Från Rilpedia

Ståndrätt, en domstol, som i krig och enligt några länders lagstiftning även vid myteri eller uppror eller dylika utomordentliga tillfällen i fredstid sammankallas för att på stående fot rannsaka och döma svåra förbrytelser.

Enligt den äldre svenska strafflagen för krigsmakten kunde ståndrätt sammankallas endast i krigstid eller vid marsch till krig och utgöras av vederbörande befälhavares närmaste man som ordförande och, som ledamöter, oberoende av den tilltalades grad, två officerare av minst kaptens grad, två subalternofficerare, två underofficerare, tre av manskapet och en auditör.

Sammanträdet skulle ske genast inför samlad trupp, och rätten fick inte åtskiljas förrän dom var avkunnad. Till behandling upptogs endast brott som enligt strafflagen för krigsmakten var belagt med dödsstraff. Domen gick ut på 1) dödsdom, 2) målets överlämnande till annan domstol eller 3) frikännande. För den tilltalades dömande fordrades åtta röster. Sedan rätten blivit upplöst, överlämnades utslaget och protokollet till högste befälhavaren på stället, som genast lät befordra dödsstraff till verkställighet, som i Sverige skedde genom skjutning. Hade dödsdom inte verkställts inom 24 timmar efter utslagets avkunnande, skulle målet överlämnas till vederbörlig krigsöverdomstol för att där upptas till prövning. Den senaste svensken som dömts genom ståndrättsförfarande torde vara Guiseppe Franchi (Josef Francke) soldat i Svenska kåren i Estland, avrättade genom skjutning 1918 i Estland, tidigare löjtnant i Finlands vita armé, tidigare militärmusiker vid ett gardesregemente i Stockholm. Franchi åtalades av ståndrätten i den svenska kåren för olovlig värvning och försök till myteri. Omständigheterna anses oklara, liksom åtalet och ståndrättsförfarandet, vilket väckte uppseende i svensk press vid tiden.^{[källa behövs]}

Se även

• Militärdomstol
• Björkegren, Hans Gandonerna i Narva

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Ståndrätt, 1904–1926 ^(Not).