Munksjön
Från Rilpedia
Munksjön är en sjö som ligger helt inne i Jönköping i Jönköpings kommun och län, Sverige. Den är en av Jönköpings tre sjöar: Vättern, Munksjön och Rocksjön i storleksordning. Genom åren har viss utfyllnad skett, bland annat av området utanför Smedjegatans bebyggelse.
Fakta om Munksjön
Avrinningsområde: 244 km²
Sjöyta: 97 ha
Volym: cirka 8500000 m³
Medeldjup: 9 m
Maxdjup: 20,4 m
Höjd över havet: 88,56 m
Sjöns största tillrinning är ifrån Tabergsån som kommer in i sjön från söder. Tabergsån har ett tillrinningsområde på 245 km², som domineras av skog och myrmark. Andra tillflöden till Munksjön är vättervatten som pumpas via Rocksjön. Vatten släpps även ut i sjön från Simsholmens ARV och Munksjö AB. Även betydande mängder dagvatten från Jönköpings tätort rinner ut i Munksjön. Utrinning ur sjön sker till Vättern från en kanal i sjöns norra del.
Munksjön var i gångna tider stadens hamn. När Motala Express och andra fartyg från Vättern löpte in via Munksjö kanal, öppnades i tur och ordning tågbron, svängbron och klaffbron, den senare känd som "Vinnebroa". 2006 invigdes en ny bro med namnet Munksjöbron över Munksjön.
Jönköpings Roddsällskap har sin hemvist vid sjön och anordnar tävligar här.
Munksjöns miljötillstånd
Av miljöskäl och med särskild hänsyn till Munksjöns centrala läge, är vattenkvalitén numera noggrant övervakad. Förbi är de dagar då avdunstningar från sjön missfärgade strändernas husfasader och fick folk att hålla för näsan vid passage. Sjön har dock än idag stora miljöproblem som orsakats av industrier intill sjön och intill dess tillflöden. Redan tidigt utsattes sjön för miljöföroreningar från bland annat gruvindustrin som fanns vid Taberg från 1400-talet fram till 1960-talet. År 1862 startades ett pappersbruk vid Munksjöns västra strand, som med dåtidens teknik orsakade miljöproblem i sjön. Sjöns botten är idag förorenad. I västra delen av sjön är botten täckt med cellulosafibrer som härrör från tidigare utsläpp från pappersbruket. Denna fiberbank beräknas uppta cirka 7% av sjöns totala botten dvs. cirka. 6 hektar. Enligt undersökningar gjorda 1989 är djupet av fiberbanken mer än 7,7 meter och har en volym av nära 1 miljon kubikmeter. På grund av tidigare användning av kvicksilverföreningar i pappersbruket innehåller fiberbanken höga halter av kvicksilver. Vid provtagningar 1998 var kvicksilverhalten i fiberbanken 2,14 mg/kg torrsubstans vilket enligt Naturvårdsverket klassas som ”höga halter”. Det finns enskilda provvärden från 1972 som visar kvicksilverhalter i sedimentet på över 6 mg/kg TS vilket räknas som ”mycket höga halter”. Av den övriga sjöbottnen består cirka 15 % av ackumulationsbottnar, det vill säga botten där sediment deponeras. Vid provtagningar hösten 1998 visade det sig att ungefär hälften av botten uppvisar en svart färg orsakad av järn- och manganoxider. Dessa oxider bildas i syrefattig miljö och detta tyder på en syrgasbrist på botten. Syret förbrukas av ämnen som släpps ut i sjön och av förmultning av organiskt material i sedimentet. Detta leder till en väldigt ansträngd syrgasmängd, trots tillförsel av syre med hjälp av en pump på botten.
