Jönköpings slott och fästningsverk
Från Rilpedia
Jönköpings slott och fästningsverk.
Innehåll |
Historiskt
Redan på Birger jarls tid fanns i Jönköping ett slott ("hus"). Det belägrades 1278 förgäves av Johan Filipsson, intogs 1309 av konung Birgers danska hjälphär, men återtogs samma år av hertig Erik varefter det lär ha förstörts, men det återuppbyggdes snart. 1545 började det förstärkas. Vid Gustav Vasas rådslag i Vadstena i mars 1559 överlades bland annat om att bättre befästa det, eftersom Jönköping i händelse av krigsfara skulle som gränsort vara samlingsplats för en del av armén. Erik XIV lät också 1567 byggmästaren Arendt de Roy anlägga en skans till stadens försvar, men detta hindrade inte Daniel Rantzau att samma år inta slottet och staden, som tidigare lagts i grus och aska av flyende svenskar.
Ändrade planer och förseningar
1593 beordrades byggandet av ett nytt "hus". Men planen modifierades sedermera så till vida, att det förutvarande välbelägna franciskanklostret skulle ombyggas till slott och befästas. Först 1600 kom byggandet igång och omfattade dels det gamla klostrets ombyggnad och iståndsättande, dels anläggandet kring detsamma av en fyrhörnig bastionsbefästning med alla landlinjer kasematterade. Denna nya befästning, som från 1602 utfördes under byggmästaren Hans Flemings ledning, lades runtomkring en förut befintlig, men då alldeles förfallen gammal jordvall som förut, åtminstone delvis, omgivit klosterbyggnaderna (se figur).
Befästningarne bestyckas
1609 uppsattes staket runtomkring vallen, och en del av befästningarna var då så färdig, att de kunde bestyckas. 1612, när danskarna nalkades, lät ståthållaren Jesper Mattsson Krus antända själva staden och drog sig inom fästningen, vilken emellertid ej blev utsatt för något anfall. Så snart faran var över, återupptogs befästningsarbetena. Såväl den nya stadens uppbyggande, "på Sanden", som anordnande av dess hamn, fullföljandet av slottsbefästningen och dess förstärkande med en "förborg" mellan slottet och Vättern samt uppförandet av ett staket runt staden verkställdes under Flemings ledning.
Efter Flemings död (1623) övertogs arbetets ledning af ingenjör H. Thome, som 1627 uppgjorde en ny befästningsritning som fastställdes av kungen och även utstakades; men någon egentlig stadsbefästning kom aldrig till stånd mer än framför österport, där jordverk 1634 igångsattes av generalkvartermästare Crail von Bamberg. 1636 utarbetade Olof Örnehufvud en ny ritning som omfattade både staden och slottet, vid vilket senare densamma sedan lände till efterrättelse vid arbetenas fortsättande. 1654 var allt befästningsarbete vid Jönköping nedlagt men 1656 var slottsbefästning och förborg färdiga samtidigt som provisoriska befästningar kring staden påbörjades. Freden i Roskilde var emellertid inte mer än underskriven förrän alla tankar på stadsbefästning övergavs.
Landshövding restaurerade slottet
Sedan Erik Dahlbergh blivit landshövding i Jönköping, lät han restaurera slottsbyggnaderna. Jönköpings "fästning" underhölls emellertid, dock med allt mindre omsorg och 1737 lade en häftig brand slottet i aska. Några reparationer utfördes under 1790-talet. Sedermera fick fästningsverken förfalla. Emellertid uppfördes åter en del byggnader inom fästningen, och i densamma inrymdes länshäkte, kronomagasin, länsarkiv med mera, samtidigt som en tyggård anordnats i förborgen, då sedan gammalt en artillerigarnison hade varit förlagd i Jönköping. Men sedan en brand 1835 härjat i förborgen beslöt man att tygstationen skulle förflyttas (till Karlsborg) och 1842 befallde Karl XIV Johan att den i staden förlagda och till Göta artilleriregemente hörande artillerikommenderingen skulle dras in.
Slutet
Även fästningsverken hade nu börjat raseras, nämligen 1833 för hamnkanalens utvidgande och 1847 för att lämna fyllningsämnen till en vågbrytare samt för planering längs Munksjön. Från 1836 hade även det ena området efter det andra upplåtits till staden för bland annat uppförande av skolbyggnad samt till promenadplatser. Slutligen medgavs 1856 att för anläggandet av en då fastställd strandgata längs staden fyllningsmaterial fick tas från de återstående delarna av fästningen, som sålunda nu jämnades med marken.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
