Bredspår
Från Rilpedia
Bredspår är en järnvägsterm som betyder att spårvidden är större än 1435 mm (normalspår).
Bredspår finns i Sverige endast i Haparanda där vissa spår är bredspår. Sträckan mellan Haparanda och Torneå har fyrskensspår, så att både bredspårig och normalspårig materiel kan trafikera sträckan.
Vissa europeiska länder har bredspår som sin standardiserade spårvidd.
De flesta europeiska länder som tillhörde Ryssland under 1800-talet har bredspår med 1524 mm: Ryssland, Finland, Estland, Lettland, Litauen, Vitryssland, Ukraina och Moldavien.
I Spanien och Portugal används en annan avvikande bred spårvidd nämligen 1668 mm. Spanien bygger dock numera höghastighetsbanor med normalspår. Det finns även planer på ett framtida byte till normalspår och vid spårunderhåll sätter man nya slipers förberedda för ett spårviddsbyte. Även Republiken Irland och Nordirland har bredspår. Standard där är 1600 mm. Ett annat bredspår på ön (the Ulster Railway) har varit hela 1880 mm.
Under andra världskriget planerade Hitler ett superbredspår i Europa (Paris - Berlin - Istambul m fl.),med en spårvidd på hela 3 meter (3000 mm). Denna superbreda järnväg byggdes dock aldrig.
Eftersom 1435 mm där är den vanligaste spårvidden, är bredspår ett hinder för internationell trafik från övriga Europa, Iran och Kina. Lok och (flertalet) vagnar är byggda för en viss spårvidd, vilket tidigare alltid betydde att gods och passagerare måste lastas om respektive byta tåg vid platser där olika spårvidd möts. Numera löser man ibland problemet med vagnar som kan byta spårvidd, t ex genom hjulbyte vid gränsen. Detta tillämpas till exempel på direkta persontåg Berlin-Moskva. För godstrafik kan särskilda vagnar (överföringsvagnar) användas där en vagn av ena spårvidden kör upp på en vagn med den andra. Man kan också använda containers som lätt lastas om.
Bredspår förekommer på vissa rena passagerarbanor som är isolerade från huvudnätet, även relativt nya sådana, till exempel Bay Area Rapid Transit runt San Francisco. Om banan ändå ska vara isolerad är spårvidden ett litet problem. I allmänhet byggs dock nya sådana banor med normalspår, eftersom det är billigare att köpa tåg med standardiserade axlar och boggier. Sålunda valde Spanien att ha normalspår på höghastighetsbanor med endast passagerartåg.
