Medvetande hos djur

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
En schimpans och en människa.

Frågan om icke-mänskliga djur har medvetande och i sådant fall, av vilket slag, har betydelsefulla filosofiska implikationer, inte minst för frågan om deras moraliska status. Den är kontroversiell och ståndpunkterna är vitt skilda, från Descartes syn att djur kan liknas vid känslolösa och omedvetna maskiner till de teorier som tillskriver djur rika kognitiva förmågor. Ämnet har fått förnyad relevans sedan senare delen av 1900-talet, då den så kallad "kognitiva revolutionen" ägde rum. Experiment som har utförts tyder på att en del djur, som schimpanser, har ett långt mer utvecklat mentalt liv än man tidigare trott,[1] även om de ändå skiljer sig kraftigt från människor.[2]

En avgörande distinktion i frågan är den mellan medvetande och självmedvetande, där det senare mer sällan tillskrivs djur, även om vissa menar att exempelvis en del primater är självmedvetna.[3]

Innehåll

Medvetande

En anledning till att frågan om djurs medvetande är svår att besvara är avsaknaden av konsensus kring hur man ska definiera medvetande. Vissa psykologer menar att det inte går att finna en gemensam kärna för de olika användningarna av begreppet.[4] Man kan urskönja fem huvudsakliga sorter av medvetande. För det första sägs ibland en varelse vara medveten när den är vaken, till skillnad från när den sover. För det andra används begreppet om förmågan att uppleva och reagera över ens omgivning. Ingen av dessa sorter av medvetenhet är kontroversiella att tillskriva djur. En tredje sorts medvetande, eller definition av medvetande, formulerades av Ned Block i hans artikel On A Confusion About a Function of Consciousness från 1995. "Access consciousness" (ungefär "åtkomstmedvetenhet") beskrivs som förmågan att skapa mentala representationer av sin omgivning och med hjälp av dessa utföra kognitiva aktiviteter som att planera, resonera, kategorisera och frivilligt rikta sin uppmärksamhet på någonting. Block själv anser att en del djur har denna förmåga, men andra, som Donald Davidson, förnekar detta.

En fjärde typ av medvetande kallas "fenomenalt medvetande" och refererar till kvalitativa, subjektiva eller fenomenologiska aspekter av medveten erfarenhet. Thomas Nagel har argumenterat för att vissa djur besitter denna förmåga. Han beskriver den som att det "är någonting" att tillhöra en specifik art. Han menar att det är svårt, om inte omöjligt, att veta hur det är att vara exempelvis en fladdermus, men antar att det är på något sätt.

En femte typ av medvetande är självmedvetande, vilket kan beskrivas som förmågan att vara medveten om sitt eget medvetande. Även om de flesta anser att tesen att vissa djur är självmedvetna är falsifierbar och därmed möjlig att testa empiriskt, så råder ingen enighet kring sakfrågan. Egenskapen självmedvetande ligger nära egenskapen att vara medveten om andra varelsers medvetandetillstånd.

Kunskapsteoretiska problem

Djurs medvetande ger upphov till två centrala kunskapsteoretiska frågor: Kan vi få reda på vilka djur som är medvetna? och Kan vi få reda på hur medvetna djurs medvetande ter sig för dem? Dessa har kallats för "den distributiva frågan" respektive "den fenomenologiska frågan".[5] Förutom de sedvanliga problemen gällande andra människor än en självs medvetande, är samma problem tillämpat på djur än mer svårtillgängligt eftersom vi inte kan kommunicera med dessa på samma sätt. Man har lyckats lära en del primater ett mycket begränsat språk, men vilka slutsatser man kan dra av detta är oklart.[5]

Argument

Mot medvetande

Olikhet

Ett argument som har framförts mot påståendet att djur skulle vara medvetna fokuserar på olikheten mellan människor och djur, exempelvis att djur inte tycks använda språk eller intellektet på samma sätt som människor. En tidig version av ett sådant olikhetsargument framfördes redan av 1600-talsfilosofen Descartes. Descartes avvisade exempelvis papegojor som "pratade" med förklaringen att det endast var meningslösa repititioner. Senare vetenskapliga undersökningar av talande papegojor tyder emellertid starkt på att Descartes hade fel.[6]

Likhet

Andra som har argumenterat mot att djur skulle vara medvetna har istället peka på likheterna mellan hur människor och djur beter sig. Man riktar uppmärksamheten på människors omedvetna beteende och påstår att detta i mångt och mycket liknar just djurs beteende. Inga systematiska vetenskapliga studier har dock genomförts för att bevisa att någon relevant likhet faktiskt föreligger.

Icke självmedvetenhet

Peter Carruthers har argumenterat mot djurs medvetande både med likhetsargument och med argument som baserar sig på frånvaron av självmedvetenhet hos djur. Han menar att "fenomenalt medvetande" kräver förmågan att tillskriva sig själv och andra varelser medvetandetillstånd. Eftersom djur inte har den förmågan (enligt Carruthers) så kan de heller inte vara medvetna.

Metodologiska argument

Ytterligare en kategori av argument mot djurs medvetande fokuserar på omöjligheten att överhuvudtaget få kunskap i frågan. Man utmanar försvararna av medvetande hos djur att presentera en vetenskaplig metod som med säkerhet kan påvisa att djur är medvetna. Man tänker sig att medvetande befinner sig bortom vetenskapens gränser och därför är en, i vetenskapliga sammanhang, icke-fråga.

För medvetande

Likhet

Även förespråkarna av medvetande hos djur använder likheten mellan människor och djur som argument. Vissa av dessa argument går ut på att vi får kunskap om andra människors medvetandetillstånd genom att observera hur de beter sig, och om detta kan räknas som säker kunskap, så bör samma metod även kunna tillämpas på djur.

Bäst förklaring

Inom vetenskapen råder det samförstånd om att det kan finnas flera konkurrerande teorier som alla på ett uttömmande sätt kan förklara ett fenomen. Därför ställer man upp kriterier på hur en teori ska vara och vad den ska innehålla. Ett sådant kriterium är Ockhams rakkniv, det vill säga det kriteriet som säger att den enklaste förklaringen är den bästa. Sådana bästa-förklaringar-argument har använts även av förespråkare för medvetande hos djur. De resonerar som så att en del beteenden hos vissa djur helt enkelt bäst förklaras genom att tillskriva dem bakomliggande medvetna mentala processer.

Referenser

Noter

  1. Kan djur tänka och planera?, svt.se. Hämtat 2008-01-01.
  2. Are Animals Smarter Than We Think? Two intelligent humans assess the mental feats of wild creatures and come to opposite conclusions, discovermagazine.com. Hämtat 2008-12-16.
  3. Se exempelvis Singer, Peter, Praktisk etik (1993).
  4. Se exempelvis Wilkes, Kathy, Is consciousness important? (1984), British Journal for the Philosophy of Science 35: 223-243.
  5. 5,0 5,1 Stanford Encyclopedia of Philosophy
  6. Se exempelvis Pepperberg, Irene, The Alex Studies: Cognitive and communicative abilities of Grey parrots (1999), Cambridge.

Källor

Se även

Personliga verktyg