Adolf Wiklund (musiker)
Från Rilpedia
Texten från svenska Wikipedia
Adolf Wiklund, född 5 juni 1879 Långserud, död 2 april 1950, var en svensk tonsättare, dirigent och pianist.
Han blev 1897 elev vid konservatoriet, tog där samma examina, studerade komposition för Johan Lindegren och vistades 1903-04 med statsstipendium i Paris samt 1905-07 som Jenny Lindsstipendiat i Berlin, där James Kwast var hans lärare i pianospel. Wiklund var 1907 kapellmästarvolontär i Karlsruhe, 1908 repetitör vid Berlins hovopera och blev 1911 andre kapellmästare vid kungliga teatern i Stockholm, där han alltmera framstått som välutrustad och erfaren dirigent. Han fick 1921 utmärkelsen att få leda 2 konserter av filharmonikernas orkester i Wien. Han blev 1915 ledamot av Mus. akad.
Verkförteckning
- Pianokonsert nr. 1 i e-moll, opus 10 (cirka 1906–1907)
- Pianokonsert nr. 2 i h-moll, opus 17 (1917)
- Sommarnatt och soluppgång, symfoniskt poem, opus 19 (1918)
Källor
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Wiklund, Adolf, 1904–1926 (Not).
