Europeisk ål
Från Rilpedia
| ?Europeisk ål Status i Sverige: Akut hotad[1] |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Benfiskar Osteichthyes |
| Underklass: | Taggfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning: | Ålartade fiskar Anguilliformes |
| Familj: | Ålfiskar Anguillidae |
| Släkte: | Anguilla |
| Art: | Europeisk ål A. anguilla |
|
|
|
| §Anguilla anguilla Auktor: Linné, 1758 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Europeisk ål eller i dagligt tal kort och gott ål (Anguilla anguilla), är en långsträckt fisk med säreget fortplantningsbeteende och uppskattat kött. Ålen är upptagen på Rödlistan som Akut hotad (CR) på grund av en dramatisk minskning av beståndet. Enligt vissa uppskattningar är beståndet nere på 1 % av det på 1970-talet.
Innehåll |
Utseende
Ålen är vuxen omkring 1,3 meter lång, med slangliknande, cylindrisk och slingrande ormlik kropp. Huden är gråbrun, ljusare på buksidan, och utsöndrar rikt slem. Ryggfenan, som sträcker sig längs 2/3 av kroppslängden, är sammanvuxen med stjärtfenan och den likaledes långsträckta analfenan.
Kroppsvikt omkring 2,5-3 kg. Svenska sportfiskerekordet, 3,725 kg.
Ej att förväxla med havsål.
Fortplantning
Europeisk ål fortplantar sig i Sargassohavet. Den vuxna och könsmogna fisken vandrar ut i havet för att företa den långa vandringen över Atlanten. Efter leken dör antagligen ålen.
Glasål (Leptocephalus)
Ynglet är långsträckt med kroppen tillplattad från sidorna och ett oproportionellt litet huvud. Det egendomliga ynglet utvecklas först till en så kallad glasål, vid knappt en decimeters längd - kropplängden blir något mindre som resultat av förändringen.
Utvecklingen går via ytterligare stadier till den fullvuxna formen. Vid drygt en decimeters längd blir glasålen s.k. gulål.
Vuxet liv
Vid 6-20 års ålder (i allmänhet 9-11, tidigare för hanar än för honor) övergår ålen till sin slutform, blankål eller silverål. Ålen vandrar då upp i sötvatten för att leva där tills den återvandrar till lekplatsen.
Ålen är en nattaktiv allätare. Under dagen ligger ålen nedborrad i bottensedimenten, men när mörkret faller kommer ålen fram. För metaren är detta känt som "ålamörkret". Ål har ibland släppts ned i brunnar för att hålla denna ren. Ålar som på liknande sätt förhindras att lekvandra kan bli över 50 år gamla. I fångenskap har 149 års ålder uppnåtts (se Branteviksålen).
Ålfiske
Ålen är en mycket uppskattad matfisk, framförallt i södra Sverige. Rökt ål anses vara något av en delikatess. Mycket av den ål som fångas, är den som är på väg till Sargassohavet. Det är då ålen är som fetast.
Detta gör ålen till vår kanske viktigaste sötvattensfisk, ekonomiskt sett. Den fiskas med bottengarn, tinor, ryssjor eller ålkistor.
Sammanfattning av ålarnas liv
Ålen föds i Sargassohavet och färdas som yngel i 3 år med Golfströmmen till våra (svenska) breddgrader, där de blir glasålar. De tar sig upp i insjöarna och lever där i 20 år, för att sedan förvandlas till blankålar. Strax innan de återvänder till Saragassohavet förändras deras matsmältningssystem så att de inte längre kan uppta någon näring via maten. Hela vägen tillbaka lever de endast på sina fettreserver. Väl i Saragassohavet leker de och dör sedan.
Ekonomi
Ålbestånden har skattats hårt i hela Nordeuropa under 1900-talet. Emellertid är det först i början av 2000-talet hotet mot artens fortbestånd blivit akut.
I Norden och Tyskland har framför allt rökt ål länge varit en uppskattad delikatess. I Skåne har ål blivit en lokal specialitet, och på ålagillena kan spisas ål i alla dess gastronomiska former. Ålens uppskattning som delikatess har drivit upp efterfrågan, och fisketrycket har stadigt ökat.
I Sverige fiskas såväl gulål som blankål. Gulålen fiskas framförallt i ryssjor och ålkistor i kustvatten och strömmande vatten. Blankål fångas i fasta bottengarn och ryssjor längs kusterna. Gulålen fångas främst för återutsättning i vatten där ålens vandring störs av kraftverk eller där fisketrycket är särskilt stort. Priset på sådan utsättningsål är ansenligt, eftersom ålen värderas såpass högt. Blankålen fångas för konsumtion och betingar ett högt värde på marknaden.
I Frankrike fångas stora mängder glasål för konsumtion, vilken spisas som aladåb - en delikatess utöver det vanliga.
Fiskevård
Ålen är känslig för miljöpåverkan på grund av sitt höga fettinnehåll och sin ansenliga livslängd. Den är också synnerligen känslig för störningar i sitt vandringsbeteende, eftersom den är helt hänvisad till sin långa vandring till Sargassohavet och dessutom visar tillgivenhet för vatten långt därifrån, inte sällan isolerade märgelhålor eller bäckar långt in i land. Vandringsvägarna är således redan av naturen oerhört strapatsrika.
Människans påverkan på ålens livsmiljö har dessutom varit betydande. För ett par år sedan upptäckte ekologen i Falkenbergs kommun att tusentals små ålyngel nattetid förtvivlat och hopplöst kämpade sig uppför en kraftverksdamm. Den laxtrappa som fanns just bredvid dammbyggnaden utgjode tydligen ett vandringshinder för ål. Detta var ett helt nytt hot mot ålens fortlevnad. Nu arbetar man febrilt på att lösa detta problem i Sverige. Information sprids till andra länder där man kan misstänka liknande problem, men missionen är alltid trög. Åtgärderna är dyrbara och en aning komplicerade.
Redan tidigare hade kraftverken reglerat skadan genom utsättning av gulål ovan sina dammar. Dessa utsättningar är oerhört kostbara, eftersom gulål inte kan odlas fram, utan har fiskats upp någon annanstans. Det finns således ett incitament att för kraftbolagen att bidra till ökad överlevnad för småål.
Fisketrycket på ål har ökat, dels som ett resultat av ökat intresse för utsättningsål, dels som ett resultat av ett ökat intresse för ål som en delikatess på bordet. Ålstammen har inte kunnat svara mot den ökade efterfrågan. Under perioden 1995-2005 har åltillgången i svenska vatten minskat drastiskt. Att nedgången varit så stor och på så kort tid är svårt att förklara. Man anser att det inte enbart kan bero på ökat fisketryck.
Uppmärksamhet riktades mot fransmännens fiske på glasål. I Biscayabuktens kustområden fångas enorma mängder glasål. Detta rovfiske på fiskyngel saknar motsvarighet i fiske efter andra arter, där minimimått måste beaktas. Tyvärr har det visat sig politiskt omöjligt att skapa restriktioner för det franska ålfisket.
Fiskevård för ålen är problematisk. Dess livsmönster är föga känt; dess komplicerade lekbeteende och långa vandring har omöjliggjort odling av yngel, vilket varit så framgångsrikt för andra arter (se exempelvis lax). Ålens fortlevnad kräver ett internationellt samarbete mellan samtliga de stater som har ålen som gäst någon gång under dess vandring.
Myter om ålen
Ålens märkliga levnadssätt; dess långa vandring, dess okända lekbeteende, dess ormlika, slemmiga och hala kropp, dess nattaktivitet, dess förmåga att förflytta sig över land mellan olika vattendrag, svårigheten att ha död på en levande ål - allt detta torde ha bidragit till ålens rika mytbildning. Den förekommer i sagor och berättelser som en symboliskt laddad budbärare. Åtskilliga är de skrönor som diktats om ålen. Och än idag är kunskapen om denna märkliga fisk förvånansvärt liten.
Länkar
Noter
- ↑ ArtDatabankens faktablad om ål Läst 20060920.
