Från Rilpedia

Samir Kassir (arabiska:سمير قصير), född 5 maj 1960, död 2 juni 2005 (mördad), var en libanesisk professor, journalist, författare och politisk debattör.

Biografi

Samir Kassirs började sin journalistiska bana som 17-åring med bidrag i Libanons kommunistiska partis tidning och den franskspråkiga dagstidningen L'Orient-Le Jour, en av Libanons viktigaste dagstidningar.

Från 1981 till 2000 skrev han i Le monde diplomatique. 1982 och 1983 var han redaktör för nyhetsbrevet Le Liban en Lutte (Det kämpande Libanon), som behandlade och stödde det libanesiska motståndet mot den israeliska ockupationen. Han tog en examen i filosofi på Université de Paris I 1984 och var under 1984 och 1985 redaktör för veckotidningen Al-Yawm as-Sābi. Från 1986 till 2004 var han med i redaktionen för Revue des Etudes Palestiniennes.

Samir Kassir erövrade doktorsgraden i modern och samtida historia på Université de Paris IV 1990. Avhandlingen behandlade inbördeskriget i Libanon. Hans fortsatta bokpublikationer på franska och arabiska rör sig inom fälten libanesisk och palestinsk (nutids)historia och de konflikter som finns i regionen. Från 1998 var Kassir professor vid "Institut des sciences politiques de l'Université Saint-Joseph" i Beirut. Samma år blev han också ledarskribent på dagstidningen al-Nahar. Han gjorde sig känd framförallt genom sin populära veckokrönika där han skarpt kritiserade den pro-syriska regimen.

Till synes orädd opponerade han sig ständigt mot Syriens närvaro i Libanon, och hans verksamhet som debattör bidrog starkt till den libanesiska Cederrevolutionen under våren 2005. Han propagerade ständigt för demokrati i både Libanon och Syrien och var en stark röst för palestiniernas rättigheter. På svenska finns boken Den arabiska olyckan där han bland annat utvecklar dessa tankar.

Samir Kassir var kristen och gift med Giselle Khoury, programledare på tevekanalen al-Arabiyya.

Kassir mördades med en bilbomb utanför sitt hem i Beirut. Ingen har fällts för mordet, men allt pekar på att syrisk säkerhetstjänst och dess libanesiska allierade var inblandade i dådet. Efter hans död har hans vänner och familj bildat en stiftelse i hans namn för att stödja utgivningen av hans böcker och fortsätta arbetet för yttrandefrihet och demokrati. Han har också fått ett torg med en staty döpt efter sig i Beirut.

Bibliografi (svensk)

Den arabiska olyckan (Ruin, 2006)

Bibliografi (internationellt)

• Itinéraires de Paris à Jérusalem. La France et le conflit israélo-arabe, 2 volymer, Paris, Revue des études palestiniennes, 1992 och 1993 (med Farouk Mardam-Bey).
• La guerre du Liban; De la dissension nationale au conflit régional (1975-1982), Paris, Karthala/Cermoc, 1994.
• Histoire de Beyrouth, Paris, Fayard, 2003.
• `Askar `ala mén? Lubnan al-jumhúriyya al-mafqúda, Beirut, Dár al-Nahár, 2004. (Soldater mot vem? Libanon, den förlorade republiken).
• Dímúqrátiyyat súria wastiqlál lubnan; al-ba`th `an rabí` dimashq, Beirut, Dár al-Nahár, 2004. (Syrisk demokrati och libanesisk självständighet: sökandet efter Damaskusvåren).
• Considerations sur le malheur arabe, Paris, Actes Sud, 2004. Översatt och publicerad, Dár al-Nahár, i november 2005.
• Liban: Un printemps inachevé, Actes Sud, 2006. Översatt från arabiskan av Hoda Saliby.
• L'infelicità araba , Giulio Einaudi editore s.p.a. Torino 2006.
• Primavere per una Siria Democratica e un Libano Independente, Mesogea by GEm s.r.l. 2006.
• Das Arabische unglück, Schiler 2006
• De la desgracia de ser árabe, Almuzara 2006
• Being Arab, Verso, London 2006