Från Rilpedia

SVO, (subjekt-verb-objekt) är den term som används inom lingvistiken för att beskriva språk där grundordföljden är att subjektet står först i satser, följt av verbet och sedan objektet.

Svenskan är ett SVO-språk, men kallas också för ett V2-språk, på grund av att verbet hamnar före subjektet i satser som börjar med adverb. Jämför:

Jag ser dig.

Subjekt-verb-objekt.

Nu ser jag dig.

Adverb-verb-subjekt-objekt.

Andra typer av språk, förutom SVO, är

• SOV-språk - t.ex. japanska.
• VSO-språk - t.ex. arabiska.
• VOS-språk - t.ex. malagassiska.
• OVS-språk.
• OSV-språk (omdiskuterat ifall sådana språk verkligen existerar).