Neil Kinnock

Från Rilpedia

Version från den 25 maj 2009 kl. 08.30 av Gotogo (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Kinnock

Neil Gordon Kinnock, född 28 mars 1942 i Tredegar, Gwent, Wales, är en brittisk politiker, främst känd för att han mellan 1983 och 1992 var partiledare för Labour samt mellan 1995 och 2004 var medlem av EU-kommissionen.

Han blev medlem i Labours verkställande utskott 1978 och ingick i Michael Foots skuggregering från 1980. Han blev partiledare 1983 när partiet skakades av omfattande inre strider och de närmsta åren kom han att tvingas lägga ner ett omfattande engagemang för att få partiet regeringsdugligt. Valet 1987 tolkades därför som en relativ framgång, även om partiet blev klart slagna av Conservatives.

Under 1988 blev han utmanad av Tony Benn om posten som partiledare, men vann striden klart. Partiet kom under de närmsta åren att vinna mark i opinionen, men valet av John Major som partiledare för Conservative gjorde att de senare kunde vinna tillbaka tillräckligt för att segra i valet 1992. Efter att ha förlorat två val avgick Kinnock som partiledare.

Kinnock tjänstgjorde två perioder i EU-kommissionen, först i Santer-kommissionen där han ansvarade för transportfrågor. Santer-kommissionen tvingades avgå 1999 efter omfattande korruptionsanklagelser och ersattes av Prodi-kommissionen. Kinnock fick i denna kommisssion ansvaret för administrativa reformer och utnämndes samtidigt till dess vice ordförande.

Neil Kinnocks hustru Glenys Kinnock är också aktiv politiker och Europaparlamentariker för Labour från 1994. Deras son Stephen Kinnock är gift med Helle Thorning-Schmidt, partiledare för de danska socialdemokraterna sedan 2005.



Företrädare:
Michael Foot
Partiledare för Labour
1983 - 1992
Efterträdare:
John Smith
Företrädare:
Marcelino Oreja
EU:s transportkommissionär
1995-1999
Efterträdare:
Loyola de Palacio
Företrädare:
Manuel Marín och
Leon Brittan
Vice ordförande i EU-kommissionen
tillsammans med Loyola de Palacio

1999-2004
Efterträdare:
Wallström, Kallas, Barrot,
Frattini och Verheugen
Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
EU-kommissionär
med ansvar för administrativa reformer

1999-2004
Efterträdare:
Siim Kallas
Företrädare:
Leon Brittan och
Bruce Millan
EU-kommissionär från Storbritannien
tillsammans med Leon Brittan/Chris Patten

1999-2004
Efterträdare:
Peter Mandelson
Personliga verktyg