Ädelsten

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Ädelstenar)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Oslipad diamant.

Ädelsten, är en sten av ett speciellt vackert, ofta färgstarkt och genomskinligt mineral. Många ädelstenar har en hårdhet som är något till mycket hårdare än de i naturen mest vanligt förekommande mineralen.

Läran om ädelstenar kallas gemmologi.

Vissa ädelstenar är vanliga medan andra mer sällsynta. De mest uppskattade har starka rena vackra färger, är ofta genomskinliga och som tack vare sin skönhet används de som smycken och prydnadsföremål. Förutom ädelstenar från mineraler kallar man även vissa material med ursprung från växt- och djurriket som bärnsten och pärlor för ädelsten. Slipade ädelstenar som används i smycken kallas för juveler.

Innehåll

Slipning

Ädelstenar begagnas inte till smycken i sin naturliga form. En smyckestens färg och genomskinlighet framträder bäst när den råa stenen genom slipning får en ny begränsningsform och dess glans förhöjes genom polering. Alltefter ädelstenens art, färg, genomskinlighet och hårdhet bedömer man det sätt på vilket den bör slipas. En färgad sten utvecklar sin färgprakt bäst från en rundslipad yta,”en cabochon”, varemot en sten, vars ljusbrytningsförmåga och prismatiska färgspel man vill framhålla, visar sig bäst till sin fördel om den begränsas av plana ytor, ”fasetter”. Före slipningen ger man stenen dess i det närmaste slutliga form genom att klyva eller att såga itu den med ledning av bland annat kristallernas klyvbarhet och deras större eller mindre hårdhet och sprödhet.

Historia

Förr i tiden kallades endast de hårdaste stenarna som diamant, korund (safir, rubin) och smaragdfärgad beryll (smaragd) för ädelstenar, andra kallades felaktigt för “halvädelstenar” en sedan länge förlegad term. Sedan andra världskriget har kunskapen om ädelstenar ökat betydligt bland experter och även bland allmänheten i vissa delar av världen. Detta har gjort att mer sällsynta ädelstenar numera även uppskattas och vissa av dem nu värderas lika högt som ovanstående.

Många mineral och ädelstenar kan förekomma i en mängd färger, ofta med egna färgspecifika namn. Färgen beror på små mängder av olika metaller i mineralets struktur eller på grund av strukturella defekter. Den röda färgen hos rubin (en röd färgvariant av mineralet korund) orsakas av krom, den gröna färgen hos smaragd (en kraftigt grön färgvariant av mineralet beryll) orsakas av krom och vanadium, den gula färgen hos heliodor (en kraftigt gyllene gul till gröngul till orange färgvariant av mineralet beryll) och den blåa till gröna färgen hos akvamarin (färgvariant av mineralet beryll) orsakas av järn. Alla andra färger av mineralet korund än röd (rubin) kallas safir. Exempel är blå, gula, rosa, gröna, färglösa, svarta stenar.

Under de senaste hundra åren har man upptäckt nya fyndigheter med nya färgvarianter av tidigare kända mineral som numera är både dyrare och mer sällsynta än både diamant, smaragd och rubin/safir.

Ett exempel är mineralgruppen turmalin som består av en mängd olika mineral. De har samma struktur och mycket lika egenskaper men skiljer sig sinsemellan i kemisk sammansättning. Det gör att en turmalinkristall i ena änden (eller i centrum) kan klassificeras som schörl, en bit ifrån som elbaite. I Paraiba i nordöstra Brasilien finns kopparhaltig turmalin (elbait) som då kan ha en mycket kraftig blå, blågrön och grön mycket eftertraktad färg och klara bitar kan betinga ett högre värde än en högkvalitativ diamant. En svart ogenomskinlig turmalin som schörl har i princip endast ett vetenskapligt värde och endast i vissa fall ett industriellt värde för dess speciella egenskaper.

En stor mängd mineral kan uppträda i ädel form men alla är för det inte dyra. Det kan bero på att de just på grund av deras sällsynthet ej ännu deltagit i någon större marknadsföringskampanj som till exempel gjorts för diamanter som ej är något speciellt sällsynt mineral eller ädelsten, men på grund av sin höga ljusbrytning och allmänt förekommande gjorts välkänd.

Många av de mest sällsynta ädelstenarna är för den stora allmänheten okända och betingar endast ett marginellt penningvärde och då endast i specialistkretsar. Dessa används ytterst sällan i smycken. Hur många känner till kornblå Hayn från Eifelområdet i Tyskland? Gul Stibiotantalit från Mozambique?

En kristall av ett mineral kan vara helt ogenomskinlig i ena änden (tex svart) för att mot mitten övergå i mörkgrönt, sedan ljusgrönt, därefter följt av blått och kanske med en röd terminering (ändyta av kristallen). Även om en kristall är av homogen färg kan dess genomskinlighet variera från ringa till, klart genomlysande till genomskinlig, det vill säga olika grad av ädelhet.

De flesta ädelstenar har inneslutningar, slöjor eller sprickor synliga för ögat. Ju fler desto billigare sten, men inte desto mindre intressant. inneslutningar av andra mineral, gas och vätskebubblor kan tala om under vilka betingelser en kristall formats (kristalliserat), såsom tryck, temperatur, för hur länge sedan, tillsammans med vilka andra mineral och hur och var lösningarna ursprungligen genererats och kristalliserats.

Ädelstenar och halvädelstenar

(hårdhet efter Mohs hårdhetsskala samt huvudsakliga färger)

Diamant, kristalliserat kol, är det hårdaste material som förekommer. Hårdhet 10.

Korund. Hårdhet 9.

Beryllgruppen. Hårdhet 7,5-8.

  • Smaragd, grön i olika nyanser.
  • Akvamarin, från tämligen kraftigt ljusblå till ljusare nästan vita nyanser.
  • Beryll, guldgul (heliodor), rosafärgad eller ljusgrön.

Krysoberyllgruppen. Hårdhet 8,5.

Kvartsgruppen. Hårdhet 7.

  • Bergkristall, färglös, genomskinlig. Används i billiga smycken..
  • Ametist, violett från mörk till ljus, genomskinlig.
  • Citrin, guldgul (guldcitrin), grågul/rökfärgad (rökkvarts), madeirafärgad (madeiracitrin), genomskinlig.
  • Kalcedon, blågråaktig, genomskinlig
  • Agat, rödbrun till brun (karneol), svartfärgad (onyx), ej genomskinlig. Lämplig till konstföremål. .
  • Krysopras, grönaktig, mjölkig, ej genomskinlig.
  • Heliotrop, grön ofta med röda fläckar, ej genomskinlig. Används som sigillsten.
  • Rosenkvarts, rosafärgad, tämligen genomskinlig. Bearbetas ofta till genomborrade kulor för collier.
  • Kvarts-kattöga, grön eller gulaktig med ljus strimm, ej genomskinlig a.
  • Tigeröga, guldgul eller blåaktig med ljus strimma, ej genomskinlig.
  • Avanturin, grönaktig, ej genomskinlig. Lämpar sig ej till smycken utan användes till konstföremål.

Opal, vit, gulvit i grundfärg med färgspel i alla regnbågens färger, med svart bakgrund kallas den svart opal, mer eller mindre genomskilig. Hårdhet 5-5,5.

Granatgruppen. Hårdhet 6,5-7,5.

Topas (ädeltopas), gul med lätt skiftning i rött, blåaktig (blåtopas), vit (vit ädeltopas). Hårdhet 8.

Turmalin, röd eller grön. Hårdhet 7-7,5.

Zirkon, rödbrun, vit och blå.Hårdhet 6,5-7,5.

Peridot (krysolit, olivin), grön, genomskinlig. Hårdhet 6,5-7.

Turkos, himmelsblå ofta genomdragen av mörka ådror, ogenomskinlig. Hårdhet 6.

Markasit, stålaktigt utseende. Används till billigare smycken. Hårdhet 6,5.

Blodsten (hematit). Slipas till sigillstenar. Hårdhet 5,5.

Kunzit, violettrosa. Hårdhet 6-7.

Fältspatgruppen. Hårdhet 6-6,5.

  • Månsten, blå eller gråaktig, genomskinlig, något dimmig med rörlig ljusreflex på översidan.
  • Amazonit, ljusgrön med vita fläckor och ådror, ej genomskinlig.
  • Labrador, gråsvart med blåaktigt, gult eller grönt metalliskt skimmer, ej genomskinlig.

Jadeit, en sorts jade, grön och vitgrön, ogenomskinlig. Används även för konstföremål. Hårdhet 6, 5-7.

Nefrit, en sorts jade, mera mörkgrön, fettaktig glans. Hårdhet 6,5.

Spinell (rubinspinell), rubinfärgad. Hårdhet 8.

Lapis lazuli, mörkblå, ej genomskinlig. Lämplig även för konstföremål. Hårdhet 5,5.

Bärnsten, fossil kåda, gul och andra färger. Hårdhet 2,5-3.

Pärla från pärlmussla

Se även

Personliga verktyg