Ludwig Wittgenstein
Från Rilpedia
Ludwig Josef Johann Wittgenstein (uttal ˈluːtvɪk ˈjoːzɛf ˈjoːhan ˈvɪtgənʃtaɪn), vanligtvis Ludwig Wittgenstein, född 26 april 1889 i Wien, Österrike, död 29 april 1951 i Cambridge, Storbritannien (i cancer), var en österrikisk-brittisk filosof.
Han var professor i Cambridge (han efterträddes av Georg Henrik von Wright) 1939-1947. Hans ämnesområden var framför allt analytisk filosofi, till exempel logik, matematikfilosofi och språkfilosofi. [1]
Wittgenstein anses av många vara en av de största filosoferna under 1900-talet. [2] Han var en viktig inspirationskälla för två av det seklets främsta filosofiska rörelser: Wienkretsen och vardagsspråksfilosofin. Vid en omröstning som gjordes bland professionella filosofer i Kanada och USA vid slutet av seklet rankades både hans Tractatus Logico-Philosophicus och Filosofiska undersökningar bland de fem viktigaste filosofiska böckerna från 1900-talet. Han har influerat i stort sett alla humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningsfält. Dock finns vitt skilda tolkningar av hans tankar.
Innehåll |
Liv
Wittgenstein härstammade från en mycket välbärgad familj (fadern var stålindustrimagnaten Karl Wittgenstein). Det han ärvde skänkte han bort och han levde ett tämligen asketiskt liv.
Wittgenstein började sin akademiska bana som ingenjör vilket ledde vidare till matematikstudier och studier av matematikens grundvalar varifrån steget inte var långt till logiken vilken han studerade en kort tid under Gottlob Frege och senare Bertrand Russell.
Den tidige Wittgenstein
Wittgensteins liv och verk brukar delas i två delar - en tidig och en sen. Den tidiga delen består av Tractatus Logico-philosophicus (1922). Boken består av sju aforismer och kommentarer till dessa och kommentarer till kommentarerna, osv. (tydligt åskådliggjort i numreringen av satserna). I yttersta korthet rör sig aforismerna från världen till världens beståndsdelar till medvetandet till språket till språkets delar till språkets form och slutligen om vad vi inte kan tala om.
Centralt i Tractatus är dess bildteori som Wittgenstein senare kom att ta avstånd från. I korthet handlar teorin om att satser och bilder är analoga; satsen är en bild av verkligheten (4.01, paragrafnummer i Tractatus). Faktas logiska bild är tanken (3), där tanken ska förstås som innehåll eller mening. Bilden är ett faktum (2.141) i sig själv men är också en modell av verkligheten (2.12). I bilden finns element svarande mot föremål (2.13) analogt med hur det i satsen finns namn svarande mot ting (4.0311). Och analogt med hur en bild (tänk tavla) inte bara består av färgklickar utan inbördes struktur består inte heller satsen av namn utan inbördes struktur; satsen är alltså artikulerad (3.141). Detta innebär bland annat att satsen visar sin mening (4.022); man måste förstå en sats innan man kan avgöra dess sanningsvärde.
Vad Wittgenstein söker uppnå är att dra en gräns för tankarnas uttryck, en språklig demarkationslinje mellan det meningsfulla och det icke meningsfulla; att visa att de filosofiska problemen är skenproblem vilka inte kan lösas, men väl upplösas ("Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga.", som han avslutar Tractatus). Han finner läsare och medhåll hos Wienkretsen. Efter ett flerårigt uppehåll från filosofin är det också en medlem av Wienkretsen som återuppväcker filosofilusten hos Wittgenstein.
Den sene Wittgenstein
| ” | Språkets gränser är världens gränser. | ” |
|
— Ludwig Wittgenstein |
||
I Tractatus kunde man finna influenser från Russell och Frege, i den sene Wittgensteins verk (främst Philosophische Untersuchungen, Filosofiska undersökningar) distanserar han sig från dessa (och Tractatus). Vad som skrevs under denna tid publicerades inte under hans levnadstid (vilket dock inte innebar att verken inte lästes; vad som idag är känt som "Blå boken" och "Bruna boken" cirkulerade bland studenter).
Om den tidige Wittgenstein avhandlade vetenskapliga och logiska frågor ligger vardagsspråkliga frågor den sene Wittgenstein närmare hjärtat; den tidige Wittgenstein hade varit russellsk, den sene var mooresk. Utgångspunkten är nu inte en ideal logik utan en fallerande människa. Centrala begrepp är nu språkspel och familjelikhet och dessa används för att förklara hur missförstånd kring dessas logik leder och har lett till filosofiska problem.
Om Wittgenstein
- Bruce Daffy har återberättat Wittgensteins liv i romanen The World as I found it (1997).
- Den brittiske avantgardefilmaren Derek Jarman har gjort en film om Wittgenstein med namnet Wittgenstein (1993).
- Gunnar Fredriksson: Wittgenstein. En biografi. Bonniers 1993.
Källor
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (maj 2009) |
Se även
- Wikimedia Commons har media som rör Ludwig Wittgenstein
- Elementarsats
Referenser
- ↑ ”Time 100: Scientists and Thinkers”. Time Magazine Online. http://www.time.com/time/time100/scientist/. Läst 29 April 2006.
- ↑ ”Stanford Encylopaedia of Philosophy entry on Wittgenstein”. http://plato.stanford.edu/entries/wittgenstein/. Läst 2009-04-22.
