Från Rilpedia

Alfred Hilarion Wistrand, född 9 oktober 1819 på Ärby, Klosters socken, Södermanland, död 10 januari 1874, svensk läkare, bror till August Timoleon Wistrand.

Wistrand blev student i Uppsala 1836, medicine kandidat 1842, medicine licentiat 1844, kirurgie magister 1845 och medicine doktor 1846. Efter att ha haft flera förordnanden dels som civil-, dels som militärläkare förordnades han 1850 till lärare i medicina legalis vid Karolinska institutet och erhöll 1858 fullmakt på denna befattning, som 1861 förändrades till e.o. professur i rätts- och statsmedicin, samt var även läkare vid Garnisonssjukhuset i Stockholm och bestridde från 1856 på längre eller kortare tid särskilda tjänster i Sundhetskollegium. Han förordnades 1866 att förvalta ett medicinalrådsämbete och utnämndes 1873 till medicinalråd.

Liksom brodern ägnade Wistrand sig åt rättsmedicinen, utgav tillsammans med honom skrifter i denna vetenskap (se denne) samt redigerade Författningar angående medicinalväsendet i Sverige (två band, 1857-61; supplement av D.M.C. Pontin, omfattande tiden t.o.m. 1892). Dessutom offentliggjorde han många större och mindre skrifter samt fortsatte Sackléns svenska läkarhistoria (Sveriges läkarehistoria. Nytt supplementhäfte, 1853; Ny följd, utgiven tillsammans med A.J. Bruzelius och C. Edling, I, 1872-73). Därjämte var Wistrand mycket anlitad i kommunala värv och var riksdagsman för Stockholms stad vid sista ståndsriksdagen (1865-66).

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Wistrand, 1904–1926 ^(Not).