Polystyren
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (juni 2009) |
Polystyren, eller styrenplast som gruppen kallas, är i sin rena form en amorf termoplast som är mycket billig och därför mycket vanlig. Dess glastemperatur är cirka 100 grader Celsius.
Innehåll |
Upptäckt
Styrenplasterna upptäcktes av misstag 1839 av Eduard Simon. Han destillerade en oljeaktig substans, en monomer som han namngav styrol. Flera dagar senare upptäckte Eduard Simon att styrolen hade tjocknat, antagligen på grund av oxidation, till en gelé som Simon kallade styroloxid. 1845 visade kemisterna John Blyth och August Wilhelm von Hofmann att samma reaktion händer i frånvaro av syre. De kallade sin substans för metastyrol. Analysen visade att den var kemiskt identisk med styroloxid. 1866 identifierade Marcelin Berthelot att styrol till metastyrol är en polymerisationsprocess, polystyren. Idag kallas monomeren styrol för styren.
Största fördelar
- Hårt och styvt material
- Billig
- Liten vattenabsorbtion
- Låg krypning
- Bra elektrisk isoleringsförmåga
Största nackdelar
- Sprickbildning
- Mjuknar vid låg temperatur
- Dålig UV-resistens
- Dålig resistens mot oljor, lösningsmedel mm.
Användningsområden
- Förpackningar
- Engångsartiklar (t.ex. engångsplastmuggar)
- Plastbyggsatser
- Isoleringsmaterial
- Frigolit (expanderad polystyren, EPS)
- Gjutning, som form vid gjutning av metall
Se även
Polyeten (PE) | Polypropen (PP) | Polystyren (PS) | Polyetylentereftalat (PET eller PETE) | Polyamid (PA) | Polyester (PES) | Polyvinylklorid (PVC) | Polykarbonat (PC) | ABS-plast (ABS) | Polyvinylidenklorid (PVDC) | Polytetrafluoreten (PTFE) | Polymetylmetakrylat (PMMA) | PLA-Plast (PLA) | Epoxi (EP) | Fenolformaldehyd (PF)
