Från Rilpedia

Axel Oxenstiernas palats, på Storkyrkobrinken 2, Gamla stan, Stockholm, ritades av arkitekten Jean de la Vallée åt rikskanslern Axel Oxenstierna och började byggas år 1653.

Byggnaden är endast en del av ett större palatskomplex, som skulle inordnas i den slottsomgivningsplan för gamla slottet Tre Kronor, som de la Vallée planerat. Det som blev byggt var avsett att bli den södra flygeln, men när Axel Oxenstierna dog år 1654 och hans son Erik två år senare, avstannade byggandet och palatset fullbordades aldrig och familjen Oxenstierna bodde aldrig i palatset. Räknas som Stockholms första palats i romersk manierism och är kanske de la Vallées främsta verk.

Palatset blev under 1668–1680 säte för Riksens ständers bank, nuvarande Riksbanken, och efter det att Riksbanken lämnade byggnaden 1680 och flyttade in i nya Södra Bankohuset – invigt 1682 – har detta palats inrymt en rad olika statliga institutioner.

Palatset är unikt bevarat framför allt till det yttre, där endast det ursprungligt höga taket har ersatts av ett flackare tak. Palatsets fasader är varierade i grovt huggen sandsten och puts, med varannan våning formad som mezzanin (låg mellanvåning), och putsen har kvar sin röda ursprungskulör. Också i det inre finns många äldre byggnadsdetaljer kvar och planlösningen är i princip den ursprungliga. Orsaken till att palatset är så välbevarat kan nog tillskrivas dels det långa statliga ägandet och det prestigefyllda läget, dels i att palatset redan från början fick hela fem våningar; det normala stenhuset på 1600-talet byggdes med enbart två eller tre våningar.

Byggnaden utgör fond till Trångsund och för att tillgodose barockens krav på axialitet och samtidigt eliminera tomtens sneda sydlinje mot denna gränd, använde de la Vallée skenperspektiv med snedställning av fönstren åt Storkyrkobrinken.

Oxenstiernska palatset är statligt byggnadsminne sedan 1935 och är av värde som ett av den svenska byggnadskonstens mest betydande och välbevarade verk, framför allt då när det gäller gatufasaderna.