Sten Konow
Från Rilpedia
Sten Konow, norsk orientalist, född 17 april 1867 i S. Aurdal (Valdres), filologie kandidat 1891, studerade sedan indisk filologi och tog 1893 doktorsgraden i Halle.
Han var några år anställd vid kungliga biblioteket i Berlin, återvände hem och var universitetsstipendiat i indisk filologi 1896-1899, blev därefter docent och utnämndes 1910 till e.o. professor. Dessförinnan innehade han några år platsen som epigrafiker vid Archeological survey of India och ledde som sådan undersökningar av gamla inskrifter i hela Indien.
Konow har utgivit Norsk lommekonversationslexikon (1890-1891), Das Sama-mdhanabrahmana. Ein allindisches handbuch der zauberei (1893), vartill kommer avhandlingar i "Zeitschrift der deutschen morgenländischen gesellschaft", i Kristiania videnskabsselskabs skrifter, "Journal of the Royal asiatic society", "Indian antiquary" och "Epigraphia indica", varav han redigerat band 9 fr.o.m. häfte 4 samt band 10 häfte 1. Dessutom har Konow utgivit Rajacekharas Karpuramanjari (ett drama på prakrit) i "Harvard Oriental series" och i 4 band av "Linguistic survey of India" behandlat ett antal indiska språk, från de tibetanska dialekterna till de dravidiska. Jämte K. Fischer redigerade han 1898-1899 tidskriften "Ringeren" och utgav det officiella verket om Norge till Parisutställningen 1900.
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).