idisslare
Ruminantia
Familj: Slidhornsdjur
Bovidae
Underfamilj: Aepycerotinae
Gray, 1872
Släkte: Aepyceros
Sundevall, 1847
Art: Impala
A. melampus
Vetenskapligt namn
§Aepyceros melampus
Auktor: (Lichtenstein, 1812)
Leefgebied impala.JPG
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

En impala (Aepyceros melampus grekiska: aipos "hög" ceros "horn" + melas "svart" pous "fot") är en mellanstor afrikansk antilop. Namnet impala kommer från Zuluspråket.

Innehåll

Kännetecken

Arten når en mankhöjd omkring 90 centimeter och en vikt mellan 40 (honor) och 65 (hannar) kilogram. Pälsen är på ovansidan rödbrun och på sidorna lite ljusare. Buken, främre halsen och hakan är vitaktig. Vid båda sidor om svansen finns en svart strimma. Hälen är däremot svartbrun. Impalan har ett smalt huvud, stora ögon och öronen slutar i en spets. Hannar har upp till 90 centimeter långa horn som påminner om en lyra.

Utbredning, habitat och underarter

Impalorna håller till på savanner i Kenya, Tanzania, Moçambique, Namibia, Botswana, Zambia, Zimbabwe, södra Angola, nordöstra Sydafrika och Uganda (därav huvudstadens namn - Kampala). Habitatet utgörs huvudsakligen av den öppna savannen. I Etosha nationalparken i Namibia lever en underart, A. m. petersi, som kännetecknas av en svart teckning på nosen. Underarten finns även utanför nationalparken men inte lika talrikt.

Alla andra populationer bildar den andra underarten, A. m. melampus, vilket har klarlagts med hjälp av genetiska undersökningar.[2]

Hot

Hela arten listas av IUCN som livskraftig men underarten A. m. petersi listas som missgynnad.

Levnadssätt

Honor av impala och deras ungdjur lever i flockar av 10 till omkring 100 individer. Dessutom finns flockar av hannar som inte nått könsmognad och gamla hannar som är för svaga för att kvarhålla ett eget revir. Alla andra hannar lever ensamma och har ett territorium där de tar kontroll över alla honor.

Under flykten når impalan höga hastigheter och utför hopp som ibland är 9 meter långa. Vanligtvis springer de bara fram till närmaste gömstället.

Under parningstiden bevakar en hanne vanligtvis en grupp av honor. Han imponerar genom att visa sina horn, att lägga öronen bakåt och att lyfta svansen. Om två konkurrerande hannar träffar varandra uppstår strider som kan delas i tre sekvenser. I den första gäspar inkräktaren och visar buken samt tungan. Sedan sänker han huvudet neråt för att uppmana till strid. I den andra fasen står rivalerna med lyft huvud mittemot varandra samt går fram- och bakåt. Om ingen känner sig tillräcklig skrämd sätter de hornen mot varandra för att pressa bort rivalen. Sår uppstår vanligen inte.

Galleri

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 29 oktober 2008.
  1. Aepyceros melampus på IUCN:s rödlista, auktor Mallon, D. et. al. (2008), besökt 21 november 2008.
  2. LOUISE GRAU NERSTING and PETER ARCTANDER: Phylogeography and conservation of impala and greater kudu. Molecular Ecology (2001) 10 , 711–719 online

Externa länkar

Personliga verktyg