Hjalmar Gullberg

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Hjalmar Gullberg, född 30 maj 1898 i Malmö, död 19 juli 1961 i Holmeja i Svedala kommun, var en svensk författare och poet. Han var chef för Radioteatern 1936-1950 och ledamot av Svenska Akademien 1940-1961.

Gullberg föddes utom äktenskapet och växte upp hos fosterföräldrar. Han studerade latin, grekiska och litteraturhistoria i Lund.

Gullberg var redaktör för tidningen Lundagård, filosofie hedersdoktor vid Lunds universitet 1944 och översättare av grekiska dramer, franskt 1600-tal och spanskspråkig lyrik. Som poet nådde han ett snabbt genombrott under 30-talet både hos kritik och publik; hans dikter förenade det vardagliga och ofta ironiska med ämnen som hörde hemma inom den traditionalle lyriken, men som kunde förefalla omöjliga att hitta ett samtida litterärt språk för: kärlek, andlighet, frihet, sorg. Under andra världskriget blev han en av landets mest lästa och älskade poeter, en ledande gestalt i den s k beredskapspoesin, och gjorde samtidigt mycket för att sprida lyrik och teater via radion. Gullberg var en drivande kraft bakom "Dagens dikt", även om han inte grundade programmet, och valde ofta själv vad som skulle läsas upp. Han anses till exempel ha gjort valet av Tegnérs Det eviga den 9 april 1940, några timmar efter beskedet om den tyska invasionen i Danmark och Norge.

Gullbergs förankring i traditionell metrik och ovilja mot mera formella experiment drev honom under de sista krigsåren in i en estetisk och filosofisk återvändsgränd: med den mera radikalt desillusionerade och experimentella 40-talistgenerationen försvann skalderna i gammal stil, samtidigt som religiös diktning blev mer problematisk än tidigare. Gullberg föll för delar av de nya modernistiska idealen: i Dödsmask och lustgård (1952) är de metafysiska anspråken nedskruvade, den kristne guden detroniserad och många av de ironiska vitsarna borta, formen har gått från bunden till fri vers, men tonen i dikter som Dödsmask och Åt halvgudarna är mer högtidlig, öppen och passionerad än någonsin tidigare.

Gullberg led mot slutet av sitt liv av en muskelsjukdom som gjorde att han en period var tvungen att leva i en respirator. Efter en sådan behandling ville han inte återuppleva det mer. Det är omvittnat att han själv avslutade sitt liv genom att dränka sig i sjön Yddingen i Holmeja. Han var vid tillfället gäst hos sin trolovade, grevinnan Greta Thott.[1]

Innehåll

Bibliografi

  • I en främmande stad, (1927)
  • Sonat, (1929)
  • Andliga övningar, (1932)
  • Kärlek i tjugonde seklet, (1933)
  • Ensamstående bildad herre. Tragikomisk vers. (1935)
  • Att övervinna världen, (1937)
  • 100 dikter; ett urval ur sex versböcker, (1939)
  • Röster från Skansen, (1941)
  • Fem kornbröd och två fiskar, (1942; innehåller Död amazon)
  • Hymn till ett evakuerat Nationalmuseum, (1942)
  • Den heliga natten, (1951)
  • Dödsmask och lustgård, (1952)
  • Terziner i okonstens tid, (1958)
  • Ögon, läppar, (1959)
  • 50 dikter; ett urval ut tre versböcker med inledning av Carl Fehrman, (1961)
  • En anständig och ömklig comoedia. Skådespel i tre akter av Hjalmar Gullberg och Olle Holmberg, utg. (1984)
  • Kärleksdikter. Första uppl. med denna titel, (1967)
  • Dikter. Med efterord av Anders Palm, (1985)
  • Legend

Översättning och tolkning av andra författares verk (i urval)

  • Aristofanes: Fåglarna (1928)
  • Euripides: Hippolytos (1930)
  • Euripides: Medea (1931)
  • Aristofanes: Lysistrate (1932)
  • Eurypides: Alkestis (1933)
  • Sofokles: Antigone (1935)
  • Molière: Den girige (1935)
  • Calderòn: Spökdamen,1936
  • Alfred de Musset: Lek ej med kärleken (1936)
  • Gabriella Mistral: Dikter (1945)
  • Federico Garcia Lorca: Blodsbröllop (1946)
  • Gabriella Mistral: Den heliga vägen (1949)
  • Molière: Den inbillade sjuke (övers. för Sveriges Radio 1954)
  • Gåsmors sagor, 1955
  • "Själens dunkla natt" och andra tolkningar av främmande lyrik, 1956
  • Aischylos: Agamemnon (1960)
  • Franskt 1600-tal, utg. posthumt 1962 med inledning av Olle Holmberg
  • William Shakespeare: Köpmannen i Venedig (1964)
  • William Shakespeare: Som ni behagar (1964)

Litteratur om Hjalmar Gullberg, urval

Tonsättningar av Hjalmar Gullbergs lyrik, urval

  • Ging Kutschbach: - "Kyssande vind"
  • Lars-Erik Larsson: "Förklädd gud"
  • Lennart Moberg: "Jag bor vid ett rastställe - Hjalmar Gullbergs landskap i dikt, bild och ton" (bok + CD)
  • Lennart Moberg: "Där Skönheten har sitt hem - Kantat till Nationalmuseum" (bok + CD)
  • Lennart Moberg: "Han kom som en vind - Hjalmar Gullbergs kärleksdikt i ton" (bok + CD)
  • Hilding Rosenberg: "Den heliga natten", "Hymn till ett evakuerat Nationalmuseum" m.fl.
  • Flera dikter har tonsatts av Ingvar Lidholm, Gösta Nystroem, Gunnar Turesson m.fl.
  • Staffan Björklund: "20 sånger"

Priser och utmärkelser

Källor

  • Händelser man minns - en krönika 1920-1969, fil dr Harald Schiller 1970

Noter

  1. Stefan Ersgård Grevinnan & Författaren Arbetet 1998-05-24 [1]

Se även

Externa länkar


Företrädare:
Selma Lagerlöf
Svenska Akademien,
Stol nr 7

1940-1961
Efterträdare:
Karl Ragnar Gierow
Personliga verktyg
På andra språk