Från Rilpedia

Clas Fredric Horn af Åminne, född 18 maj 1763, död 23 maj 1823, var en av dem som deltog i mordet på Gustav III. Han dömdes till att mista adelskap, liv, ära och gods, men fick sitt dödsstraff mildrat till ständig landsflykt och förlust av adelskap och medborgerliga rättigheter. Han var intresserad och tämligen begåvad inom såväl matematik, musik som teckning och ägnade sig även stundtals åt poesi. Han vurmade en aning för Rousseau, men ansåg att det enda alternativen till adlig maktbas var antingen kunglig diktatur eller pöbelvälde.

Utredningen

Under polisutredningen angående kungamordet hävdade först Jacob Johan Anckarström att han agerat på eget bevåg, detta påstående höll dock inte länge. Den mycket skicklige polismästaren Nils Henric Liljensparre som lyckats spåra upp Anckarström frågade ut denne om vilken bekantskapskrets han rört sig i de senaste veckorna, på så vis kom Horn upp. Polisen fann också en syrtut hemma hos Anckarström, dvs en sorts rock, som man så småningom knöt till Horn trots att denne från början nekat till att det var hans. Horn och Anckarström hade umgåtts en del inför maskeraden då dådet skedde den 16 mars, dagen innan hade Anckarström ätit middag hemma hos Horn på Huvudsta gård. Horn hade bla fått låna pengar av Anckarström. De gick tillsammans med Adolph Ribbing till maskeraden ,men det visade sig att dessa tre långt ifrån agerat ensamma. En stor härva nystades så småningom upp av Liljensparre, där det ena gav det andra. Bland annat hade de förekommit trevliga herrmiddagar hemma hos den gamle generalen Carl Fredrik Pechlin, och denne anklagades sedan för att ha varit spindeln i nätet, han var i stort sett den ende som aldrig medgav någonting.

Motiv

Horns motiv var dubbla, dels såg han likt många andra i adelsståndet med förskräckelse på kungens maktfullkomlighet som i och med Förenings- och säkerhetsakten nådde sin kulmen. Dessutom hade då denna grundlag antogs på riksdagen 1789, kungen låtit fängsla en rad högt uppsatta adelsmän, varav Fredrik Horn, alltså Claes Horns far var en. Horn hade inte ens fått tillåtelse att träffa sin far under tiden denne satt häktad och detta gjorde honom så arg att han sade upp sig från sin majorstjänst.

Erkännandet

När Anckarström väl brutit samman och erkänt att både Horn och Ribbing var delaktiga (men påstod sig inte veta några fler) kunde Liljensparre använda detta mot de båda. Horn hade i inledningen av sin häktningsperiod uppträtt ganska karskt och inte erkänt något alls av värde, men Liljensparres metoder mot alla de misstänkta var hårdföra och fångenskapen gjordes hela tiden otrevligare om de inte pratade. Hos Horn sänkte man belysningen, lät fem knektar finnas i rummet och en natt slängdes det in ett par handklovar framför sängen. När Anckarström å sin sida också erkänt att de pistoler han använt vid mordförsöket egentligen tillhörde Horn, började denne vekna och efter en lång natts förhör var han mogen för en fullständig bekännelse. Därefter tilläts han också att ha sin fru hos sig.