Uppenbarelse
Från Rilpedia
Uppenbarelse, inom flera religioner benämning på alternativ kunskapsgrund vid sidan om empirisk och rationalistisk kunskap, med gudomligt eller andligt ursprung.
Med Uppenbarad kunskap avses att Gud, andar eller förfäder på något sätt kan meddela sig med människor, och på så sätt förmedla kunskap. I monoteistiska religioner, där en gud är avsändaren, är den uppenbarade kunskapen säker kunskap, med reservation för att människorna som förmedlar den hört fel, missuppfattar eller förfalskar budskapet.
Innehåll |
Biblisk uppenbarelse
I den Judisk-kristna Bibeln utgör uppenbarelse från Gud en säker kunskap som inte kan erhållas på annat sätt. Man kan likna det vid hur en förälder, som vet mer, ger upplysningar åt ett barn, som i brist på förutsättningar och erfarenhet, inte kan skaffa sig viss kunskap på egen hand. Ingen ny kunskap förmedlas genom uppenbarelse efter Jesus och apostlarna. Den Helige Ande hjälper dock fortsättningsvis med att påminna om samt förstå betydelsen av den allmänna uppenbarelsen samt tidigare uppenbarad kunskap ur Bibeln.
I Bibeln (judendom och kristendom) förmedlas profeter och apostlar uppenbarelser från Gud, vilket kallas särskild uppenbarelse (se nedan). Uppenbarelser från Gud kan ske på olika sätt (Hebr 1:1).
Allmän uppenbarelse
Allmän uppenbarelse innebär inom kristendomen att Gud har uppenbarat sig i naturen. Det heter "allmän" på grund av att alla människor kan se och förväntas förstå grundläggande skapelseordningar genom att leva i Guds skapelse.
Genom att uppfatta och förstå en naturlig ordning i skapelsen kan en människa enligt Bibeln inte uppnå frälsning. Däremot hävdar Paulus i Romarbrevet (1:19,20) att brott mot den insikt alla på ett naturligt sätt kan ha om skapelseordningen är tillräckligt för att människan skall kunna dömas efter denna insikt. Rom 1:19, 20: "Vad man kan känna om Gud är nämligen uppenbart bland dem;... har ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk. Så äro de då utan ursäkt".
Se även Allmän uppenbarelse
Särskild uppenbarelse
Särskild uppenbarelse finns upptecknad i Bibelns ord, och kan indelas i fyra huvudgrupper.
1. Synlig gestalt (teofani)
2. Mirakler
Mirakler definieras som ovanliga händelser som utför något nyttigt som uppenbarar Guds närvaro och makt. Mirakler förekommer inte under hela perioden för Bibelns tillkomst, en period om ca 2000 år. Mirakler förekommer endast under fyra korta perioder; Skapelseberättelsen (1 Mos 1 -- 11), Under profeterna Elia/Elisa, profeten Daniel, Jesu treåriga offentliga period samt decennierna för apostlarnas verksamhet.
Mirakler är inte identiskt med försynen eller bönesvar. Mirakler bryter inte nödvändigtvis mot naturlagar men de övergår, eller går utöver, kända naturlagar eftersom Guds allmakt sträcker sig bortom naturlagarna. Miraklernas natur är att uppenbara Guds makt (Joh 3:2) och syftar till att bestyrka någon viktig sanning. Mirakler förutsätter inte bön. Mirakler kan delas in i två huvudkategorier:
- Naturlagar som intensifieras (ex Noa flod)
- Naturliga skeenden uteslutna (vatten ur klippa, dödas uppståndelse)
Endast mirakler som uppträder tillsammans med en Biblisk lärosats kan anses ha gudomligt ursprung. En Biblisk lärosats kan bekräfta ett mirakel. Men ett isolerade mirakler, utan klart samband med en lärosats, kan inte bekräfta ett lärosystem. Detta förhållande motiveras av att även Satan anses kunna utföra mirakler, se t ex: Matt 7:22, 23:
- 22: Många skola på 'den dagen' säga till mig: 'Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?' 23: Men då skall jag betyga för dem: 'Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän.'
Mirakler förekommer i Bibeln i fyra olika former och har alltid ett meningsfullt syfte. Mirakler benämns med olika ord beroende på dess syfte:
- Underverk - skapa vördnad och hänförelse
- Makt - understryker Guds makt och kraft
- Verk - betecknar praktisk fördelaktig nytta
- Tecken - autenticerar ett budskap från Gud
3. Direktkommunikation
Sex olika former av direktkommunikation mellan Gud och människa förekommer i Bibeln
-
- Ansikte-mot-ansikte / mun-mot-mun
- Ljudlig röst
- - Pauli kallelse Apg 9:4, Förklaringsberget 2 Petr 1:18.
- Lottkastning
- Exempel på tillämpningar (se även Sökning):
- Val av syndabock (3 Mos 16:9,10).
- Fördelning av landområden mellan stammarna (Jos 7:14-18).
- Kungens son Jonathan utpekas som skyldig (1 Sam 14:41,42).
- Profeten Jona utpekas som orsak till storm (Jon 1:7).
- Mattias väljs till apostel (Apg 1:26). - Urim och Tummim
- - Illuminerade ja/nej-svar från översteprästens bröstplatta.
- Drömmar
- - Abimelek 1 Mos 20:3-7, Josefs dröm 1 Mos 37:5-9.
- Syner, Helig Andes ledning
- - 1 Mos 15:1, Dan 2:19, Amos 7:7, 8, 1 Pet 1:11
Uppenbarelse i naturreligionerna
I naturreligionen, var det som regel stammens eller gruppens shaman som uppenbarade den högsta viljan (när skall man jaga, naturens variationer, tid för ceremonier, offer etc.). Shamanen var, under själva uppenbarelsen, i någon form av trans, av kortare eller längre varighet.
Inom religioner med en helig skrift är denna vanligtvis den huvudsaklinga förmedlaren av uppenbarelse.
