Charlotta Almlöf

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Anna Maria Franziska Charlotta Almlöf, (född Ficker), f. 1813, d. 1882, var en svensk skådespelerska vid Dramaten verksam 1830-59, gift med Nils Almlöf och syster till Mathilda Fredrika Ficker-Gelhaar.

Biografi och karriär

Charlotta, vars far Christian Fredrik Ficker var anställd vid hovkapellet, blev elev vid Dramatens elevskola 1830 och blev fast anställd vid Dramaten 1839, då hon gifte sig med skådespelaren Nils Almlöf, hennes förre instruktör vid elevskolan, och pensionerade sig 1859. Hon ansågs vacker och graciös och var en av de mest populära skådespelarna under 1840-talet och 1850-talet.

Efter debuten som Selinda i "Kalifen i Bagdad" gjorde hon pojkroller i "Kung Edwards söner", huvudrollen i "Preciosa" och spelade mot sin nyblivna man i "De Gifta" strax efter bröllopet. Hennes mest lyckade roller ansågs vara huvudrollen i "Anna av Österrike", drottning Anna i "Ett glas vatten" och Hedvig Eleonora i "Lucidor Den Olycklige". Bland övriga roller fanns Lucretia av Urbino i Boja och krona mot Nils Almlöf, Emilie Högquist och Aurora Österberg säsongen 1844-45, Hildegard i Läkaren mot Almlöf och Gustaf Kinmansson och Fanny Westerdahl 1845-46, drottning Filippa i Engelbrechkt 1846-47 mot Georg Dahlqvist, Westerdahl och Almlöf, drottningen i Karl IX mot Almlöf, Dahlquist, Zelma Hedin och Westerdahl 1847-48 och hertiginnan av Boullion i Adrienne Lecovreuer mot Zelma Hedin och Almlöf 1851-52,

Hon började i sångroller och gick vidare till drama. Hon ansågs vara nätt och förtjusande som hjältinna och "tycks någon gång själv vara ganska road". Då Charlotta Eriksson slutgiligt lämnade teatern 1842 fick Almlöf överta mycket av dennas rollfack, särskilt de "koketta" rollerna. Hon blev dock så överskattad i början att det var svårt att svara upp till de högt ställda förväntningarna. Många kritiker ansåg henne kokett och affekterad (1841), elegant och med bra hållning men konstlad, sakna mimik, gestikulera dåligt och inte kunna nyansera rösten (1850), men hon var populär i den "finare komedin" och spelade koketta salongsdamer och muntra flickor. 1843 hade hon en lön på 1333.

Den 27 juni 1859 höll hon sin avskedsföreställning i "Lucidor" där hon sades ha utvecklat en fullständig grace inför en allmänhet som redan saknade henne.

Källor

  • Anteckningar om svenska qvinnor
  • Georg Nordensvan, "Svensk teater och svenska skådespelare från Gustav III till våra dagar; Första bandet, 1772-1842."
  • "Svenska män och kvinnor"
Personliga verktyg