Från Rilpedia

Denna artikel avhandlar arten tjockfot. För familjen se Tjockfotar.

?Tjockfot Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Tjockfot
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Vadarfåglar Charadriiformes
Familj:	Tjockfotar Burhinidae
Släkte:	Burhinus
Art:	Tjockfot B. oedicnemus
Vetenskapligt namn
§Burhinus oedicnemus Auktor: (Linné, 1758)
Synonymer
Oedicnemus oedicnemus
Tjockfot av den indiska underarten indicus vilken ibland behandlas som en egen art.
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Tjockfot (Burhinus oedicnemus) är en skymnings- och nattaktiv vadarfågel, som lever i torra sandiga områden. Tjockfoten är den nordligaste arten inom familjen tjockfotar (Burhinidae).

Innehåll 1 Utbredning och taxonomi 2 Utseende, läte och fälkännetecken 3 Biotop och beteende 4 Tjockfoten och människan 4.1 Status 4.2 Namn 4.3 I kulturen 5 Bildgalleri 6 Referenser 6.1 Noter 6.2 Källor 7 Externa länkar

Utbredning och taxonomi

Tjockfoten förekommer över stora delar av Europa, i norra Afrika och i sydvästra Asien. Populationen i de tempererade områdena av Europa och Asien är flyttfåglar vilka övervintrar i sydvästra Europa och Afrika. Även vissa populationer i norra Afrika är flyttfåglar. Dessa övervintrar i andra delar av Afrika.

Tjockfoten delas vanligtvis upp i sex underarter:^[2]

• B. o. distinctus (Bannerman, 1914) - häckar på de västra Kanarieöarna
• B. o. insularum (Sassi 1908) - häckar på de östra Kanarieöarna
• B. o. saharae (Reichenow 1894), inkl. jordansi (Neumann, 1932) & astutus (Hartert, 1916) - häckar i norra Afrika, på öar i Medelhavet, i Grekland, Turkiet och i Mellanöstern så långt österut som till Irak och Iran.
• B. o. oedicnemus - nominatformen häckar i Europa, Ukraina och Kaukasus.
• B. o. harterti (Vaurie, 1963) - häckar från floden Volga till Turkestan och Pakistan, och i de allra nordvästligaste delarna av Indien.
• B. o. indicus (Salvadori, 1865) - häckar från Indien och Sri Lanka till Bangladesh, Burma, Vietnam och Kambodja. Övervintrar i Afrika och på Arabiska halvön

Den indiska underarten behandlas ibland som en egen art Burhinus indicus.

Utseende, läte och fälkännetecken

Tjockfoten är en medelstor vadarfågel som mäter 38-35 cm och med ett vingspann på 76-88 cm.^[3] Den har en kraftig svartgul näbb, stora gula ögon och välkamouflerad fjäderdräkt i olika sandfärgade nyanser. Den har ganska långa gulgröna ben med kraftfulla leder. I flykten visar den upp iögonfallande svarta och vita vingfält på de långa vingarna, och i profil är den kutryggig och flyger med grunda stela vingslag.^[3]

Den har en kraftfull, klagande och vittljudande sång som den framför nattetid. Vissa av dess läten påminner om storspovens .

Biotop och beteende

Trots att tjockfoten är en vadarfågel så förekommer den i torra och vegetationsfattiga biotoper. Den är mestadels nattaktiv, speciellt när den sjunger under häckningsperioden. Dess föda består främst av insekter och ryggradslösa djur, men den äter även ödlor. Den lägger en kull om året vilken oftast består av 2 ägg, men kullar med 1-3 ägg förekommer. Äggen placeras i en grund uppskrapning direkt på marken. Paret ruvar tillsammans i 24-26 dygn. Efter att äggen kläckts tar båda föräldrar hand om ungarna i 36-42 dygn tills de är flygga.^[4] Som försvar förlitar den sig oftast på att inte bli upptäckt genom sin förmåga att kamouflera sig. Den uppträder oftast en och en eller i par och endast sällsynt i mindre grupper.^[3]

Tjockfoten och människan

Status

Tjockfoten förekommer över ett stort utbredningsområde som uppskattas till 1-10 miljoner km2 och världspopulationen uppskattas till 140-330,000 individer. Den europeiska populationen, som uppskattas utgöra 25-49% av världspopulationen har under de senaste 40 åren minskat kraftigt. Bara under perioden 1990-2000 uppskattades det att 20% av den europeiska populationen försvann vilket medfört att den försvunnit som häckfågel i flera länder. Trots detta bedöms den som livskraftig (LC) av IUCN 2008 eftersom den resterande majoriteten av populationen uppskattas vara stabil.^[1]

Namn

Både det svenska trivialnamnet och det vetenskapliga namnet kommer av benens kraftfulla leder.

I kulturen

I områden där tjockfotens sång hörs nattetid, exempelvis i Egypten, påminner dess status om näktergalen och den förekommer som referens i poesi, musik och film.

Bildgalleri

Kamouflerad i Hyderabad, Indien.

Kamouflerad i Hyderabad, Indien.

Tjockfot av nominatformen B. o. oedicnemus

B. o. indicus fotograferad i Bharatpur, Rajasthan, Indien.

Referenser

Noter

1. ↑ ^{1,0 1,1} BirdLife International (2008) Burhinus oedicnemus I: IUCN 2008. 2008 IUCN Red List of Threatened Species. <www.iucnredlist.org>. Läst 26 april 2009.
2. ↑ Clements Checklist version nov. 2008 (exceldokument), www.birds.cornell.edu, läst 2009-04-26
3. ↑ ^{3,0 3,1 3,2} Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D.: Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält., Albert Bonniers förlag, Stockholm 1999, första upplagan, sid. 126-127. ISBN 91-34-51038-9. 
4. ↑ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Källor

• Delar av artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel Stone Curlew, läst 2009-04-26

Externa länkar

• Foton och videor av tjokfot - ARKive
• Fältbestämningsguide (PDF) - av Javier Blasco-Zumeta

• Wikimedia Commons har media som rör Tjockfot
  Bilder & media