Herman Kling
Från Rilpedia
Erik Herman Kling, född 12 juli 1913 i Västanfors, Fagersta, död 16 juni 1985, var en svensk politiker (s), Sveriges justitieminister 1959-1969, och ambassadör.
Innehåll |
Biografi
Herman Kling föddes i Västanfors som son till handlande August Kling och Hilda Östling. Han tog jur.kand. 1938 och blev samma år extra ordinarie notarie. 1944-1945 var han sakkunnig vid Stockholms rådhusrätt, och blev därefter tillfälligt lagbyråchef. 1947 hamnade han på jordbruksdepartementet som expeditionschef, vilket han var till 1950, då han utsågs till statssekreterare i civildepartementet. 1956 blev Kling generaldirektör och chef för statskontoret. 1952-1956 var Kling därtill ordförande i riksgäldsfullmäktige, 1954-1957 vice ordförande i Sveriges allmänna hypoteksbank, och styrelseledamot av ab Atomenergi från 1956.
Han var konsultativt statsråd 1957-59, och utnämndes till justitieminister den 27 november 1959 då förutvarande ministern Ingvar Lindell blev landshövding. Kling kvarblev på den posten fram till 1969. Under sina tio år som justitieminister lade Kling fram flera uppmärksammade lagar, av vilka de mest betydelsefulla var beredningarna inför de nya grundlagarna, som dock antogs efter hans avgång. Brottsbalken, upphovsrättslagen, jordabalken härrör likaså från hans tid, samt barnavårdslagen (1960:97), LVU, och införandet av sociala centralnämnder. Han efterträddes av Lennart Geijer som justitieminister, i samband med att samtliga statsråd begärde entledigande vid statsminister Tage Erlanders avgång den 9 oktober 1969, och Olof Palmes tillträde.[1]
Under åren som statsråd blev Kling även riksdagsledamot i Första kammaren (1962-69). När han trätt tillbaka från regeringen, var han ambassadör i Köpenhamn 1969-73 och i Lissabon 1973-79.
Kling var gift med Karin Kropp, dotter till direktör William Kropp och Asta Floberg.
| Företrädare: Allan Nordenstam |
Konsultativt statsråd i Sverige juristkonsult 1959–1960 |
Efterträdare: Carl Henrik Nordlander |
| Företrädare: Ingvar Lindell |
Sveriges justitieminister 1959–1969 |
Efterträdare: Lennart Geijer |
Referenser
Noter
- ↑ Anno 69, s. 48 f
Källor
- Anno 85, Stockholm 1986, s. 107
- Vem är det 1961
