USA:s konstitution

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

USA:s konstitution är världens näst äldsta ännu gällande skrivna grundlag och också den äldsta ännu gällande med en federal statsordning. San Marinos skrivna grundlag är den äldsta och är från år 1600.^[1] Den brittiska grundlagen är ännu äldre, men den bygger till största delen på common law och senare utveckling, det vill säga på hävd, sedvanerätt på praxis, det vill säga oskrivna regler. Det finns dock viktiga dokument av betydelse för den brittiska konstitutionen och rättsutvecklingen, exempelvis Magna Charta och Bill of Rights.

Konstitutionen antogs i sin ursprungliga form den 17 september 1787 av ett konstitutionskonvent i Philadelphia i Pennsylvania och ratificerades av representanter för befolkningen i respektive delstat.^[2] Originaldokumentet finns utställt på det amerikanska riksarkivet, National Archives and Records Administration, i Washington, D.C.

Historik

Konstitutionen antogs den 17 september 1787 och började till största delen gälla 1789 (vissa delar började gälla i början av 1800-talet enligt ratifikationen). Den ersatte därvid USA:s första grundlag, The Articles of Confederation and Perpetual Union, som antogs av den andra kontinentalkongressen den 15 november 1777 och trädde i kraft när den ratificerades den 1 mars 1781 i York i Pennsylvania.

Den första grundlagen innebar en lösligare konfederation och behandlade möjligheten att föra krig, att ha diplomatiska förbindelser med andra länder och hur man skulle hantera de västliga territorier som inte var delstater, men inte mycket annat. Det visade sig snart att man behövde en tydligare grundlag som kunde hantera alla frågor som kunde uppkomma även i framtiden. Därför arbetades den nuvarande konstitutionen fram.

Innan konstitutionen kunde börja gälla, skulle den godtas (ratificeras) av alla delstater i unionen. Delaware var den första delstaten som godkände konstitutionen. Därför brukar Delaware räknas som USA:s första delstat och kallas "First State", och de övriga räknas i den ordning som de kronologiskt ratificerade grundlagen, trots att alla de tretton dåvarande staterna egentligen gick med i unionen samtidigt.

I många delstater var debatten kring ratifikationen hård och långdragen. När New Hampshire som den nionde staten hade ratificerat konstitutionen den 21 juni 1788, hade den fått tillräckligt många staters godkännande och när Konfederationskongressen fick meddelande om detta satte den upp en tidsplan för när konstitutionens regler skulle börja tillämpas. Den 4 mars 1789 började USA styras enligt de regler som konstitutionen lägger fast.

Artiklarna

Konstitutionen är uppdelad i artiklar (motsvarande kapitel i svenska lagar) och sektioner (motsvarande svenska lagars paragrafer).

De tre första artiklarna reglerar unionens tre maktorgan: kongressen, presidenten respektive högsta domstolen. Artikel fyra reglerar relationen mellan delstaterna och federationen. Artikel fem reglerar ändringsvillkor genom tillägg till konstitutionen (se nedan), artikel sex reglerar skulder, konstitutionens överhöghet över andra lagar och ämbetseder. Artikel sju reglerar ratifikationsvillkor av konstitutionen.

Författningstilläggen

Det anses att den ursprungliga grundlagens lagtext bör bevaras som den är och inte förändras. När man vill göra ändringar, görs det istället i form av tillägg (amendments som betyder "tillägg, ändring") enligt den ursprungliga konstitutionens artikel V. För att föreslå ett tillägg krävs 2/3 majoritet dels i senaten dels i representanthuset. 2/3 av delstaterna kan också föreslå författningsändringar genom att hemställa om en ändring som belutas av ett nationalkonvent (national convention), men detta senare har hittills inte hänt. För att ett förslag till tillägg ska träda i kraft krävs att 3/4 av delstaterna ratificerar förslaget. Varje tillägg kan ses som en ny artikel i konstitutionen.

För närvarande finns 27 tillägg till konstitutionen. Vissa tillägg går ut på att ändra tidigare tillägg, men endast ett tillägg, det 21:a tillägget från år 1933, har helt upphävt ett tidigare tillägg. Då upphävdes det 18:e tillägget om spritförbud i hela USA, som infördes 1918.

Redan när grundlagen från början skrevs, tänkte man sig att man skulle ha med ett avsnitt med mänskliga och medborgerliga rättigheter, men något färdigt förslag hann inte bli klart innan grundlagen skulle ratificeras. I stället infördes de i form av grundlagens tio första tillägg 1791 (föreslagna 1789). Dessa tillägg, tillägg 1-10, benämns med en gemensam term för Bill of Rights. En artikel (den första) i förslaget till Bill of Rights, en artikel som inte ratificerades 1791, utgör idag det 27:e och hittills sista tillägget till konstitutionen. Det handlar om att löneersättningen för kongressledamöter (senatorer och representanter) inte får ändras enligt konstitutionens artikel I, sektion 6 förrän efter ett val till representanthuset, som enligt den ursprungliga konstitutionen fortfarande sker vart annat år. Detta är till för att skydda kongressens oberoende som ett folkvalt organ och lönerna är till för att skydda kongressledamöterna från att ta emot mutor och dylikt.

Tilläggen mer i detalj

• Första författningstillägget (1791) behandlar religionsfrihet (förbjuder kongressen att etablera en viss religion framför en annan genom lag och skyddar rätten att fritt utöva sin religion), yttrandefrihet, pressfrihet, mötesfrihet och petitionsfrihet (rätten att påtala missförhållanden och föreslå lagändringar för kongressen utan risk för repressalier).
• Andra tillägget (1791) förbjuder inskränkningar i individens rätt att äga och bära vapen.
• Tredje tillägget (1791) förbjuder militär inkvartering, i fredstid, utan tillstånd av bostadens ägare. Inkvartering i krigstid skall regleras i en lag stiftad av kongressen (vilket hittills inte har skett).

...

• Tionde tillägget (1791) formulerar kommunalt självstyre och utgör en grundformulering för lokal demokrati genom formuleringen: “The powers not delegated to the United States by the Constitution, nor prohibited by it to the States, are reserved to the States respectively, or to the people.” ”Den makt som inte genom denna konstitution givits åt unionen eller är förbjuden av den för delstaterna, reserveras för respektive delstater eller för folket självt”.
• Elfte tillägget (1795) handlar om att ingen delstat får stämmas av invånare i en annan delstat eller i en stat utanför USA.
• Tolfte tillägget (1804) reglerar president- och vicepresidentvalen ytterligare i fall där någon av kandidaterna dör etc.
• Trettonde tillägget (1865) upphäver slaveriet efter amerikanska inbördeskriget, utom som straff för i domstol dömda fångar (straffarbete).
• Fjortonde tillägget (1868) omreglerar medborgarskapet, folkräkningen och rösträtten i unionen som regleras i konstitutionens artikel I. Tidigare enligt artikel I skulle antalet representanter i representanthuset och skatter (ändrades 1913, se nedan) fördelas proportionellt mot antalet ”fria personer, inklusive dem som är bundna till tjänst under ett visst antal år” (det sista gällde drängar och även för pigor efter 1920 i hela unionen) ”tre femtedelar av alla övriga personer” (slavar) samt ”exkluderande obeskattade indianer”. Folkräkning för att avgöra fördelningen skulle göras (och görs) vart tionde år. Detta var en kompromiss för att ge sydstaterna något ökad representation för att i folkräkningarna räkna med tre femtedelar av slavarna. Rösträtt till representanthuset vart annat år låg hos de väljare i varje delstat som hade rösträtt till den i antal ledamöter största kammaren (det vill säga representanthuset) i respektive delstats kongress och omfattade då till exempel inte slavarna. Genom tillägget ändrades fördelningen av representanterna till ”hela antalet personer” som bodde i respektive delstat, ”exkluderande obeskattade indianer” (som inte förekommer längre eftersom alla anses betala moms eller inkomstskatt i landet).

Genom tillägget garanteras vidare medborgarskap efter naturalisation eller födsel i unionen och förbjuder delstater och kongress att inskränka dessa medborgares fri- och rättigheter enligt konstitutionen när det gäller opartiska rättegångar etc. Vidare föreskrivs som tidigare att om en representants plats blir vakant i representanthuset så ska fyllnadsval utskrivas för denna plats av hemstatens guvernör (reglerades redan i artikel I).

• Femtonde tillägget (1870) föreskriver: ”Rätten för medborgare i Förenta Staterna att rösta skall inte nekas eller inskränkas med hänvisning till ras, hudfärg eller tidigare tjänstevillkor. [slaveri]”.
• Sextonde tillägget (1913) föreskriver att kongressen (unionen) har rätt att besluta om inkomstskatt för alla medborgare. Tidigare hade unionen endast rätt enligt artikel I att samla in en andel av delstaternas skatter som svarade mot folkräkningarna vart tionde år i artikel I (se också det fjortonde tillägget).
• Sjuttonde tillägget (1913) ändrade den tidigare ordningen att senatorerna skulle väljas av respektive delstats kongress (kallat legislature i konstitutionen). Enligt tillägget skulle varje delstats senatorer (två från varje delstat) nu istället väljas direkt av folket i respektive delstat. Vidare föreskrivs att fyllnadsval skall utskrivas av exekutiven i en delstat (delstatens verkställande makt) om en av deras senatorers plats blir vakant och detta val ska hållas av folket (tidigare av delstaternas legislaturer). Under tiden får exekutiven efter legislaturens bemyndigande göra en tillfällig utnämning av en senator till dess valet av senatorn är avgjort och vakansen är borta. En sådan direktvald senat hade för övrigt Australien redan 1906.
• Artonde tillägget (1918) föreskrev alkoholförbud i hela USA.
• Nittonde tillägget (1920) föreskriver kvinnlig rösträtt genom formuleringen: ”Rätten för medborgare i Förenta Staterna att rösta skall inte nekas eller inskränkas med hänsyn till kön.”
• Tjugonde tillägget (1933) bestämmer exakt datum för kongressens och presidentens mandatperioder och denna bestämmelse gäller fortfarande. Kongressens ledamöters valperiod ska enligt detta tillägg ta slut på middagen (klockan 12) ”den tredje dagen i januari” varefter efterträdarens mandatperiod börjar om inte samma person har valts, då hans nya mandatperiod istället börjar. För presidentens mandatperiod föreskrivs istället att den slutar och börjar ”på middagen den tjugonde dagen i januari.” I tillägget regleras vidare om förfarandet om någon av kandidaterna dör före tillträdet etc. och utgör i stort sett ett förtydligande av regleringen av detta i författningstillägget 1804.
• Tjugoförsta tillägget (1933) Alkoholförbudet i artonde tillägget upphävs.
• Tjugoandra tillägget (1951) förbjuder en sittande president att omväljas mer än en gång genom formuleringen ”ingen person får väljas till tjänsten som president mer än två gånger”. Detta hade varit praxis före president Franklin D. Roosevelt, som lät sig omväljas mer än en gång (han omvaldes tre gånger). Vidare bestämdes att en vicepresident eller någon annan som tjänstgjort som unionens president i mer än två år inte får väljas som president mer än en gång.
• Tjugotredje tillägget (1961) föreskriver att District of Columbia, det vill säga huvudstaden Washingtons invånare (utom förorterna som ingår i delstaten Maryland) får delta i presidentval likvärdigt med representationen för den minsta delstaten i unionen. Detta innebär att distriktet får sända tre elektorer (motsvarande två senatorer och en representant) till det elektorskollegium, som formellt väljer presidenten. Tillägget upphävde en tidigare bestämmelse i sektion 8 i artikel I. Fortfarande gäller dock att distriktet inte har någon senator eller representant i unionens kongress.
• Tjugofjärde tillägget (1964) föreskriver att: ”Rätten för medborgare i Förenta Staterna att rösta i något primärval, eller annat president- och vicepresidentval eller för senatorer och representanter i kongressen skall inte nekas eller inskränkas av Förenta Staterna eller av någon delstat med hänsyn till oförmåga att betala kapitationsskatt eller någon annan skatt.” Detta tillägg gjorde det lättare för många att få rösträtt, främst för den svarta minoriteten i Sydstaterna.
• Tjugofemte tillägget (1967) föreskriver och förtydligar regelverket för vad som ska hända när presidenten och/eller vicepresidenten inte kan fungera i sin roll på grund av frånvaro, sjukdom, varaktig sjukdom eller dylikt. Bland annat ska kongressens talmän informeras efter beslut av en majoritet av de främsta tjänstemännen (= cheferna) för ”de exekutiva departementen” innan någon inträder i ämbetet. Kongressen ska reglera detta och vem som inträder i ämbetet närmare i lag. Vidare föreskrivs att om en vicepresident saknas, till exempel när vicepresidenten har blivit president, skall en ny vicepresident utses av kongressens båda kamrar på förslag av presidenten. Tidigare saknades vicepresident när denne permanent hade blivit president.
• Tjugosjätte tillägget (1971) föreskriver att alla over 18 år ska ha rösträtt i unionen med formuleringen: ”Rätten för medborgare i Förenta Staterna, som uppnått arton års ålder eller äldre, att rösta skall inte nekas eller inskränkas av Förenta Staterna eller av någon delstat på grund av ålder.”
• Tjugosjunde tillägget (1992) påbjuder att förändringar av löneersättningen enligt konstitutionens artikel I, sektion 6 för kongressledamöter (senatorer och representanter) inte får effekt förrän efter att ett val till representanthuset har hållits. Detta för att förhindra påverkan och för att skydda ledamöternas oberoende.

Källor

1. ↑ [1]
2. ↑ [2], [3]