Från Rilpedia

Johann David Michaelis, tysk orientalist och luthersk teolog, född den 27 februari 1717 i Halle, avliden den 22 augusti 1791 i Göttingen. Son till Christian Benedikt Michaelis.

Michaelis blev 1746 professor i filosofi och 1750 även i österländska språk vid universitetet i Göttingen. Han utövade inflytelserik verksamhet även på teologien. Ty fastän han alltjämt tillhörde filosofiska fakulteten, blev han genom sina teologiska föreläsningar och skrifter en banbrytare för den moderna historisk-kritiska och filologisk-kritiska teologien, dock med fasthållande av tron på den gudomliga uppenbarelsen.

Närmast riktade Michaelis sitt intresse på ett noggrannare utforskande av Orienten och förmådde för detta ändamål den danske kungen Fredrik V att 1761 utsända en vetenskaplig expedition till Jemen, i vilken, på Michaelis uppmaning, även svensken Peter Forsskål deltog.

För samma ämne verkade han ytterligare genom sitt 1771-89 i 24 band utgivna Orientalische und exegetische bibliothek och Neue orientalische und exegetische bibliothek (1786-93 i 9 bd). Till exegetiken höra de flesta af Michaelis 82 skrifter, bland vilka må nämnas Einleitung in die göttlichen Schriften des Neuen bundes i 2 bd (1750; 4:e uppl. 1788), Einleitung in das Alte Testament (ofullb., l:a d. 1787) och Uebersetzung des Alten Testaments mit Anmerkungen (13 bd, 1769-86).

Ett av hans mest kända arbeten är Mosaisches Recht (1770-75; 2:a uppl. 1776-80, 6 bd - dedicerad till Olof Ingelsson Rabenius). Dessutom deltog han 1753-70 i redigeringen av Göttinger gelehrte Anzeigen. Michaels föreläsningar i moral utgavs av Carl Friedrich Stäudlin (1792-1802).

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Miichaelis, 1904–1926 ^(Not).