Francisco Torá
Från Rilpedia
Francisco Torá Margalef, född 29 oktober 1932 i Ginestar, Spanien, död 2002, var en spansk serietecknare. I Sverige är han mest känd för sina Bamse-serier, som han tecknade från 1976 fram till sin död 2002, med vissa avbrott.
Innehåll |
Uppväxt och utbildning
Fransciso växte upp i den lilla byn Ginestar, cirka 80 kilometer från Barcelona. Pappan arbetade som gjutare. Under spanska inbördeskriget jobbade pappan i Barcelona, och hela familjen flyttade dit 1940. Redan från tidig ålder så ritade Francisco mycket, ofta direkt på marken med en krita. Han fick dock inte så mycket uppmuntran för sitt tecknande; endast pappan hade uppmuntrat honom i detta.
Pappan dog tyvärr redan 1944, vilket tog hårt på Francisco. Han tvingades sluta skolan och börja arbeta för att försörja familjen. En tid så jobbade han till exempel på ett papperslager. Oavsett var han arbetade med just för stunden så hade han dock blyertspennan och pappret framme; han vägrade släppa tecknardrömmen. Han försökte få sitt genombrott med en figur vid namn Chesco, men förlagen han kontaktade nappade inte riktigt på idén.
Drömmen levde dock kvar och när Francisco var 20 år började han (vid sidan av arbetet) studera illustration vid La escuelas de Bellas Artes de Barcelona. Några år senare utexaminerades han och 1960 fick han anställning hos Bruguera, ett förlag. Där fick han teckna bl.a. Flink och Fummel (Mortadelo y Filemón på spanska). På fritiden tecknade han under åtta års tid den egna serien La chistera de Torá, för sporttidningen Dicens räkning.
1970 bytte Francisco arbete till ett tecknarföretag som några vänner till honom startat. En av orsakerna till bytet av arbetsplats var att lönen på Bruguera var låg, och Torá hoppades att det nya arbetet skulle bringa in större inkomster. Det var genom detta nya arbete som Francisco kom i kontakt med Rune Andréasson och Bamse.
Bakgrunden till behovet av ny Bamse-tecknare
Sedan starten av tidningen Bamse 1973 hade Rune Andréasson tecknat alla sidor i tidningen själv. Detta i kombination med att han samtidigt arbetade på animerade filmer åt Sveriges Television med Bamse och hans vänner gjorde att Rune hade svårt att hinna med. När det gällde serietecknandet och den animerade filmen så var det faktiskt så att den animerade filmen var det som intresserade Rune mest, och därför sökte han med ljus och lykta efter en ersättare som skulle kunna teckna Bamse-tidningen åt honom. Detta var inte något alldeles enkelt; Rune hade vissa krav på den ersättare som skulle få tillåtelse att teckna serien åt honom.
Initialt så letade Rune efter en tecknare i Sverige. Man annonserade i svenska dagstidningar], t.ex. Helsingborgs Dagblad. Detta sökande ledde dock inte till att man fick fram någon tecknare med tillräckligt goda kvaliteter för att göra Rune nöjd. Rune uttryckte sig i en intervju så här, angående rädslan för att Bamse-figurerna skulle mista sina personligheter vid ett tecknarbyte: "De är ju på sätt och vis mina barn. Jag vill inte att de ska råka på villovägar genom att presenteras felaktigt."
Williams Förlag, som då stod för tryckningen av tidningen, kom dock till räddning. Seved Söderström hade vissa kontakter med en tecknarstudio i Barcelona - samma studio som den där Torá arbetade! Tecknarna på denna studio var rutinerade när det gällde att anpassa sig efter olika stilar. Kanske skulle Rune här hitta vad han letade efter, så han begav sig på en resa till Barcelona för att visa upp sin serie och förklara hur de olika figurerna skulle tecknas. Sedan åkte Rune tillbaka till Sverige.
Veckorna därefter så fick Rune brev från flera av de olika tecknarna i Barcelona med arbetsprover. Rune var inte alltför imponerad, men det fanns en tecknare där med en stil som Rune tyckte skulle passa in på Bamse. Helt nöjd var Rune inte, men med lite träning skulle det kanske kunna bli något. Tecknaren som Rune hade fastnat för var den då 42-årige Torá.
Francisco fick sedan komma på en resa till Viken där Rune bodde (efter en två veckors intensivkurs i engelska!), där han fick träna sig på att rita Bamse. Torá var inte den duktigaste tecknare Rune hade träffat, men Torás lite "kantiga" stil föll Rune i smaken; han tyckte att den skulle fungera på Bamse. Runes barn gillade dessutom Torás teckningar vilket kan ha spelat en avgörande roll i att acceptera Torá som en lämplig Bamse-tecknare.
Francisco Torá som Bamse-tecknare
De första åren
Franciscos första Bamse-serie blev serien "Den stora skidtävlingen" i Bamse nr 1 1976. I samma nummer tecknade även Rune själv två serier, men från och med nr 2 1976 tecknade Francisco ensam serien. Omslagen till tidningarna fortsatte dock Rune att göra själv, liksom pysselsidor och "sida 3" i tidningen (som sedermera utvecklades till en mer eller mindre renodlad "feedback"-sida där läsarnas egna åsikter om tidningen fick föras fram, barn som önskade få brevvänner, etc.).
Francisco tecknade serien ensam fram till 1983 då Bo Michanek kom in och började teckna en del av avsnitten.
Språkförbistring
Francisco var spanjor och engelska var alltså ett främmande språk för honom, på samma sätt som spanska var ett främmande språk för Rune. Oftast hade de inga större problem att förstå varandra, men ibland ställde språket till lite svårigheter för dem när Rune ville förklara i detalj hur en serie skulle tecknas. På Runes initiativ så sökte Francisco upp någon som kunde översätta från svenska till spanska och vice versa. Lösningen blev Berit Sandberg, en svenska som var bosatt i Barcelona och gift med en spanjor. När Rune behövde få någonting snabbt översatt till Torá så ringde han därefter upp henne och förklarade vad han ville ha sagt, varpå Berit ringde Francisco och förklarade det för honom på spanska. Hon fungerade även som tolk vid de tillfällen som Rune och Francisco träffade varandra "på plats". (Dessa möten skedde f.ö. alltid i Barcelona)
Frilansare
Initialt så arbetade Francisco på tecknarstudion som hans vänner hade startat. På grund av att Rune hade trot att han skulle behöva fler tecknare än bara en enda (och därmed att Francesco kanske inte skulle behöva jobba heltid med att teckna Bamse), gav studion Francesco andra uppdrag också, vilket ledde till att arbetsbördan blev för stor. Slutligen så sade Francesco, på Runes uppmaning, upp sig från sin arbetsgivare och började istället arbeta som frilansare direkt åt Rune. En orsak som också bidrog till detta beslut var att Francisco hade fått veta att studion behöll hela 60% (!) av pengarna från Sverige. När Francisco istället började jobba på frilansbasis fick han alltså behålla en betydligt större andel av pengarna själv.
Tiden efter Rune fram till Torás egen död
Rune slutade att skriva Bamse-manus år 1990, men Torá fortsatte att teckna Bamse under de nya manusförfattarna. Under årens lopp kom det även in andra tecknare av serien; exempelvis den tidigare nämnda Michanek samt Tony Cronstam och Thomas Holm. Torá var dock en aning tudelad i sin inställning till nya Bamse-tecknare. De facto innebar ju introduceringen av dem att Franciscos arbete för Bamse minskade, vilket störde honom. Franscisco hade också svagheter som tecknare, exempelvis perspektivtecknande, vilket han själv inte heller förnekade. En av hans styrkor var dock att han var mycket snabb, och det var inte ovanligt att han fick "rycka in" och rädda en tidning när någon av de andra tecknarna helt enkelt inte hann med att producera serien i tillräckligt hög takt för att hinna med innan pressläggningen.
Francisco använde ofta uttrycket att han var "gift med Bamse". Han kände en stolthet över privilegiet att få teckna Bamse, men samtidigt kändes det sorgligt att serien inte gavs ut i Spanien, hans hemland. Det betydde alltså att ingen av hans kollegor i tecknarbranschen kände till den serie han lade ner så mycket tid på, och Francisco blev därför på sätt och vis en "anonym" tecknare även i sin egen hemstad. Bamse betydde dock mycket för honom, och Rune kom att bli en av hans allra närmaste vänner. Det berättas att när Rune dog 1999 blev Francisco så tagen att han inte kunde arbeta på över en vecka. Sonen Oscar berättar om att pappan kunde kasta pennan i väggen och ropa "Varför?"
Ända till slutet så fortsatte Torás tecknande av Bamse. Även när han blev sjuk och lades in på sjukhus så bad han sin fru Antonia om pennor och papper. När sjukhuspersonalen såg figurerna tyckte de att de var fina och frågade Torá om de var hans egna. Svaret blev: "Nästan, nästan, men nej. De är skapade av den bästa vän jag haft."
Francisco avled 2002 och den sista episod han tecknade var "Vicki Vargs tokiga dag", publicerade i Bamse nr 9 2003. Totalt arbetade han med Bamse i över 25 år, vilket borde innebära att han är en av Sveriges mest lästa serietecknare.
En kort tid innan Francisco dog sa han så här om Bamse och sitt tecknande: "I varje Bamse-serie jag tecknar lämnar jag en bit av mig sälv. Detta av två anledningar; ett: Jag vill att Rune ska vara nöjd, var han än är någonstans, och två: Bamse är den enda figur som gjort mig lycklig i mitt yrkesliv."
Källor
- Andréasson, Rune: Bamsebiblioteket volym 11, 2004. (ur förordet, skrivet av Mårten Melin. Stort tack till Dan Andréasson, Jan Magnusson och Oscar Torá som bidrog till skrivandet av det.)
