Från Rilpedia

Lordkansler (eng. lord high chancellor eller lord chancellor), är det näst högsta (efter Lord High Steward) av de engelska statsämbetsmännen, rättsväsendets högste chef och överhusets talman.

Ämbetet har utbildats från det medeltida kanslersämbetet, som i England förekom redan omkring mitten av 1000-talet (under Edvard Bekännarens regering). Kanslern var ursprungligen på en gång kungens överhovpredikant och sekreterare samt rikssigillets vårdare. Därtill kom med tiden allt vidsträcktare domarfunktioner, utövade i kanslersrätten (court of chancery) efter särskilda billighetsgrundsatser. Från mitten av 1300-talet började ämbetet anförtros även åt lekmän; dess andliga ursprung spåras emellertid ännu i lordkanslerns uppdrag att utöva den kungliga patronatsrätten vid besättande av kyrkoherdeämbeten.

Vid Skottlands förening med England upphörde man att utse särskild kansler för Skottland, och sedan samma tid (1706) har det varit undantagslös regel, att lordkanslern upphöjs till peer samtidigt med sin utnämning, om han ej är det dessförinnan. Under 1500- och 1600-talen anförtroddes rikssigillets vård och lordkanslerns övriga befogenheter ofta åt en annan ämbetsman, lord keeper, eller ock åt en kommission av flera personer. Vid katolikernas emancipation (1829) undantogs lordkanslersämbetet från de poster, till vilka katolikerna erhöll tillträde. Lordkanslern, som växlar med ministärerna, är alltid medlem av Privy council och numera även alltid av kabinettet. Han står i rang högst av alla rikets världsliga ämbetsmän, närmast efter den kungliga familjens medlemmar och ärkebiskopen av Canterbury.

Största delen av lordkanslerns domsrätt har med Court of chancery upphört genom domstolsreformerna 1873-1875. Emellertid är han medlem av Court of appeal samt av High court of justice, han är kronans rådgivare vid tillsättande av alla högre domarämbeten i England (med ett undantag) samt tillsätter själv ett mycket stort antal lägre domarämbeten. Honom tillkommer att leda förhandlingarna, när överhuset fungerar som appellationsdomstol i högsta instans. Hans talmansbefogenheter i överhuset är mycket inskränkta och innefatter ej någon som helst disciplinär myndighet. I motsats till underhusets talman äger han rätt att själv delta i debatterna. Englands lordkanslerer är biograferade i det stora arbetet av lord Campbell "Lives of the lord chancellors" (4:e uppl. i 10 bd 1856-1857).

Irland hade före självständigheten sin egen lordkansler, som var det irländska domstolsväsendets högste representant samt medlem av ministären, men ej av kabinettet.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).