Från Rilpedia

Turmalin
Kategori	Mineral
Grupp	Silikater
Kemi	Komplex aluminiumborsilikat Na(Mg,Fe,Mn,Li,Al)3Al(Si6(Si6O18)(BO3)3(OH,F)4
Färg	Färglös, blå, brun, grön, gul, rosa, röd, violett, svart, flerfärgad
Streckfärg	Vit
Kristallsystem	Hexagonala
Brott	ojämnt
Mohs	7 – 7,5
Ljusbrytning	1,616 – 1,652
Dubbelbrytning	-0,014 – -0,044
Spaltning	ingen
Densitet	3,02 – 3,26
Dispersion	0,017

Turmaliner är en grupp närbesläktade mineral med komplexa kemiska formler(aluminium-borosilikater) som bildar hexagonala kristaller. Större fyndigheter av turmalin finns i Brasilien, Madagaskar, Afghanistan, Tanzania och Namibia. Hittas ofta i pegmatiter tillsammans med Lepidolite och Spodumene, och ibland också i avlagringar.

Turmalin är också den ädelsten som kan uppvisa flest färger, den kan efterlikna praktiskt taget alla ädelstenar i färg, från färglöst till helt svart och alla färger däremellan. Namnet kommer från singalesiskans "tura mali", som betyder "mångfärgad sten". De olika färgena har ofta egna handelsnamn (t.ex rubellit-röd, indicolit-blå, verdelit-grön). Intensiva krom och paraibafärger liksom rent gult och flerfärgade förekommer också. Sällsynt finns färgändrande stenar (som skiftar färg mellan dagsljus och konstljus) och stenar med kattögoneffekt. En annan utmärkande egenskap för turmalin är att den är pyroelektrisk, d.v.s. får elektrisk laddning vid upphettning. P.g.a. detta kallades den "aschentrekker" i Holland, då den lätt drar till sig aska.

Färgrikedomen beror på att även minimala ändringar i den kemiska sammansättningen av kristallstrukturen ger upphov till mycket stora färgändringar, en typisk egenskap för just turmalin. Den har en ibland mycket tydlig dikroism, d.v.s. uppvisar två olika färger beroende på från vilken riktning den betraktas, vilket ger en vacker effekt när man sakta vrider på stenen. En del av de historiskt mest kända rubinerna har i efterhand visat sig vara rubelliter, d.v.s rubinliknande turmaliner.

Värdet varierar enormt, från helt överkomliga priser till mycket höga caratpriser för de bästa paraibaturmalinerna (diamanter är en riktigt vanlig ädelsten i jämförelse med dessa). Syntetiska turmaliner förekommer inte på marknaden, det har visat sig vara för svårt att syntetisera dessa. Ofta är de helt obehandlade, ibland upphettade och i sällsynta fall har de oljats eller bestrålats. Turmalin är en robust sten som tål slitage bra och därför utmärkt som smyckesten. Den bör inte utsättas för starka syror.

Några olika varianter:

• Akroit: färglös,
• Dravit: brun,
• Indigolit: blå,
• Rubellit: röd rosa,
• Schörl: Svart,
• Siberit: Lilaröd violettblå,
• Verdelit: grön

Visar inlägg med etikett Turmalinen. Visa alla inlägg den 5 januari 2008 Värt att veta om Turmalinen

VÄRT ATT VETA OM TURMALINER.

Av Urban Lundberg Falköping 2009-02-23

Ingen ädelsten är så rik på färger som turmalinen. Den var känd i Medelhavsområdet under antiken, med först 1903 införde holländarna den från Ceylon till andra delar av Europa. De nya stenarna betecknades med ett singalesiskt ord, TURAMALI.

Numera använder man ofta färgbeteckningen plus ordet TURMALIN i stället för särskilt variantnamn, som gul turmalin, grön turmalin, rosa turmalin etc.

Genom upphettning och åtföljande avkylning, liksom vid tryck eller gnidning blir turmalinkristallen elektriskt laddad, stenen drar då till sig damm och små papperstussar. Holländarna kände till denna effekt och använde stenen till att dra ur aska ur sin sjöskumspipor och de kallade denna sällsamma sten för aschentrekker (askdragare), vilket länge var det egentliga namnet på turmalinen.

Större fyndigheter av turmalin finns i Brasilien, Madagaskar, Afghanistan, Tanzania och Namibia.

Hittas ofta i pegmatiter tillsammans med Lepidolite och Spodumene, och ibland också i avlagringar.

Turmalin är också den ädelsten som kan uppvisa flest färger, den kan efterlikna praktiskt taget alla ädelstenar i färg, från färglöst till helt svart och alla färger däremellan.

Namnet kommer från singalesiskans "tura mali", som betyder "mångfärgad sten". De olika färgena har ofta egna handelsnamn (t.ex rubellit-röd, indicolit-blå, verdelit-grön). Intensiva krom och paraibafärger liksom rent gult och flerfärgade förekommer också.

Sällsynt finns färgändrande stenar (som skiftar färg mellan dagsljus och konstljus) och stenar med kattögoneffekt.

En annan utmärkande egenskap för turmalin är att den är pyroelektrisk, d.v.s. får elektrisk laddning vid upphettning. P.g.a. detta kallades den "aschentrekker" i Holland, då den lätt drar till sig aska.

Färgrikedomen beror på att även minimala ändringar i den kemiska sammansättningen av kristallstrukturen ger upphov till mycket stora färgändringar, en typisk egenskap för just turmalin.

Den har en ibland mycket tydlig dikroism, d.v.s. uppvisar två olika färger beroende på från vilken riktning den betraktas, vilket ger en vacker effekt när man sakta vrider på stenen.

En del av de historiskt mest kända rubinerna har i efterhand visat sig vara rubelliter, d.v.s rubinliknande turmaliner.

Värdet varierar enormt, från helt överkomliga priser till mycket höga caratpriser för de bästa paraibaturmalinerna (diamanter är en riktigt vanlig ädelsten i jämförelse med dessa). Syntetiska turmaliner förekommer inte på marknaden, det har visat sig vara för svårt att syntetisera dessa. Ofta är de helt obehandlade, ibland upphettade och i sällsynta fall har de oljats eller bestrålats.

Turmalin är en robust sten som tål slitage bra och därför utmärkt som smyckesten.

Den bör inte utsättas för starka syror.

FÖREKOMSTER.

Turmaliner förekommer i pegmatiten och vaskavlagringar. Mest givande fyndigheter var i Ceylon och Madagaskar, därefter kom Brasilien. Fina röda och tvåfärgade stenar kom från Mocambique. Övriga fyndigheter kom från: Angola, Australien, Burma, Indien, Rhodesia, Sydvästafrika, Tanzania, Thailand, Sovjet och USA. I Europa kan samlaren finna turmaliner på Elba och i Schweiz (Tessin). Rosa och intensivt rött och grönt är de mest eftersökta färgerna.

POPULARITET.

Somliga ädelstenar är allmänt kända. Dit hör diamanter, rubiner, safirer och smaragder. Andra stenar har däremot inte haft någon större framgång i Sverige med sin PR- dit hör även turmalinen.

Om man tittar i juvelerarnas skyltfönster finns därför få smycken med turmaliner och de flesta kunder tycks vara helt oförstående när de hör namnet TURMALIN. Ändå är det den mest omväxlande och färgrikaste av alla ädelstenar.

RUBIN?

Olika slags rosa och röda stenar kunde länge få heta rubin. Detta hände t ex med en enorma rosenröda turmalinen som Gustav III på sin tid skänkte till den ryska kejsarinnan Katarina den stora. Den har en naturlig druvklaseform och blev monterad med klängen av guld och emaljlöv för att framhäva likheten. Nu finns detta smycke på Kremlmuseet i Moskva. Turmalinen väger 255 carat och har en längd av 4 cm!

FÄRGRIKEDOM.

Ofta förbinder man en ädelsten med en bestämd färg. Smaragden är Grön, Rubinen är röd och Safiren är blå. Turmalinen däremot kan förekomma praktiskt taget i alla färger och nyanser. Den rödaktiga är dyrast, med vanligast i smycken är nog den gröna. En grupp slipade stenar i olika färger ser ut som en strut karameller i de läckraste nyanser. Det är kanske den här färgrikedomen som har bidragit till en viss osäkerhet. Hur skall man kunna känna igen en ädelsten, som praktisk taget kan ha vilken färg som helst? Turmaliner har en egenart, en och samma kristall kan ha flera olika färger och ibland slipar man den för att få fram just den effekten, En mångfald kristall kan ha färgerna i olika skikt, vilket gör att man kan såga fram olikfärgade skivor och montera dem i smycken.

MÅNGA ÄMNEN.

Turmalinen är ett borsilikat, men den innehåller dessutom många andra ämnen, som växlar mellan fyndorterna, t ex aluminium och järn. Detta innebär att det är mycket besvärligt att framställa syntetiska turmaliner, Vissa stenar kan också visa upp den speciella effekt som kalls kattöga. Det är en ljus linje som ser ut att röra sig över stenen när man vrider på den. Det beror på håligheter och inneslutningar i kristallen, som därför kräver en speciell slipning för att komma till sin rätt.

DOLDA KRAFTER?

I den amerikanska listan över lämpliga månadsstenar, står turmalinen tillsamman med opalen för månaden oktober. Man har där velat göra en speciell typ av Turmalin till symbol för freden, Den är röd på ena sidan och går sedan över i ett smalt vitt fält som i sin tur övergår till grönt. Mötet mellan de två komplementfärgerna rött och grönt skulle symbolisera harmonin mellan två stater.

POETISK STEN.

I det högromantiska versdramat Ramido Marinesco från mitten av 1800-talet, beskriver en svensk som hette Almquist en kvällsstämning så här: (anm. Ordet uranisk betyder himmel)

”När en kväll, uraniskt mild som denna, naturens vemod sig med sagan parar, när Turmalinens prakt i aftondagern omkring mig står och jag därunder hör, historier viska otur forna dagars varmt underbara tid, då är jag glad.”

Jag önskar Er alla en turmalisk dag ( färgrik dag).

Hälsningar / Urban Lundberg