Från Rilpedia

Nils Wilhelm Almlöf, född 1799, död 1875, var en svensk skådepsleare, omtalad som en av de främsta under 1800-talet.

Barn till hovtjänaren Nils Almlöf avbröt han sina medicinstudier för att studera sång under Craelius på Operan 1818, och fick sitt genombrott som Liecester i Maria Stuart 1821. Han var anställd vid Dramaten i sextio år och betraktades även utomlands som en av Sveriges främsta skådespelare; då han gjorde en studieresa till Paris 1829 kallades han "den svenske Talma". Mellan 1834-1840 var han lärare i deklamation vid Dramatens elevskola. Almlöf och hans andra fru Charlotte nämns, med andra skådespelare som Elise Hwasser, som vänner till Karl XV, särskilt under hans tid som prinsregent 1857-59, då de ofta inbjöds till hans bollspel.

Han var främst tragediskådespelare. Bland hans roller nämns: Othello, Sulla, Wallenstein, Fiesco, Marino Faliero, Herrman von Unna, Falkland, Shakespeare, Salvator Rosa, Hugo i »Skulden», Frans Moor i »Röfvarbandet», Jaromir i »Stamfrun», Don Silva i »Hernani», Filip den andre i »Don Carlos», Leon i »Slottet Montenero», Don Cæsar i »Amanda», Bolingbroke i »Ett glas vatten», Ministern i »Förtalet», och Markisen i »En fattig ädling».

Almlöf var först gift med skådespelaren Brita Catharina Cederberg, svägerska till Isaac de Broen, och sedan med sin kollega Charlotta Almlöf; hans son, Knut Almlöf, skulle också bli en mycket uppmärksammad skådepelare.

Källor

• http://runeberg.org/sbh/almlnils.html
• Lars Elgklou (1995). Familjen Bernadotte, en kunglig släktkrönika (på Swedish). Skogs boktryckeri Trelleborg. ISBN 91 7054 755 6.