Odensholm
Från Rilpedia
Odensholm (estlandssvenskt uttal: o:tshålm, estniska Osmussaar) är knappt 5 kilometer lång och 1½ bred ö i nordvästra Estland. Ursprungligen var ön uppdelad i tre, men kom av landhöjningen att sammanslås. Den svenska befolkningen på ön omnämns för första gången omkring 1250, men har sannolikt bosatt sig på ön långt tidigare, då många omkringliggande svenska bosättningsområden härstammar från tidig järnålder eller tidigare. Folkmängden låg länge kring 70 personer, för att vid mitten av 1930-talet ökat till 125 personer, varav 119 var estlandssvenskar. De svenska familjerna hette Brus, Greis, Nibondas, Marks, Erkas, Nigårds och Stavas. Man försörjde sig på fiske och säljakt, viss jordbruk bedrevs och i äldre tider levde man som på många andra platser av vrakplundring. Skatt betalades till godset Nyhovet vid Hapsal. Dessa öbor evakuerades den 12 juni 1940, då Sovjetunionen påbörjade en befästning av Odensholm.
På Odensholm fanns ett kapell i kalksten, samt en fyr sedan år 1765 och skola. "Jesu kapell" uppfördes 1765 och är numera ruin. Dess mått var en gång i tiden 12 meter x 7 meter, med ett 5 meter högt torn. Efter Estlands självständighet har en viss uppsnyggning av kyrkogården utförts, samt en enklare klockstapel upprests. Idag finns endast en bofast familj av blandad svensk-estnisk härkomst på ön.
Den svenska författaren Albert Engström besökte ön sommaren 1905 tillsammans med konstnärerna Anders Zorn och Akseli Gallen-Kallela. De kom via Helsingfors med kuttern Mejt. Reseberättelsen med bilder publicerade Engström i Strix, nummer 33 och 34 för 1905 och senare år 1925 i "Mitt liv och leverne". I sin bok om Zorn (1928) ägnar Engström ytterligare stort utrymme åt dessa sina upplevelser som gav ett stort intryck. Även Zorn var lyrisk över resan i Estlands svenskbygder och skrev att Odensholm var det "intressantaste vi sett och väl värt resan ensamt".
