Från Rilpedia

Konungastyrelsen eller Konunga- och hövdingastyrelsen (Um styrilse konunga ok höfdinga) är en svensk medeltida skrift som antagligen är skriven 1330 eller under 1350-talet. Det är en furstespegel, en handbok i konsten att regera. Den hittades på 1600-talet av Johannes Bureus, som 1634 publicerade texten efter en handskrift som sedan försvann spårlöst (troligen redan under 1600-talet). Det finns ett litet fragment av handskriften bevarad från 1400-talet.

Den främsta förebilden var Ægidius Romanus eller Egidio de Colonnas De regimen principum, som uttryckligen åberopas fyra gånger. Dessutom citeras och refereras bl.a. Aristoteles Politik, visserligen mycket fritt, samt Bibeln, särskilt den apokryfiska Vishetens bok.

Konungastyrelsens författare är okänd. Henrik Schück har som författare föreslagit Philippus Ragvaldi, dekan i Linköpings domkapitel och kungens kansler. Leif Dannert har föreslagit magister Matthias, den heliga Birgittas biktfader och förtrogne.^[1] Andra forskare har mera varit sysselsatta med frågan om de politiska tankegångarna i skriften. Man är ense om

• att Konungastyrelsen är en uppfostringslära för en ung konung^[2]
• att Konungastyrelsen förespråkar stark kungamakt (Sven Tunberg), eller till och med en autokratisk politisk ideologi som förespråkar envåldsmakt och furstlig absolutism (Fredrik Lagerroth och Erik Lönnroth).^[3]

Dannert har som förste man tolkat Konungastyrelsen annorlunda; som en furstespegel åt den unge Håkan istället för den äldre Magnus.^[4] Även Kristin Drar^[5]och Lennart Moberg^[6] har kommit fram till liknande resultat som Dannert. Det samma kan man säga om Michael Nordberg.^[7] Nordberg tror i motsats till tidigare forskning^[8] att Konungastyrelsen inte var avsedd för Magnus Eriksson utan för den unge kung Håkan Magnusson och alltså har tillkommit under 1350-talet. Även Drar och Moberg har samma datering.^[9] Nordberg tillbakavisar också inspirationskällans avgörande betydelse, genom att istället peka på inspiration från befintliga lagar i Norden (som t.ex. Magnus Erikssons landslag). Redan den yttre uppbyggnaden av Konungastyrelsen visar på denna källa, eftersom den liksom lagarna är indelad i balkar, och balkarna i flockar.^[10] Eftersom datering och den person som Konungastyrelsen anses vara avsedd för får det konsekvenser för förståelsen av denna. Om den var tänkt som furstespegel åt Magnus Eriksson, en etablerad kung, så kunde den ju uppfattas som en förolämpning.

Källor

1. ↑ Dannert, L., "Konungastyrelsens politiska åskådning och skriftens datering". Historisk Tidskrift för Finland 23/1938
2. ↑ Svensk uppslagsbok 15 (1933)
3. ↑ Se Nordberg, Michael, I kung Magnus tid. Stockholm 1995
4. ↑ Dannert, L., "Konungastyrelsens politiska åskådning och skriftens datering". Historisk Tidskrift för Finland 23/1938
5. ↑ Drar, Kristin, Konungens herravälde såsom rättvisans, fridens och frihetens beskydd. Stockholm 1980
6. ↑ Moberg, Lennart, Konungastyrelsen. En filologisk undersökning. Uppsala 1984
7. ↑ Nordberg, Michael, I kung Magnus tid. Stockholm 1995, s. 139ff
8. ↑ Se Svensk uppslagsbok 15 (1933)
9. ↑ Nordberg, Michael, I kung Magnus tid. Stockholm 1995, s. 144ff, 153
10. ↑ Nordberg, Michael, I kung Magnus tid. Stockholm 1995, s. 148ff