Knipa
Från Rilpedia
- Se knipa (typografi) för ordets betydelse inom typografi
?Knipa Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
---|---|
Knipa; adult hane
|
|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
Rike: | Djur Animalia |
Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass: | Fåglar Aves |
Ordning: | Andfåglar Anseriformes |
Familj: | Egentliga andfåglar Anatidae |
Underfamilj: | Merginae |
Släkte: | Knipor Bucephala |
Art: | Knipa B. clangula |
|
|
§Bucephala clangula Auktor: Linné, 1758 |
|
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
Knipa (Bucephala clangula) är en fågel som tillhör underfamiljen Merginae.
Innehåll |
Utseende
Typiskt är de gula ögonen som ger fågeln namnet "goldeneye" på engelska. Den avrundade stjärten har 16 pennor. Hanen i praktdräkt är särpräglad med sin svartvita dräkt. Det skimrande grönsvarta huvudet har en stor vit fläck mellan näbben och det lysande gula ögat. I sommardräkt, eklipsdräkt, liknar den honan, men har mörkare brunt huvud, svart näbb, och ofta rester av praktdräkten på vingarna. Honan har grå kropp, brunt huvud och en varierande vit halsring. Knipan är 38 till 49 centimeter lång och når en vikt av 500 till 1300 gram. Den har det förhållandevis största huvudet bland änderna. Ungfåglarna liknar honan, men saknar halsband, har mörkt öga och är brunare på kroppen samt har enfärgad näbb.
I flykten har både hane och hona ett vitt område på vingens inre del, honans avdelas av flera mörka band.
Föda
Födan består av små fiskar, snäckor, kräftdjur, växtdelar och insekter samt deras larver. För att nå bytet dyker knipan ibland ned så djupt som åtta meter.
Läte
Knipan har i flykten ett typiskt visslande vingljud,hyhyhyhy, som hörs på långt avstånd och är kraftigast hos hanen. Från hanen hörs under parningsspelet ett kväkande ljud som påmminner om ljudet sdom uppstår när man drar ett finger längs en kam. Honan använder på häckplatsen ett grar.
Utbredning och biotop
Fågeln lever i Europas, Asiens och Nordamerikas norra regioner. I Sverige häckar den allmänt i norra delar, men även, fastän sällsyntare, längre söderut. Knipan övervintrar i stora antal överallt där öppet vatten finns tillgängligt.
Etymologi
Det äldsta belägget för knipans namn är frän Aron Forsius Physika (1611), men ordet är säkert äldre. Man har förmodat att namnet skulle vara ljudhärmande och syfta på det vinande vingljud som hörs från flygande knipor. På danska kallas arten för hvinand och på norska för kvinand. Vissa personer anser att det svenska ordet skulle hänga samman med seglartermen Knipa, med betydelsen sträva så högt i vinden som vid bidevindssegling.
Den har tidigare, dialektalt, eller ålderdomligt, kallats för skatand, knijper, strandkniper, knip, kneip, knipoxe, knipånn och gnällvinge.
Spel och häckning
Under tidiga vårar utgör hanens spel en märklig syn, samtidigt som han ger ifrån sig ett knirrande ljud gungar han ner och slänger huvudet bakåt över ryggen. De 10 till 12 grönaktiga äggen läggs i hål i träd (eller i fågelholk). Häckningstiden är från april-juli.
Referenser
Noter
- ↑ BirdLife International 2004. Bucephala clangula. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 20061010
Källor
- Nordisk familjebok, Uggleupplagan, artikeln Andfåglar
- Schellente i tyskspråkiga Wikipedia 2 augusti 2005
Externa länkar
- Sveriges Radio: P2-fågeln - Knipa - Läte
- Wikimedia Commons har media som rör Knipa
- Sveriges ornitologiska förening
- Dansk ornitologisk forening