Al-Khalid
Från Rilpedia
|
Al-Khalid |
|
| Al-Khalid | |
|---|---|
| Generella egenskaper | |
| Typ | Stridsvagn |
| Besättning | 3 |
| Längd | 10,07 m |
| Bredd | 2,40 m |
| Höjd | 3,50 m |
| Vikt | 46 ton |
| Tillverkare | Heavy Industries Taxila |
| Skydd och beväpning | |
| Skydd | Hemlighetsstämplat |
| Primär beväpning | 125 mm slätborrad kanon |
| Sekundär beväpning | 7,62 mm koaxial ksp - 12,7 mm lv-ksp |
| Mobilitet | |
| Motor | Ukrainsk 12-cyl 6TD dieselmotor 895 kW (1 200 hk) |
| Växellåda | - |
| Tankvolym | - |
| Upphängning | Krängningshämmare |
| Hastighet på väg | 70 km/h |
| Hastighet i terräng | - |
| Hastighet i vatten | - |
| Kraft/vikt | 26 hk/ton |
| Räckvidd | 400 km |
Al-Khalid eller MBT 2000 (main battletank) är Pakistans nyaste stridsvagn och är en licensierad kopia av den kinesiska stridsvagnen Type-90 IIM. Den är ett resultat av ett militärt samarbete mellan Pakistan, Ukraina och Kina.
Al-Khalid och de kinesiska stridsvagnarna var ursprungligen kopior av ryska stridsvagnar, så Al-Khalid påminner lite om stridsvagnarna i Ryssland. Precis som de ryska och kinesiska stridsvagnarna är Al-Khalid en del mindre än de västerländska stridsvagnarna, men ändå lika effektiv.
Innehåll |
Ursprung
I slutet av 1970-talet hade Kinas befrielsearmé (PLA) ett behov av att skaffa sig en ny stridsvagn för att kunna bekämpa en möjlig sovjetisk invasion. Från 1963 då all förbindelse mellan Sovjet och Kina bröts hade en konflikt startat. Vid vissa tillfällen var det stridigheter vid deras gränser.
Efter undersökningar visades det att Kinas dåvarande stridsvagnar var väldigt underlägsna Sovjets nya T-72. Man hade utvecklat vissa nya varianter mot hotet men dessa höll fortfarande inte kraven. Men man fick ett genombrott, PLA hade fått tag i en övergiven T-72 vid fronten. den skickades till Beijing och ingenjörerna där byggde ett nytt torn baserat på deras egen stridsvagn Type-85 och satte den på T-72:ans chassi. Resultatet blev Type-90.
Efter flera tester och möten av PLA:s ledning beslutades det dock att Type-90 modellerna inte skulle bli Kinas nya stridsvagn, för de uppfyllde inte PLA:s krav. En ny utveckling startades och Type-90 hamnade i dödvatten. Trots det hade Pakistan fått höra om Type-90 och blev intresserade. Deras fiende (och Kinas forne fiende) Indien hade nyligen skaffat ryska stridsvagnar och Pakistan behövde nyare och effektivare stridsvagnar än deras gamla Type-59 och Al-Zarar stridsvagnar. 1988 började forskningar om en ny stridsvagn i Pakistan och de hade hört om en ny stridsvagn i Kina som hade avslagits. I januari 1990 gjordes en överenskommelse med Kina om en gemensam utveckling av Type-90. 1992 blev Heavy industries Taxila klar och redo att tillverka Type-90:or efter tekniska leverans från Kina.
Kina beslutade att Type-90 skulle exporteras till Pakistan istället för att tjänstgöra inrikes. Flera försök gjordes om att exportera olika varianter, men de avbröts dels för tekniska fel, bland annat motorer som ej passade till klimatet i Pakistan och för att Pakistan hade blivit en kärnvapenmakt och västländerna skapade handelsembargo mot landet. Detta var väldigt skadligt, för många viktiga komponenter kom från bland annat Frankrike och Storbritannien som var med i embargot.
Men till slut år 2000 kom en variant, som inte hade några delar som kom från västvärlden, nämligen Type-90 IIM. Under Abu Dhahib försvaruppvisningen 2001 Presenterades Type-90 IIM officiellt som en exportstridsvagn med namnet MBT 2000. Delarna på den var antingen producerade av NORINCO (i Kina) eller av Kharkiv Morozov Design Byrån (KMDB) och Malyshev Fabriken (i Ukraina). Motorn som är en 6TD dieselmotor är designad av KMDB i Ukraina och tillverkas i Malyshev fabriken. Den levererades till Kina där den sattes i stridsvagnarna. Med licens började Pakistan att tillverka egna modeller.
Historia
Efter att fabriken för militära fordon Taxila stod klar 1992 var den kapabel att starta massproduktion, så snart Type-90:s öde var bestämt. Kina skickade kontinuerligt information om Type-90 och Pakistan spenderade upp emot 20 miljoner dollar på forskningar i 8 år, om att stridsvagnen skulle bland annat passa klimatet och terrängen i landet. Till slut när alla processer var klara, både inrikes och i Kina, hade de MBT 2000. Produktionen startade i november 2000 och under stora festligheter hos armén levererades de 15 första Al-Khalid vagnarna i juli 2001. År 2002 hade de Pakistanska styrkorna 20 stycken.
I februari 2002 meddelade Ukraina att Malyshev fabriken kommer att fortsätta tillverka 315 mer motorer för stridsvagnen under 3 år. Kontraktet har ett ungefär värde på cirka 125-150 miljoner $. Pakistanska armén rapporterade att de skulle producera 300 stycken Al-Khalid vagnar till 2005 och enligt en rapport från 2001 ska de ha producerat 300 mer till 2007.
I kontraktet mellan Pakistan och Ukraina ska de medhjälpa till att uppgradera/bygga om Pakistans gamla Type-59:or och Al-Zarar vagnar, som är meningen att komma likna T-80UD.
Den 23 december 2004 levererades ett antal Al-Khalid vagnar av Taxila.
I mars 2006 rapporterade Jane´s Defence Weekly att Saudiarabien planerade att utföra tester på Al-Khalid stridsvagnar i april 2006. Det Pakistanska försvaret har officiellt sagt att Saudiarabien kan vara intresserad att köpa 150 Al-Khalid stridsvagnar för $600 miljoner dollar. Detta kommer i så fall att bli den största militära exporten för Pakistan.
Beväpning
Al-Khalid stridsvagnen har en 125 mm slätborrad, kromförstärkt, autokorrosionerad kanon. 125 mm kanonen som är av sovjetisk ursprung är kapabel att skjuta konventionella projektiler som fenstbiliserad projektil, pansarspränggranat, spränggranat och pansarvärnsrobotar av sovjetisk design. Räckvidden på kanonen är 200 m till 5000 m. Kanonen är utrustad med mynnings avledningssystem och dubbelaxlad stabiliserare. Upphöjning och azimut kontroll görs av elektrohydrauliska generatorer. Den sekundära beväpningen består av en 7,62 mm koxial ksp och en 12,7 mm externmonterad lv-ksp som kan användas fast luckan på hytten är stängd.
Den automatiska ammunitionsladdningen för kanon har ett magasin för 24 projektiler. Automatiska laddningen som är av sovjetisk design kan skjuta 8 skott i minuten. Denna effektiva laddning gör att besättningen bara behöver var 3 man, till skillnad från de västerländska stridsvagnarna där laddningen görs manuellt.
Skytten använder sig av en dubbelförstorings sikte för dagsbruk ock tankchefen använder en avsökande sikte för en oberoende observering om allt omkring. Båda siktena är dubbelaxlade, bildstabiliserade och med oberoende laseravståndsmätare som har en räckvidd på 200 m till 9900 m. Tankchefen kan söka in på ett mål självt medan skytten eliminerar ett annat mål. Det automatiska målföljande systemet är gjord för att fungera fast vagnen och målet är i rörelse. Mörkersyn för skytten och tankchefen är möjligt tackvare ett dubbältförstorande termiskt sikte. Båda är försedda med ett eldledningssystem.
Eldledningssystemet som är tillverkad av NORINCO, får sin information inmatad från 10 sensorer. Det ballistiska beräkningen sker på mindre än 1 sekund. Tillverkarna hävdar att det är rutin att den första projektilen träffar ett standard mål på 8fot*8fot på ett avstånd på över 2000 meter.
Skydd
Al-Khalid stridsvagnen har kompositpansar med reaktiva pansarblock på. Tjockleken på kompositpansaret är hemlighetsstämplat. Den är även utrustad med nukleär-biologisk-kemiskt skyddssystem NBC, termiska rökgeneratorer, rökgranater på tornet, sprängtryckssystem och intern eldsläckningssystem.
Mobilitet
Al-Khalid stridsvagnen har en 12-cyl 6TD dieselmotor av Ukrainsk design. Motorns kraft är på 1200 hk och den har en halvautomatisk växel. En underbepansrad elgenerator tillåter huvudkretsar i stridsvagnen vara på, fast motorn är avstängd. Upphängningen är krängningshämmare, hydrauliska dämpare och buffertar.
Al-Khalid stridsvagnen är av kinesisk design som i sin tur är baserad på sovjetisk design, som har relativt mindre och lägre silhuetter än de flesta stridsvagnarna från västvärlden. Eftersom dessa Kina och Sovjet baserade stridsvagnar väger också mycket mindre än de från västvärlden, behöver de inte lika starka motorer för att få dem i rörelse. Al-Khalid har en vikt på 46 ton och en motor på 1200 hk, tillskillnad från M1 Abrams som väger 71 ton och har en motor på 1500 hk. Men ändå är de lika snabba (cirka 70 km/h).
Al-Khalid kan åka från 0-30 km/h på mindre än 10 sekunder. Kraft-till-vikt förhållandet är på 26 hk/ton. Med ett snorkelsystem kan vagnen korsa vattendrag på 5 meters djup genom djupvadning.
Se även
|
|||||||||||||||||
