Lars Sonck
Från Rilpedia
Lars Eliel Sonck, född 10 augusti 1870 i Kelviå, Finland, död 14 mars 1956 i Helsingfors, var en av mest namnkunniga och produktiva finländska arkitekterna, som utformat en mängd byggnader i Finland. Han fick hederstiteln professor 1921, och kallades 1930, som den första, till hedersmedlem i Finlands Arkitektförbund.
Soncks huvudsakliga uppväxt skedde i Finströms socken på Åland, där fadern var kyrkoherde. I sextonårsåldern kom Lars Sonck till realskolan i Åbo, vars kurs han på grund av sina goda anlag i hantverk och teckning med framgång genomgick på två år. Omedelbart härefter avlade Sonck vid industriskolan i samma stad byggmästarexamen, också på två år, och sökte sig genast till Polytekniska institutet i Helsingfors. Efter att sålunda ivrigt i åtta år ha studerat byggnadsteknik och -konst utexaminerades Sonck som färdig arkitekt 1894.
Soncks första framgång kom redan innan han hunnit avlägga arkitektexamen, då han vid 23 års ålder vann planeringstävlingen för Mikaelskyrkan i Åbo. Hans stil var väldigt kännspak, och kunde svårligen definieras som någon speciell "ism". Den hade drag av jugend, men kunde ofta förete gotiska eller nationalromantiska kännetecken, utan att ändå bli överlastad. Det finns en anekdot att han på en konferens träffade Ragnar Östberg och de råkade diskutera Stockholms stadshus. De gjorde tillsammans några skisser på en cigarrettask, och reste hem var till sitt. Känner man Soncks stil, tycker man sig tydligt se en influens där. Den dominerande stilen under 1900-talets början, nationalromantiken, gav kring 1920 plats åt en nyklassicim. På Soncks senare byggnader efter 1920 syns detta tydligt.
Sonck bildade aldrig familj, men kom under drygt 40 år att göra ritningarna till ett stort antal kända byggnader i Finland, bland annat på följande orter:
Innehåll |
Tammerfors
Tammerfors domkyrka, handelshuset vid Kauppakatu 6.
Helsingfors
Berghälls kyrka, Privatbanken, Eira sjukhus, Telefonföreningens hus, Hypoteksföreningens hus och Börshuset, samt telefoncentralerna i Tölö och Berghäll. Ett affärshus vid Skillnaden, Brändö strandhotell, Warrantmagasinet på Skatudden och Mikael Agricola kyrka, affärs- och bostadshuset Arena vid Hagnäs torg och Centraltryckeriets gård vid Boulevardsgatan, bostadshus på Fabriksgatan 13, Finska episkopalmetodistkyrkan vid Fredrikstorget, bostadshus vid Vasagatan 4 och ett bostadskomplex i Vallgård.
Mariehamn
Tullpackhuset i västra hamnen, tornhuset på Norragatan 24, huset vid Östra Esplanadgatan 24, , ett antal byggnader tillhörande Mariehamns badanstalt, fast idag återstår endast Doktorsvillan och Åländska Segelsällskapets paviljong som en påminnelse av Badhusepoken i Mariehamn. Mariehamns kyrka, Mariehamns stadshus, Navigationsskolan, Begravningskapellet och Cityhus.
samt...
- Fabrikschefens hus i Iittala glasfabriksområde i Tavastland (numera Kalvola kommunhus).
- Finlands presidents sommarresidens Gullranda i Nådendal, där även portvaktens bostad och musikpaviljongen är av Soncks hand.
- Alfred Kordelins gravkapell på gamla kyrkogården i Raumo.
- Kristinestads svenska samlyceum.
- Sanatoriebyggnad och läkarbostad i Hyvinge.
- Sankt Jakobs kapell invid Viksberg i Pemar.
- Rikkihappotehdas huvudkontor i Villmanstrand.
- Lignellska huset vid Bulevarden 20 i Hangö.
- Casino i Lovisa.
- Mikaelskyrkan i Åbo.
- Folkskola för barn till anställda vid Kymmenebolaget (Numera hembygdshuset i Kuusankoski).
- Väntsalsbyggnaden i Degerby på Föglö, Åland.
Ett antal villor, bl a i Esbo, Finström, Grankulla, Gustavs, Kuopio, Kyrkslätt, Pojo, Viitasaari, men mest känd är nog stockvillan Ainola i Träskända som Jean Sibelius bodde i. Även grosshandlarvillan Marholmen i Norrtälje, Sverige, är av hans hand.
Han byggde även om Sjögårds herrgård vid Pernåviken i Nyland och renoverade Kimito kyrka, samt gjorde betydande insatser som stadsplansarkitekt. I Tammerfors, på Pyynikkiåsens sluttning ritades stadsplanen över området av Lars Sonck år 1902. Den stadsfästes fem år senare. Stadsplanerna för Brändö villastad och Alberga villaområde har han också medverkat i.
Lars Sonck har sin gravplats mellan två cypresser i hörnet av Finströms kyrkogård på Åland. Hans urna gravsattes av författaren och kyrkoherden Valdemar Nyman i Finström sensommaren 1956. En natursten restes över stoftet.
