Kulturgeografi
Från Rilpedia
Kulturgeografi (andra namn på disciplinen är samhällsgeografi eller antropogeografi) är den del av geografin som behandlar mänsklighetens förhållande till jorden. Kulturgeografin är samhällsvetenskaplig; det naturvetenskapliga komplementet är naturgeografi. Kulturgeografin studerar systematiskt samspelet mellan människan och jordytan. Speciellt fokuserar man på att undersöka orsakerna och konsekvenserna av mänskliga aktiviteter ur sociala, kulturella, politiska och ekonomiska perspektiv. Kulturgeografin behandlar inte så mycket de rent
fysiska aspekterna på jordens beskaffenhet, men det är omöjligt att diskutera kulturgeografi utan att ta hänsyn till den fysiska miljön där de mänskliga aktiviteterna utspelar sig. Kulturgeografiska studier tar ofta hänsyn till kontextuella förhållanden, såsom bakomliggande strukturer, institutioner, kultur och historia.
Innehåll |
Historisk utveckling
Se även Geografins historia
Geografi och kulturgeografi
Historiskt förknippas geografi ofta med resor för att lära känna främmande områden. Redan grekerna (och folk före dem) kartlade sin omgivning för att med färder till lands och sjöss öka sin handel och sin makt. Grekerna beskrev också klimat och indelade den då kända världen i zoner efter karaktäristika. Även under denna förkristna tid utvecklas ett första gradnät med bredd- och längdgrader för att förbättra bestämningen av positioner och beräkning av avstånd. Grekerna skattade också jordens omkrets med relativt god precision. Att geografi behandlar för människan fundamentala förhållanden styrks av att greken Strabon redan vid vår tideräknings början publicerade ett mammutverk i sjutton band kallat Geographica, som beskrev de då kända delarna av kontinenterna. Grekernas geografiska bild som innefattade både jord och rymd stelnade och föll mer eller mindre i glömska. Det romerska rikets inriktning på herravälde över sitt ständigt växande territorium medförde att geografi inriktades mot vad militären och administrationen behövde. Beskrivning av vägar och beräkning av avstånd blev länge helt centralt. Senare blev geografins elementa åter aktuella i samband med alla upptäcktsfärder till lands och till sjöss. Sjöfarare som Columbus svarade för att den geografiska världsbilden vidgades. De stora kontinenterna blev kartlagda – i början åtminstone till sina kustlinjer, men över tiden blev de inre vita fläckarna allt mindre och mindre. Haven var mer lättframkomliga än kontinenterna, vilket förklarar hur vår världsbild vuxit fram.
Den vetenskapliga revolutionen och de allt större möjligheterna att utnyttja naturresurser skapade ett stort intresse hos de framväxande nationalstaterna att kartlägga och utnyttja ett lands resurser (t.ex. i Sverige genom Carl von Linnés resor). Kartorna blev ett allt viktigare instrument för staternas verksamhet och då inte enbart av militära skäl. Geografiska sällskap bildades under första delen av 1800-talet i först Frankrike (1822), sedan i Tyskland och England. Antalet sällskap växte snabbt. Världens utforskande stod överst på deras program. Något efter sällskapens framväxt och med deras stöd etablerades geografi som ett universitetsämne. Kunskapen om världen växte hastigt under 1800-talet och detta stoff krävde systematisk behandling och specialisering. Antalet ämnen vid universiteten ökade och fortplantningens motor var specialisering – att studera vissa grupper av fenomen eller företeelser.
Kulturgeografi har sin bakgrund i geografin och har framförallt från 1800-talet kommit att utvecklas till det ämne det idag är med uppdelningen av geografi i naturgeografi och kulturgeografi som ett påtagligt exempel på utvecklingen. Geografin kom under 1800-talet att få en stark ställning vid europeiska lärosäten. Geografin kom att få en stark ställning i en rad stater som en del av länders kolonialisering och militärstrategiska planer.
Alexander von Humboldt och Carl Ritter tillhör föregångarna inom geografin och kulturgeografin. De var de första att uppmärksamma samspelet mellan människa och natur genom sina upptäcktsfärder och verk. Friedrich Ratzel utvecklade regionalgeografin genom sina studier av regioner i Tyskland. Ratzel kom att få en stor betydelse genom sitt verk Anthropogeographie för kulturgeografins utveckling.
Vidal de la Blache skapade possibilismen.
Walter Christaller var en föregångare inom kulturgeografin när han skapade sin centralortsteori i sitt verk Die zentralen Orte in Süddeutschland 1933. Christaller var en av de första att börja skapa modeller med förebilder i fysiken och nationalekonomin. Kulturgeografin kom därmed att inleda sin väg mot att bli en kvantitativ vetenskap vilket nådde sin kulmen under 1950- och 1960-talet. Vid samma tid kom den slutliga splittringen på universitetsnivå mellan natur- och kulturgeografi.
Den kvantitativa revolutionen
Den kvantitativa revolutionen kom efter andra världskriget då man fick nya möjligheter att använda sig av kvantitativa metoder inom kulturgeografin. Man ville skapa modeller och teorier med hjälp av kvantitativa metoder och fjärmade sig från den traditionella regionalgeografin med dess beskrivande av landskap och regioner. Istället skapade man teoretiska och abstrakta modeller av omvärlden.
I Sverige blev Torsten Hägerstrand en av de ledande för den kvantitativa revolutionen och fick även ett internationellt erkännande.
Kritik av den kvantitativa revolutionen
Under 1970-talet kom den kvantitativa revolutionen att få kritik för sitt alltför teoretiska sätt att se på omvärlden. Många ansåg att man missat hur människor faktiskt upplevde sin omvärld genom att alltför mycket använda sig av siffror och tabeller för att skapa teoretiska modeller. Inriktningar som kom att få stor genomslagskraft var nu marxistisk geografi och humanistisk geografi. Vid samma tid kom även den feministiska geografin eller genusgeografin att få ett genombrott genom sin kritik mot kulturgeografin som könlös, också det en kritik av den kvantitativa revolutionen.
Kulturgeografisk ansats
Kulturgeografi har en viktig roll att spela i dagens samhälle, för det första tack vare dess genuina ansats. Den kännetecknas av att i tid och rum hålla samman och se relationer mellan det som andra ämnen studerar var för sig: ekonomiska, politiska, sociala, kulturella och miljömässiga förhållanden. För det andra fångar ämnets perspektiv sammanhang inom och mellan skilda rumsliga skalor, som lokalt, regionalt, nationellt och globalt. Dessa aspekter är synnerligen viktiga för att hantera problem i dagens samhälle, som kännetecknas av ett intrikat och komplext samspel mellan lokal och global utveckling.
Indelningar
Kulturgeografin delas bland annat upp i:
- politisk geografi
- ekonomisk geografi
- kulturens geografi
- historisk geografi/kulturlandskap
- bebyggelsegeografi
- befolkningsgeografi
- stadsgeografi
- transportgeografi
- landskapsgeografi
- tidsgeografin
- utvecklingsgeografi
- social geografi
- militärgeografi
- medicinsk geografi
- Geografiska informationssystem (GIS)
- Befolkning och migration
- Geografins historia
- Genusgeografi
- Kartografi
- Miljö- och resursgeografi
- Samhällsplanering
- Urban geografi (stadsgeografi)
- Utvecklingsgeografi
- Geografisk filosofi
Utbildningsorter i Sverige
Grundutbildning
| Universitet/högskola | Ämne |
|---|---|
| Göteborgs universitet | kulturgeografi/samhällsgeografi/ekonomisk geografi |
| Umeå universitet | kulturgeografi/geografi |
| Högskolan Dalarna | kulturgeografi/geografi |
| Högskolan på Gotland | samhällsgeografi |
| Högskolan i Kalmar | kulturgeografi/geografi |
| Högskolan Kristianstad | geografi |
| Karlstads universitet | kulturgeografi |
| Lunds universitet | samhällsgeografi |
| Mittuniversitet | kulturgeografi |
| Stockholms universitet | kulturgeografi/geografi |
| Södertörns högskola | geografi |
Forskarutbildning
| Universitet | Ämne |
|---|---|
| Göteborgs universitet | kulturgeografi/ekonomisk geografi |
| Karlstads universitet | kulturgeografi |
| Lunds universitet | samhällsgeografi |
| Mittuniversitetet | kulturgeografi |
| Stockholms universitet | kulturgeografi |
| Umeå universitet | kulturgeografi |
| Uppsala universitet | samhällsgeografi/kulturgeografi |
| Växjö universitet | kulturgeografi |
| Örebro universitet | kulturgeografi |
Jämför även demografi.
Litteratur
- Hallin P-O & Gren M (2003): Kulturgeografi: En ämnesteoretisk introduktion, Liber Förlag
- Åhquist, Ann-Cathrine (1994): Kulturgeografins idéhistoria – en översikt, Samhällsgeografisk Tidskrift
Referenser
|
|||||
