Övergångsställe
Från Rilpedia
Övergångsställe på rikssvenska, skyddsväg på finlandssvenska, är en plats på en väg eller gata där det är avsett att gående ska gå om de vill passera över. Det markeras med en skylt, och vita streck är vanligen målade på vägen. Det är emellertid skylten som visar var övergångsstället är beläget.
Det finns två typer av övergångsställen, obevakade och bevakade. Vid de obevakade ska fordon självmant stanna om någon vill gå över gatan/vägen. De bevakade är utrustade med ljus- och ibland ljudsignaler. I detta fall visas rött ljus för fordon och en grön gubbe för gående när det är tillåtet för de gående att passera. Ett övergångsställe räknas även som bevakat om trafiken vid det regleras av polis. Det är inte olagligt att gå mot röd gubbe. Man kan dock dömas för vårdslöshet i trafik till dagsböter, om man genom detta framkallar en farlig trafiksituation. Utanför Europa kan situationen vara annorlunda. Om ljussignalen är ur funktion på ett bevakat övergångsställe räknas detta som obevakat.
För gående som vill passera över en gata/väg på ett obevakat övergångsställe gäller att man ska ta hänsyn till avståndet till och hastigheten hos de fordon som närmar sig, det samma gäller för bevakat övergångsställe.
Övergångsställen kombineras ibland med cykelpassager. I Europa finns inget förbud i Trafikförordningen att cykla på ett vanligt övergångsställe[1][2], men som cyklist har man inget företräde på övergångsstället, och som andra fordonsförare måste cyklister hålla tillräckligt låg hastighet.
Tillgänglig statistik visar att anläggandet av ett övergångsställe i allmänhet ökar antalet skadade gångtrafikanter, snarare än minskar det. Detta gäller särskilt på sträckor där fordonen kör lite fortare, eftersom det är mindre sannolikt att bilarna stannar och de gående har mindre tid att upptäcka bilar. Detta faktum känner naturligtvis handläggande tjänstemän till, men de tvingas ofta böja sig för politiker och lokal opinion. Man kan säga att övergångställen ökar framkomligheten för gående, men inte säkerheten. De gående invaggas nämligen i en falsk säkerhet, och säkerheten är bättre ju försiktigare (dvs räddare) de gående är. Bilar stannar ofta inte ändå. I vissa länder i Europa har på 70-sträckor eller sträckor för högre farter många obevakade övergångsställen tagits bort, då de varit negativa för trafiksäkerheten. Trygghetskänslan beror delvis på kampanjer från förr, ofta riktade mot barn, att gående skulle söka sig till övergångsställen, till exempel "Tänk vad han är snäll ändå".
Övergångställen bör inte förväxlas med s.k. gångpassager. Det är ofta en förhöjning i körbanan som bildar ett farthinder för biltrafik. Tanken är att de gående ska gå över på gångpassagen, men eftersom den saknar både markering i gatan och skyltar, så är det inget övergångsställe, och de gående har väjningsplikt. Cyklar som passerar på cykelpassager bör också uppmärksammas på att fordon på vägen de passerar inte har skyldighet att stanna. Det är endast svängningsregeln och skyltning (väjningsplikt) som ger cyklar företräde. Svängningsregeln går ut på att fordon som svänger in på en ny väg och då passerar en cykelväg, ska lämna cyklister företräde.
Innehåll |
Lagtext
Denna lag som i Sverige infördes 1998, kallas också för zebralagen. Motsvarande finns i de flesta europeiska länder. Fordonsförare hade väjningsplikt vid övergångsställen och cykelöverfarter redan innan zebralagen, men det stod inte ordagrant väjningsplikt utan sakta ner och om nödvändigt stanna.
Nedan ett utdrag ur Trafikförordningen (1998:1276) 3 kap. Möte och omkörning på väg:
- 40 § Fordon eller spårvagnar får inte köras om strax före eller på ett obevakat övergångsställe eller en obevakad cykelöverfart.
- 41 § I följande fall anses det inte som omkörning när ett fordon i ett körfält passerar fordon i ett annat körfält
- om körbanan har två eller flera körfält för färd i samma riktning och det är tät köbildning i alla körfält,
- om körbanan är indelad i körfält för olika färdmål som är utmärkta med körfältsvägvisare, eller
- om fordonen har placerats i skilda körfält i anslutning till en vägkorsning.
- Om ett fordon före ett övergångsställe eller en cykelöverfart passerar ett annat fordon i fall som avses i första stycket, ska det ske med så låg hastighet att föraren kan stanna omedelbart om gående befinner sig på övergångsstället eller stanna omedelbart om cyklande eller förare av moped klass II befinner sig på cykelöverfarten.
Nedan ett utdrag ur Trafikförordning (1998:1276) 3 kap. Skyldigheter mot gående, cyklande och mopedförare:
- 60 § Vid ett bevakat övergångsställe ska en förare lämna gående som på rätt sätt gått ut på övergångsstället möjlighet att passera. Detta gäller även om föraren får korsa övergångsstället enligt trafiksignaler eller tecken av polisman. En förare som efter att ha svängt i en korsning ska passera ett bevakat övergångsställe ska köra med låg hastighet och har väjningsplikt mot gående som på rätt sätt har gått ut på eller just ska gå ut på övergångsstället. Skyldigheten enligt första och andra styckena vid bevakade övergångsställen gäller även mot cyklande och förare av moped klass II vid bevakade cykelöverfarter.
- 61 § Vid ett obevakat övergångsställe har en förare väjningsplikt mot gående som gått ut på eller just ska gå ut på övergångsstället. En förare som närmar sig en obevakad cykelöverfart, ska anpassa hastigheten så att det inte uppstår fara för cyklande och mopedförare som är ute på cykelöverfarten. En förare, som ska köra ut ur en cirkulationsplats eller annars efter att ha svängt i en vägkorsning ska passera en obevakad cykelöverfart, ska köra med låg hastighet och lämna cyklande och förare av moped klass II som är ute på eller just ska färdas ut på cykelöverfarten tillfälle att passera.
- 62 § En förare som närmar sig ett övergångsställe eller en cykelöverfart ska anpassa sitt körsätt så att föraren inte tvingas stanna på övergångsstället eller överfarten.
- 63 § Bestämmelser om förbud mot att köra om och passera andra fordon strax före eller på ett övergångsställe eller en cykelöverfart finns i 40 och 41 §§.
Nedan ett utdrag ur Trafikförordning (1998:1276) 7 kap. Bestämmelser för gående på väg:
- 3 § Gående ska korsa en kör- eller cykelbana på ett övergångsställe. Om det inte finns något övergångsställe i närheten, ska gående i stället korsa kör- eller cykelbanan tvärs över denna och helst vid en vägkorsning. Kör- eller cykelbanan ska korsas utan onödigt dröjsmål.
- 4 § Gående som ska gå ut på ett övergångsställe ska ta hänsyn till avståndet till och hastigheten hos de fordon som närmar sig övergångsstället. Utanför ett övergångsställe får gående korsa vägen endast om det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken.
Referenser
Fotnoter
- ↑ Göteborgs Stad Trafikkontoret >> Vanliga frågor (besökt 2008-01-26, sökfras "Får man cykla på övergångsställen?")
- ↑ Trafiken.nu (besökt 2008-01-26, sökfras "Får man cykla på övergångsställen?")
Källor
- Trafikförordningen (1998:1276 )
