Från Rilpedia

Passagerartrafiken på Göta älv sköttes av älvbåtar, vilka älvdalens jordbrukare och fabriker var beroende av för att kunna transportera produkter och jordbruksvaror till Göteborg och torgen för försäljning.

Bergslagsbanan, även populärt kallad "BJ", byggdes från början längs Göta älv för att konkurrera ut älvbåtarna. Icke desto mindre lyckades passagerartrafiken leva kvar länge. Utefter älven fanns det bryggor: 24 bryggor på bohussidan, som var utan järnvägslinje, och 25 bryggor på västgötasidan. En del bryggor hade väntsalar. Älvbåtarnas popularitet förklaras med att de var billigare än tågen, trots att de var långsammare. Dessutom förekom försäljning av rusdrycker ombord, fram till 1902 då rätten för utskänkning av rusdrycker upphävdes av länsstyrelsen.

Mellan 1896 och 1907 var trafiken som störst, då det fanns 12 älvbåtar i drift för 9 rederier. Redandet sköttes från Göteborg, Kungälv, Nol, Lödöse och Trollhättan.

1905 var följande båtar i trafik:

• Elfkungen (III): byggår 1881, Lindholmens varv
• Elfängen (II): byggår 1899, Bergsunds Mekaniska Verkstad
• Freja: byggår 1877, Motala varv
• Göta Elf: 1884, Torskogs varv
• Necken: byggår 1868, Lindholmens varv
• Nohl: byggår 1883, Wilhelmsbergs Mekaniska Verkstad
• Nordre Elf (II): byggår 1898, Torskogs varv
• Romeo
• Särö: byggår 1864, Göteborgs Mekaniska Verkstads AB
• Tessin: byggår 1870, Lindholmens varv
• Turisten I: byggår 1860, Södra varvet i Stockholm
• Vinga: byggår 1891, Bergsunds Mekaniska Verkstad

Se även

• Göta älvs ångbåtslinjer

Referenser

• Kjellberg, Kjell-Åke, Älvängen - ängarna vid älven 1823-1990. (1990)