1. FC Köln

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

1. FC Köln
1. FC Kölns hemarena är RheinEnergieStadion
Fakta
Grundad	13 februari 1948
Adress/ Kontakt	Postfach 45 04 56 50879 Köln Tel.: (0221) 0221 / 7 16 16-300 Fax: (0221)7 16 16-399
Klubbpresident	Wolfgang Overath
Vicepresidenter	Friedrich Neukirch, Jürgen Glowacz
Manager	Michael Meier
VD	Claus Horstmann
Medlemmar	30.000 (10 december 2005)
Klubbfärger	rött och vitt
Idrotter	fotboll, handboll, bordtennis, gymnastik,
FC Köln fotboll
Bundesligasäsonger	1963-1998, 2000-2002, 2003-2004, 2005-2006, 2008-
Hemmaplan	RheinEnergieStadion(50.374)
Tränare	Christoph Daum
Ass. tränare	Roland Koch, Thomas Hässler, Holger Gehrke, Murat Cus, Cem Bagci
Matchställ	Ordinarie Reserv
Tyska mästare	3 (1962, 1964, 1978)
Tyska cupmästare	4 (1968, 1977, 1978, 1983)
Internet
Hemsida	http://www.fc-koeln.de

1. FC Köln, (i Sverige vanligtvis FC Köln), "die Geissböcke", fotbollsklubb i Köln i Tyskland.

Tidigare en av storklubbarna inom den tyska ligafotbollen. FC Köln vann den första upplagan av Bundesliga 1964 och hade under 1960-, 1970- och 1980-talen en räcka av tyska landslagsmän. Den internationellt mest kände av dessa torde vara mittfältsstrategen Wolfgang Overath

Historia

Kölns storsatsning

Efter Andra världskriget byggdes staden Köln upp igen och man ville även få fart på elitfotbollen i staden. Innan Andra världskriget hade man haft stor planer och byggde Müngersdorfer Stadion för fotbollen men inget Kölnlag hade framgångar vad gäller tyska mästerskap. Satsningen skedde genom fusionen av Kölner BC och Sülz 07 och 1. FC Köln skapades som stadens elitlag.^[1] Framgångarna kom snabbt för laget som hade sin största stjärna i landslagsmannen Hans Schäfer som var med i tre VM-slutspel och vann VM-guld 1954.

Storhetstiden under 1960-talet

Klubben hade dominerat dåtidens regionala liga under 1950-talet och blev sedan tyska mästare för första gången 1962 i dåtidens cupavgörande mästerskap. Man var tidigt ute med heltidsproffs under en brytningstid mellan gamla tiders amatörism och framtidens proffs. 1964 kunde man efter en storsatsning säkra det andra guldet och var historiska första mästare i Bundesliga. Man dominerade i närområdet och lyckades knyta till sig nya blivande landslagsspelare och hade alltid ett slagkrafigt lag. Trots detta ansågs man underprestera då man inte alls dominerade senare utan fick se FC Bayern München och Borussia Mönchengladbach ta över taktpinnen under slutet av 1960-talet och under större delen av 1970-talet.

Dubbeln 1978

Klubben tog hem ligan återigen 1978 och man vann även tyska cupen samma år. Man nådde under den här tiden flera topplaceringar i ligan och cupen, men hade ofta svårt att nå riktigt ända fram. Flera landslagsspelare fanns med i Västtysklands VM-trupp 1978 där play-makern Heinz Flohe gjorde största avtryck. 1980 var målvakten Harald Schumacher och Bernd Cullmann med i EM-finalen då Västtyskland blev europamästare. Nya värvningar ägde rum i början av 1980-talet: Pierre Littbarski, engelske landslagsspelaren Tony Woodcock, Klaus Fischer och Klaus Allofs anslöt till laget som inte kunde vinna liga på nytt men väl cupen (1983) efter en historisk finalseger i ett cupderby mot SC Fortuna Köln. 1986 nådde man final i UEFA-cupen men efter storförlust i den första matchen kunde man inte vända hemma mot Real Madrid.^[2]

Från toppen till botten

Nya satsningar följde under 1980-talet där man bl.a. värvade de blivande världsmästarna Jürgen Kohler, Thomas Hässler, Bodo Illgner och Uwe Bein och man kom flera gånger tvåa i Bundesliga. Under 1990-talet fick klubben allt större problem och åkte för första gången ner i andradivisionen. FC Köln har i omgångar tagit sig tillbaka till Bundesliga men inte kunnat komma tillbaka till den position man en gång hade. Istället har Bayer Leverkusen vuxit fram som områdets storhet vilket är ett stort förtret för "FC-fansen" som ser Bayer Leverkusen som ett köpelag från förortern vilket medfört rivalitet mellan lagen med flera olika nidsidor på internet.

2004-2006

RheinEnergieStadion är en viktig del i klubbens nysatsning under senare år.

Klubben åkte ur Bundesliga 2004 och tvingades ännu en gång att satsa för att ta sig upp igen. Man engagerade Huub Stevens som tidigare haft stora framgångar i Schalke 04 och som ny president valdes under sommaren 2004 Kölns gamla storstjärnan Wolfgang Overath. Klubben hade dessutom kvar flera av spelare från Bundesliga med den största stjärnan i den unge landslagsspelaren Lukas Podolski. Köln lyckade under hårt favorittryck att ta sig tillbaka till das Oberhaus våren 2005. Till säsongen 2005/2006 hade man åter en ny tränare, Uwe Rapolder, sedan Huub Stevens avgått av personliga skäl. Rapolder blev dock utan framgångar på posten som tränare och avgick efter en svag säsongsinledning. FC Köln hängde med hyggligt i inledningen av Bundesliga men blev sedan det stora strykgänget. Under schweizaren Hanspeter Latour förbättrades spelet och man hoppades in i det längsta på att klara kontraktet. Storstjärnan Lukas Podolski blev bättre och bättre i slutet och laget tog segrar som väckte hoppet om en ny säsong i Bundesliga - men Köln åkte ut.

2008 gick Köln åter upp i Bundesliga.

Maskoten Hennes

FC Köln - "die Geissböcke" - har Tysklands och Bundesligas mest kända maskotar - geten Hennes. Den första Hennes blev maskot under 1970-talet och fick sitt namn efter tränaren Hennes Weisweiler som ledde Köln till dubbeln 1978. Idag är man inne på den femte Hennes - Hennes V som till vardags bor hos en bonde utanför Köln men som givetvis finns med på Kölns hemmamatcher.

Kuriosa

FC Kölns klubbhus, Geissbockheim, är ett av de mest kända inom den tyska fotbollen och byggdes under 1950-talet. Här firas klubbens framgångar tillsammans mellan fans och spelare.

FC Köln hade fram till 1996 alltid med spelare i Tysklands VM- och EM-trupper från och med Västtysklands första VM-slutspel 1954.

Kända spelare

Bodo Illgner blev världsmästare 1990 och spelade för Köln åren 1983-1996.

• Rainer Bonhof
• Bernd Cullmann
• Klaus Fischer
• Thomas Hässler
• Bodo Illgner
• Jürgen Kohler
• Pierre Littbarski
• Hannes Löhr
• Yasuhiko Okudera
• Wolfgang Overath
• Lukas Podolski
• Toni Polster
• Helmut Rahn
• Hans Schäfer
• Karl-Heinz Schnellinger
• Harald "Toni" Schumacher
• Bernd Schuster
• Wolfgang Weber
• Tony Woodcock

Svenskar i laget

• Benny Wendt
• Roger Magnusson
• Christer Fursth

Tränare

• Tschik Cajkovski (1973-1976)
• Hennes Weisweiler(1976-1980)
• Hannes Löhr(1984-1986)
• Christoph Daum (1987-1990)
• Morten Olsen (1993-1996)
• Bernd Schuster (1998-1999)
• Ewald Lienen (1999-2001)
• Friedhelm Funkel (2001-2003)
• Marcel Koller (2003-2004)
• Huub Stevens (2004-2005)
• Uwe Rapolder (2005-2005)
• Hanspeter Latour (2005-2006)
• Holger Gehrke (2006)
• Christoph Daum (2006-)

Källor

1. ↑ http://www.tyskfotboll.se/bundesligan/klubbfakta/koln.html
2. ↑ http://www.tyskfotboll.se/bundesligan/klubbfakta/koln.html

Externa länkar

• Officiell webbplats

v • d • r Bundesliga Bundesliga 2008/2009 Hertha BSC Berlin • Arminia Bielefeld • VfL Bochum • SV Werder Bremen • FC Energie Cottbus • BV Borussia 09 Dortmund • Eintracht Frankfurt • Hamburger SV • Hannover 96 • TSG 1899 Hoffenheim • Karlsruher SC • 1. FC Köln • TSV Bayer 04 Leverkusen • Borussia Mönchengladbach • FC Bayern München • FC Schalke 04 | VfB Stuttgart • VfL Wolfsburg Zweite Bundesliga 2008/2009 TSV 1860 München • TSV Alemannia Aachen • VfL Osnabrück • Rot-Weiss Ahlen • SC Freiburg • SpVgg Greuther Fürth • FSV Frankfurt • Rot-Weiß Oberhausen • 1. FC Nürnberg • FC St. Pauli • 1. FC Kaiserslautern • 1. FSV Mainz 05 • FC Hansa Rostock • MSV Duisburg • FC Ingolstadt 04 • TuS Koblenz • FC Augsburg • SV Wehen Wiesbaden