Tidigkristet gravmonument
Från Rilpedia
Ett tidigkristet gravmonument, tidigare ofta benämnt "Eskilstunakista" på grund av att de första påträffades i Eskilstunatrakten, består av en kista i sten, ofta med två spetsiga eller lätt rundade stenhällar i gavlarna. Gavelhällarna är vanligen dekorerade med kors, slingor och ofta även runinskrifter.
Innehåll |
Allmänt
Tidigkristna gravmonument uppfördes ofta vid de första kristna kyrkorna, särskilt i Götaland. De är speciellt vanliga i Dals härad i västra Östergötland, och landets största samling av fragment har hittats i Köpings kyrka, Öland (se Ölands runinskrifter Köping).
Kistorna innehåller inga skelett utan är avsedda att vara ett monument över den döde.
Indelning
De tidigkristna gravmonumenten indelas i: gavelhällar, lockhällar och sidohällar.
Historik
Tidigkristna gravmonument har påträffats vid flera av de äldsta kyrkorna i de södra delarna av Sverige. De uppträder som kristen gravsed under tiohundratalet och består av kalkstenshällar med ornamentik och runinskrifter med utseende som påminner om runstenarnas.
Det första tidigkristna gravmonumentet hittades i Eskilstuna och man trodde då att detta var något speciellt för den orten och kallade dem "Eskilstunakistor". Senare hittades emellertid "Eskilstunakistor" på många andra håll i Sverige. Särskilt rikligt förekommer de i Östergötland, vid Hovs kyrka tycks det t.ex. ha funnits 40 stycken, så "östgötakistor" vore ett mer adekvat namn. Arkeologerna föredrar emellertid en neutralare beteckning. Arkeolog Hanna Menander brukar därför kalla de runristade gravhällarna från missionstiden för "Tidigkristna gravmonument".
Externa länkar
Litteratur & källa
- Sigurd Curman & Erik Lundberg: Sveriges kyrkor, Östergötland, Band II Vreta klosters kyrka, sid. 171-178, Esselte, Stockholm 1935