Ålandsexpeditionen 1918
Från Rilpedia
Ålandsexpeditionen 1918. Med anledning av förhållandena på Åland ditsändes den 13 februari 1918 en svensk expedition bestående av pansarskeppet HMS Thor och två andra fartyg för att avhämta de ålandsbor som önskade bli överförda till Sverige, ett uppdrag som sedermera utvidgades till att omfatta även en medling mellan de ryska besättningstrupperna och den finska skyddskår ("Vita gardet"), som över isen återtågat från fastlandet till Ålandsöarna, samt "att bevaka rysk materiel och annan rysk egendom på Åland, intill dess uppgörelse i vederbörlig ordning träffats". Den 21 februari samma år avslöts i Mariehamn ett fredsfördrag mellan verkställande kommittén för ryska garnisonen på
Åland (som då förstärkts av några hundra finska "rödgardister") och finska sydvästra arméns stab (Vita gardet), enligt vilket Åland skulle utrymmas av såväl de ryska som de finska trupperna (de senare skulle avväpnas). Av trupperna överfördes sedermera efter hand av de förra en del (huvudsakligen rödgardister) med finska fartyg (isbrytaren "Murtaja" m.fl.) till Åbo, en del (omkr. 250 man polacker, ukrainare, ester och letter) med svenska fartyg till Västervik (varefter denna del internerades på Fristad hed i Västergötland) och återstående delen (ryska trupper) med tyska fartyg till Libau (varefter denna del internerades i fångläger), samt de senare (Vita gardet) den 24 februari med svenska fartyg till Harg för vidare transport med järnväg till Finland.
För att utföra nödvändig kontroll och bevakning under Ålandsöarnas evakuering samt för att skydda Ålands befolkning mot övergrepp anslöt sig den 20 februari pansarskeppen HMS Sverige och HMS Oscar II till Thor i Eckerö. Efter att regering och riksdag snabbehandlat en lag som tillät att värnpliktiga sattes in utomlands den 23 februari, överfördes den 25 februari ett detachement bestående av en bataljon och en kulsprutepluton av Göta livgarde samt en reducerad fälttelegrafavdelning, under befäl av överstelöjtnant G. Ros med kanonbåten Svensksund tillsammans med några inhyrda fartyg.[1]
Såväl under landstigningen på Eckerö som under frammarschen mot Hammarland blev detachementet beskjutet från de ryska batterierna, utan att dock lida några förluster. Ålands utrymning av ryssarna, vilkas styrka vid denna tid utgjorde omkr. 2 000 man, fortskred emellertid ganska långsamt, ända tills detsamma påskyndades genom Tysklands aktiva ingripande. Sedan den finländska regeringens anhållan hos den tyska (1 mars) om hjälp mot de röda upprorsmännen och deras hantlangare, de ryska bolsjevikerna, bifallits, avsändes nämligen till Åland, som skulle tjäna de tyska trupperna till hjälpbas, en tysk eskader omfattande slagskeppen Westfalen och Rheinland under amiral Meurers befäl, medförande ett landstigningsdetachement; Jägerbatallion No 14 på 1200 man vilket landsattes på Eckerö den 7 mars, varefter ryssarnas hemtransport huvudsakligen övertogs av tyskarna. Den 15 mars var ögruppen utrymd, och samma dag började det svenska detachementet återföras på kustflottans fartyg. Amiral Meurers eskader och Jägerbatallion No 14 överfördes därefter till Åbo och underställdes Ostseedivision under geral R. von der Goltz ledning för vidare insatser för att understödja general Mannerheim och den vita finska armén.
Se även
- Sveriges historia: Sverige under första världskriget#Finlands självständighet och Ålandsfrågan
- Åland under Finska inbördeskriget
- von der Goltz, Rüdiger: Meine Sendung nach Finnland und nach Balticum
Referenser
- ↑ KUNGL. SJÖFÖRSVARSDEPARTEMENTET: Flottans neutralitetsvakt, P.A. Nordstedt &Söner, Stockholm 1919.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
