Sasakawastiftelsen
Från Rilpedia
Sasakawastiftelsen (japanska:日本財団?, Nipponzaidan), (eng. The Nippon Foundation) är en privat välgörenhetsorganisation med säte i Tokyo, Japan. Den grundades av den avlidne affärsmannen, fascisten och kuromaku-figuren[1] Ryoichi Sasakawa, en gång dömd för krigsförbrytelser av Klass A, men med avtjänat straff. Trots att den finansierar många program för befrämjande av allmän hälsa och välfärd, så har stiftelsen kritiserats för att vara en organisation med konservativa och nationalistiska motiv.[2] Dess nuvarande ordförande är grundarens son Yohei Sasakawa, WHOs Goodwill-ambassadör för Leprautrotning.
Stiftelsen har filialer världen över, så även i Norden: Scandinavia-Japan Sasakawa Foundation.
Innehåll |
Historisk skiss
1962, etablerade Sasakawa Japan Shipbuilding Industry Foundation (財団法人 日本船舶振興会, Zaibanhōjin Nippon Senbaku Shinkōkai）med medel från en spelkoncession som han erhållit från en tidig förkrigsregering i Japan för gamla tjänster.[2] Denna organisation mottog viss procent på allt (inträde, koncessionsförsäljning och spel) från kyōtei, affärer med speed-boat racing, som Sasakawa kontrollerade.[3] Stiftelsens budskap utvidgades senare och den blev känd som Sasakawastiftelsen.
1978 fick Sasakawa av den japanske kejsaren motta en av nationens högsta ärebetygelser, Order of the Sacred Treasures av första klassen.[4] Han har ofta upprepat att han önskade ett Nobels fredspris för de massiva donationerna som hans stiftelse hade gjort under åren. Sasakawa började även odla ett förhållande med Förenta Nationerna. Somliga säger att det var för att stötta Japans eventuella försök att få en permanent plats i FNs säkerhetsråd.[4]
I november 1980, bildades United States-Japan Foundation i New York som en ideell förening med syfte att "främja förståelse för varandras samhälle, kultur, utbildningssystem, ekonomi, regering och internationella relationer, specifikt det bilaterala samarbetet mellan de båda nationernas medborgare."[5]. Liknande organisationer finns mellan Japan och många andra länder.
Sasakawa dog 1995 utan att ha fått det Nobels fredspris som han eftertraktade. Hans tre söner ersatte honom och fortsatte hans verksamhet med samma nätverk och metoder som sin far. 1995, efter Sasakawa's död, fick den nytt namn - The Nippon Foundation i engelsk språkdräkt. Författaren Ayako Sono ledde stiftelsen från 1995 till 2005. Sasakawas son Yohei Sasakawa övertog därefter Sasakawastiftelsens ordförandeskap och det administrativa rådet för dess franska filial.
Översikt
Stipendiestöd utdelas för utvalda program och projekt, som initieras och genomförs av NGO:er och andra internationella organisationer världen över. Sasakawastiftelsens årliga utbetalningar, exklusive indirekta kostnader, uppgår (2002) till ungefär 368 miljoner US$, av vilka omkring 14% spenderades på utrikes samverkande bistånd.[6]
Sasakawastiftelsens aktiviteter är uppdelade på fyra huvudområden:
- Inhemsk social välfärd
- Inhemskt volontärstöd
- Maritim utveckling
- Utrikes samarbetsbistånd
Tillsammans med sina dotterorganisationer, Sasakawas Fredsstiftelse och the Tokyo Foundation, så har stiftelsen stött och implementerat en mängd olika utbyten av personer och utvecklingsprojekt kring mänskliga resurser. Det finns omkring 30 000 alumni från hela världen som deltagit i dessa projekt.
I särskild utsträckning har kapital från Sasakawastiftelsen riktats mot myndigheter under FN, bland andra Världshälsoorganisationen och UNICEF. Stiftelsen har stött väsentliga framsteg i att lindra svält, flyktinghjälp, och utrotning av smittsamma sjukdomar.
I Sverige
Scandinavia-Japan Sasakawa Foundation, SJSF, har sitt säte i Stockholm. Den är en svensk/nordisk ideell stiftelse, som sedan 1986 delar ut anslag och stipendier till organisationer, institutioner och enskilda personer i de nordiska länderna och Japan. Bidragen skall avse stöd till forskning, utveckling och utbildning inom naturvetenskap och teknik, medicin, samhällsvetenskap och humaniora samt journalistisk och kulturell verksamhet. Stiftelsens styrelse består av femton personer, varav tre är japaner och de övriga från de nordiska länderna. Ambassadör Magnus Vahlquist efterträdde 2006 Gunnar Hambraeus som stiftelsens ordförande.
Huvuddelen av de svenska anslagen har givits till institutioner och större utbytesprojekt, men även till individuella stipendier för studier, forskning eller kontaktresor förekommer. Den årliga anslagssumman är omkring 2 MSEK. Anslag av motsvarande storlek har även fördelats till mottagare i Danmark, Finland, Norge och Island samt motsvarande i Japan av stiftelsens sektioner i dessa länder. Sweden-Japan Foundation och SJSF brukar samtidigt utlysa[7] och utdela sina stipendier vid en årlig gemensam högtid i IVAs lokaler. Prisutdelare är styrelsens vice ordförande Prinsessan Christina, fru Magnuson
Grundarens Ryoichi Sasakawa förflutna och politiska attityd var föremål för en noggrann granskning av de myndigheter (bland andra Styrelsen för teknisk utveckling och berörda departement som hade hand om de relevanta Japankontakterna, då förfrågningar om svenskt intresse ställdes på 1980-talet. Det var ett känsligt ärende och en länge avvisande inställning ersattes så småningom av att fördelarna övervägde det negativa i det formella svenska utbytet med Japan. Frågan om det moraliska i denna hantering har den 30 mars 2008 åter ställts av journalisten Kristina Hedberg i SRs program Kaliber[8], vilket dragit igång en ny debatt [9].
Andra kontroverser
Fastän stiftelsen har slagit fast att dess huvudsakliga åtagande är "att stödja internationella humanitära initiativ som är inriktade på att förbättra social, kulturell och ekonomisk välgång i utvecklingsänder och att bekämpa fattigdom världen över", så har den engagerat sig i politiskt motiverade aktiviteter vilka avspeglar dess grundares politiska syn. Således har stiftelsen spenderat miljoner till stöd för Japans krav att atollen Okinotorishima (沖ノ鳥島) är en ö, genom att bygga ett fyrtorn där och investera i ett projekt för att "odla upp" ön genom uppfödning av mikroorganismer.[10]
Stipendierna som Sasakawastiftelsen ger, övervakas och samordnas av japanska myndigheter och utgör en viktig del av det officiella Japans lobby-ansträngningar, som syftar till att stärka och upprätthålla en fördelaktig bild av Japan – uttryckt genom eufemismen "improving mutual understanding". Även om många japanska institutioner avstår från att söka ett bidrag från Sasakawastiftelsen, så har kombinationen av reducerad USA-finansiering av japanska studier och Japan-lobbyns mångåriga ansträngningar faktiskt berövat USA och andra länder en oberoende förmåga till forskning och undervisning om Japan. Sasakawastiftelsen har även haft ansenlig framgång i att reducera opinionsomfånget och de råd som till exempel amerikanska regeringens policy baseras på.[11].
En annan av Sasakawas söner, Takashi Sasakawa, uppges ha förbindelser med japanka yakuza (undre värld) och har försökt köpa upp Shelburne Hotel Casino i Atlantic City, New Jersey med ett bud för att komma in på USAs spelmarknad. [12].
Samma källa citerar även att Sasakawa Peace Foundation nyligen varit involverad med Alberto Fujimori i en påtvingad sterilisering av över 300 000 peruanska kvinnor.[13]
Referenser
- ↑ Kuromaku är de svartklädda diskreta dockteaterspelare som bakifrån och ibland bakom skärmar åstadkommer dockornas rörelser i japansk bunraku. En person med makt och resurser som så att säga "dold i kulisserna drar i trådarna", får gärna det epitetet.
- ↑ 2,0 2,1 "Who Is Sasakawa and What Is His Foundation?" Debito.org
- ↑ "Fund-Raising i Japan: A Sasakawa Saga" av Hans H. Baerwald
- ↑ 4,0 4,1 "Kishi and Corruption: An Anatomy of the 1955 System" av Richard J. Samuels
- ↑ "Historia och stiftelsens bakgrund" United States-Japan Foundation
- ↑ "Om Sasakawastiftelsen," International Strategy for Disaster Reduction
- ↑ SJF och SJSF
- ↑ Kaliber (2008-03-30) SR.
- ↑ Bo Gunnarsson (2008-04-05), kommentar i Aftonbladet.
- ↑ "Japan and China Dispute a Pacific Islet," New York Times, July 10, 2005.
- ↑ "The Japan Lobby: An Introduction" av Robert Angel
- ↑ "Sasakawa, A Respected War Criminal" av Denis Boneau
- ↑ Serge Garde, «Pérou, imposture du programme de contrôle des naissances, 300.000 femmes stérilisées en quatre ans», (Peru, bedrägeri med födelsekontrollprogram, 300 000 kvinnor steriliserade på fyra år) L’Humanité fransk dagstidning, 3 december 2002.
