Från Rilpedia

Gustaf Bonde den yngre, född 1682, död 1764, var en greve, ämbetsman och politiker. Han var son till Carl Bonde i dennes första gifte och sonson till Gustaf Bonde d.ä..

Bonde var landshövding i Östergötland 1718-1721, president i Bergskollegium 1721-1727 och riksråd 1727-1739. Åren 1731-1739 var han rikskansliråd och därmed kanslipresidenten Arvid Horns närmaste man. Han avgick samtidigt som Horn och i samband med Hattpartiets maktövertagande. Hans politiska betydelse var sedan ringa, men han blev åter riksråd 1761 sedan hattarnas ställning försvagats efter Sveriges misslyckade deltagande i Pommerska kriget.

Bonde var även ordförande i ordförande för Sicklakommissionen, författare av historiska och naturvetenskapliga skrifter och mecenat. Han invaldes 1748 som ledamot nummer 115 av Kungliga Vetenskapsakademien.

Hans grav återfinns i Spånga kyrka.^[1]

Källor

1. ↑ Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. 1999, s. 27

• Nationalencyklopedin

Företrädare: Anders Eriksson Leijonhielm

Landshövding i Östergötlands län 1718-1721

Efterträdare: Ernst Johan Creutz d.y.