Ryggmärgsbråck
Från Rilpedia
Ryggmärgsbråck, myelomeningocele, är en defekt som uppstår under graviditetens första fyra veckor, då neuralröret som skall slutas och bilda centrala nervsystemet, det vill säga ryggmärg, hjärna och nerver, inte blir fullständigt slutet. Delar av ryggmärgen med nerver och hinnor lämnas öppna i en bråcksäck utanför ryggraden, då denna inte är försluten utan "delad" och ofullständig.
Detta opereras vanligen under första dygnet efter födseln av en neurokirurg, som skär upp bråcksäcken och låter ryggmärgsvävnaden sjunka tillbaka ner i den delade ryggraden för att sedan försluta och eventuellt täcka bråckstället med till exempel en goretexplatta. Ibland tar sedan en plastikkirurg vid och ser till att det blir möjligt att täcka bråcket med hud.
Ryggmärgsbråck innebär olika grader av förlamning eller muskelatrofi beroende på läge och skada. Många barn med ryggmärgsbråck (cirka 80%) får dessutom vattenskalle, hydrocephalus, och detta åtgärdas med en shunt som är en slags ventil som reglerar och leder ut överflödig ryggmärgsvätska via en slang som leder ner till bukhålan där den absorberas av vävnaderna.
Ryggmärgsbråck innebär också att man får förändrade tarm- och urinfunktioner, ofta inkontinens av olika slag som kan behandlas med bland annat ren intermittent kateterisering, mediciner eller lavemang. Detta upplevs ofta som det största handikappet i samband med ryggmärgsbråck, speciellt i tonåren. Det finns också en tendens att barn med ryggmärgsbråck kommer i puberteten tidigare och genom att vara uppmärksam på detta kan man genom medicinering fördröja den litet för att undvika att barnet slutar växa allt för tidigt.
Risken för ryggmärgsbråck kan reduceras om kvinnan äter folsyra innan graviditet. Av Sveriges 20-25 ryggmärgsbråcksfall per år räknar man med att 5-10 fall skulle kunna undvikas om vetemjöl folsyraberikades i Sverige. En sådan berikning hade samtidigt ökat risken för tvillinggraviditet samt öka risk för snabbare utveckling av cancer.
