Sidensvans
Från Rilpedia
| ?Sidensvans Status i Sverige: Livskraftig |
|
|---|---|
 Hane
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Tättingar Passeriformes |
| Familj: | Sidensvansar Bombycillidae |
| Släkte: | Bombycilla |
| Art: | Sidensvans B. garrulus |
|
|
|
| §Bombycilla garrulus Auktor: Linné, 1758 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Sidensvans (Bombycilla garrulus) är en fågel som tillhör ordningen tättingar i familjen sidensvansar.
Innehåll |
Utseende och läte
Sidensvansen är rödgrå, med svart strupe, ett svart band genom vardera ögat och gul stjärtspets. Fjäderbeklädnaden, som är mjuk och fin, bildar på huvudet en mycket lång tofs. Sidensvansen har en kort, vid roten nedtryckt, näbb. Vingarna är långa och spetsiga. Tarsens framsida har tydligt åtskilda sköldar. Vingarnas armpennor, ibland också stjärtpennorna, har lackröda pergamentartade bihang. De kan variera från fågel till fågel. Kroppslängden är 19 cm, vingspannet är 32-36 cm. Vikten är ca 60 gram.
Den har ett mycket karakteristiskt läte som ofta hörs från överflygande flockar. Lätet beskrivs som ett plingande av silverklockor.
Utbredning
Sidensvansen finns i nordvästra Nordamerikas och Europas och Asiens nordligaste trakter. I Sverige har den sitt sommartillhåll i Lapplands barrskogar och den har iakttagits häcka på några ställen i Norrland och i Värmland. Under vintrarna stryker sidensvansarna omkring i landet i stora skaror. Mängden fåglar varierar beroende på tillgången på rönnbär. Om bärtillgången är låg i Norrland, drar den söderut. Sällsynt kan de till och med flytta ända till Sydeuropa.
Föda
Sidensvansen livnär sig mest av bär under vinterhalvåret, insekter under häckningssäsongen. De kan bli berusade, när sockret i bären jäser och alkohol bildas.
Häckning
Äggen är vitaktiga med mörkare, ljusbruna eller violetta fläckar och punkter.
Övrigt
I äldre tider har den i södra delarna av Sverige kallats för dumsnut. Det beror troligen på att när fågeln blev berusad av rönnbären, kunde man fånga den med händerna.
Källor
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
Externa länkar
- Sveriges Radio: P2-fågeln - Sidensvans - Läte
- Sveriges Ornitologiska Förening
- Dansk ornitologisk forening
- Wikimedia Commons har media som rör Sidensvans
