Västnyländska
Från Rilpedia
Västnyländska är ett sammanfattande namn på de svenska dialekter som traditionellt talas i västra delen av landskapet Nyland i Finland. Området omfattar städerna Hangö, Ekenäs och Karis, samt kommunerna Ingå, Sjundeå och Pojo.
Västnyländskan skiljer sig från andra finlandssvenska dialekter i att den har ett tvåaccentsystem, det vill säga ord uttalas antingen med grav eller akut accent och kontrasten mellan dessa är av betydelse för förståelse och identifikation. Till exempel ri´ngin (bestämd form singularis av ”ring”) i motsats till ri`ngin (2 person pluralis imperativ av ”ringa”). Kvantitetsförhållandena är ålderdomliga. Förbindelserna lång vokal + lång konsonant, och kort vokal + kort konsonant är välbevarade.
i-ljudet har inte övergått till e i ord som väggin, nyt`´jil (nyckel), märkki (märke), vit (vett).
Några moderna drag i västnyländskan: kort u-ljud har i vissa ställningar övergått till å, kort ä till ö: gåbbä (gubbe), sjömmas (skämmas). Begynnelse-d har fallit i dj-. Vid sakord i utrum används nästan genomgående reale.
Några avvikelser från riksspråket i fråga om böjning: - Bestämd form pluralis av substantiv: knänan, tånan, föttren. - Adjektivets singularisändelse –er, som i fornsvenskan används i nominativ maskulinum har förallmänneligats i stark deklination: to:koger (tokig). Bestämd singularis av gamal (gammal) lyder gamäl. - Verbets imperativ pluralis är en levande form.
Denna artikel bygger på information i Ebba Selenius, Västnyländsk ordaccent, 1972.